onsdag 18 december 2013

Erik Sundbys Sexberoende Blogg: God Jul, Gott Nytt År och tänk på att...

Erik Sundbys Sexberoende Blogg: God Jul, Gott Nytt År och tänk på att...: ...de flesta människor upplever Jul och Nyår som en glad period fylld av familjesamvaro, kontakt med nära vänner och glada fester. För sex...

God Jul, Gott Nytt År och tänk på att...

...de flesta människor upplever Jul och Nyår som en glad period fylld av familjesamvaro, kontakt med nära vänner och glada fester. För sexberoende personer och deras anhöriga kan dock Jul och Nyårshelgerna vara en prövning. För dessa individer är helgerna stressande och det kan kännas obehagligt att behöva vara ”lycklig”, sorglös och känslomässigt närvarande (eller åtminstone låtsas vara det).  Ibland är tillfrisknande sexberoende personer överväldigade av trycket och kan t.o.m. återgå till sina gamla utagerande mönster. Och många ännu-inte-i-tillfrisknandet sexberoende personer upptäcker hur de eskalerar i sina destruktiva mönster. Antingen tillbringar de mer tid i sina utageranden eller så ökar de den känslomässiga intensiteten i sina beteenden genom att delta i nya, mer kraftfulla och spänningsfyllda handlingar.
Lyckligtvis finns det ett antal steg som alla sexberoende personer kan vidta för att bibehålla eller till och med påbörja nykterhet under Julhelgen.

Om du redan är i tillfrisknande för sexberoende:

• Håll dig till dina vanliga rutiner så mycket som möjligt. Även om dessa sannolikt kommer att störas av lediga dagar, fester och andra evenemang. Rutiner ger tröst och trygghet, och välbefinnande är mycket viktigt under stressiga tider. Håll dig till ditt vanliga schema när det gäller att gå på gym, städa huset, titta på din favorit TV-program, etc.
• Fortsätt att delta i dina terapisessioner, 12-stegsmöten eller i andra stödgrupper och tillfrisknande sammanhang. Du kanske även behöver delta i några extra möten?  De flesta tillfrisknande personer tycker helgdagar är svåra och att tala om det på gruppnivå hjälper inte bara dig utan alla andra i rummet.
• Försök att inte FROSSA med alkohol. Bara för att du inte kan agera ut sexuellt eller romantiskt betyder det inte att du måste bedöva dig själv med drinkar! I tillfrisknandets värld kallas detta för att byta platser på Titanic. Utsikten är annorlunda, men fartyget sjunker fortfarande.
• Använd inte julskinkan för att slå på dig själv (alltså för att du äter för mycket)! Ingen är perfekt. Att slå sig sönder och samman över en relativt ofarlig överseende under en säsong där även alla andra människor ibland kämpar med självbehärskning är meningslöst, och en snabb väg till återfall.
• Ta hand om dig. Ibland tillbringar sexberoende personer så mycket tid med att oroa sig för andra (make, barn, etc.) under lediga tider att de glömmer bort sig själva. Förutom grundläggande egenvård (t ex att äta rätt, få tillräckligt med sömn, gå på möten, och checka in med din sponsor), bör du köpa dig en gåva eller ta några minuter att helt enkelt fly stojet och stimmet och njuta av ensamheten och tystnaden. Många i tillfrisknande upplever en kort paus som ett bra sätt att ladda batterierna.
• Undvik att isolera dig. Om du bor ensam är det bra att komma ut ur huset för att bara ta en promenad, en bit mat, se en film eller umgås med familjemedlemmar eller vänner i tillfrisknande. Ju mer du är i närheten av stödjande människor i ditt nätverk, desto mindre sannolikt är det att du tar ett återfall.
• Om du verkligen kämpar med att avhålla dig, hitta ett sätt att hjälpa en annan person. Detta gör verkligen jobbet. Volontär på ett härbärge, hjälpa till i olika frivillig organisationer, eller bäst av allt, hitta ett sätt att hjälpa en annan sexberoende eller förälskelseberoende att hålla sig fri från utageranden.

• Använd inte fantasin om att alla andra har en perfekt Jul– och nyårshelg och du är den enda som behöver kämpa. ALLA kämpar. Mediebilden av lyckliga familjer leende och sjungande medan de shoppar eller småmysigt slurpar i sig glögg framför en varm brasa är inte verkligheten. Verkliga livet är stökigt. Verkliga människor är bökiga och stökiga. Riktiga helger är också stökigt och stressande för många människor ... och det är helt OK.

Om du fortfarande är aktiv i ditt sexberoende eller kärleksberoende:

Nu är en bra tid att räcka ut en hand och be om och ta emot hjälp. Den bästa Nyårs gåva du kan ge dig själv och dina nära och kära är sexuell och romantisk nykterhet. Att gå på ett möte eller prata med en certifierad sexberoende terapeut är fina första steg. Du kanske inte "blir bra" i tid för att njuta fullt ut av den här julen, men med lite hårt arbete och engagemang kan du se till att framtida säsonger är fyllda med äkta intimitet och glädje. Certifierade sexberoende terapeuter finns på DBK(www.dbksverige.se), eller så kan du söka upp möten genom att söka på webbplatserna för SLAA eller SAA.

Jag önskar alla människor en god Jul och ett gott Nytt år!

fredag 6 december 2013

söndag 24 november 2013

Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Beroende omprogrammerar hjärnan

Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Beroende omprogrammerar hjärnan: En av de frågor som oftast ställs av sexberoende personer och deras anhöriga är: Varför är det så svårt att hålla sig nykter? För att kunn...

Beroende omprogrammerar hjärnan

En av de frågor som oftast ställs av sexberoende personer och deras anhöriga är: Varför är det så svårt att hålla sig nykter? För att kunna svara på den frågan hjälper det att ha en grundläggande förståelse för hur beroende omprogrammerar den mänskliga hjärnan. Samma omprogrammering inträffar oavsett om det är fråga om kemiska beroenden (alkohol och andra droger), beteendemässiga beroenden (spelberoende, shoppingberoende, etc.), eller närings – och njutningsberoenden (sexberoende, matberoende).

Accumbenskärnan (även känd som hjärnans belöningscentrum) i en normal frisk hjärna registrerar behagliga känslor som svar på naturligt förekommande njutningsfyllda, lustfyllda och stimulerande aktiviteter. All livsbejakande stimuli (som att äta, ha sex, etc. )belönas med känslor av njutning, eftersom de garanterar individens överlevnad och genom detta även artens. Dessa känslor av välbehag orsakas främst av frisättningen av hjärnans budbärare – neurotransmittorer (neurokemikalier i hjärnan som bär meddelanden) - såsom dopamin, serotonin och oxytocin (mestadels dopamin). Accumbenskärnan kommunicerar sedan med andra områden i hjärnan, inklusive områden som har att göra med beslutsfattandet, minne och humör och berättar hur mycket man fick njuta av att äta, ha sex, etc. På detta sätt kan människan "lära" sig vad som är lustfylld. Vi förknippar alltså dessa aktiviteter med en känsla av välbefinnande och gör framtida beslut baserat på denna information.

Tyvärr kan hjärnans belöningscenter manipuleras. Till exempel kan beroendeframkallande kemiska droger stimulera systemet på ett artificiellt sätt genom att översvämma hjärnan med dopamin - allt från två till tio gånger mer dopamin än det som tillhandahålls av fysiska stimuli (som mat, etc.). Det är en ganska stor tryckvåg av glädjenektar! I samma väva överförs denna njutningsrelaterade information till områden i hjärnan som har att göra med minne, humör och beslutsfattande - precis som när det handlar om naturliga stimuli. På detta sätt kan vi "lära" oss att ta specifika droger som ger oss en stor dos av njutning.

Emellertid är hjärnan byggd för att anpassa sig till den information den tar emot. Med tiden anpassar den sig till de höga nivåerna av dopamin som orsakas av fortsatt droganvändning genom att producera mindre dopamin och/eller eliminera dopaminreceptorer. Ändå minns hjärnan nöjet det en gång fick från drogen och den fortsätter att uppmuntra användningen. Att fatta tycke för en drog förvandlas till begär efter den drogen och tvånget tar över. Med andra ord så har hjärnan omprogramerat sig själv och blir beroende. Droger kan inte längre ge den nivå av njutning som de en gång gjorde, men den enskilde känner sig ändå tvungen att fortsätta använda.

”Fan också!” – Triggers, begär och återfall

Triggers är de tankar och känslor som framkallar begär efter drogen och spelar en väsentlig roll efter det att hjärnan blivit inprogrammerad för beroendet. Om en person som är beroende kan lära sig att identifiera triggers och stoppa deras påverkan i tid - innan de framkallar begär – har denna person en chans att hålla sig nykter trots att triggern utlösts. Det bör här noteras att begär efter sin drog eller begär att få agera ut inte är samma sak som när en icke-beroende person blir sugen på en påse chips eller en skopa glass efter en hård dag på jobbet. Begäret är mer som behovet av luft efter att ha hållit andan en längre tid. Med andra ord, när drogsuget tar tag i en person ligger det utanför medveten kontroll och utanför förnuft och logik – som en reflex. Triggers är så kraftfulla att de är helt enkelt överväldigande och tar kontroll över en individs tankeprocess. När begäret sätter in är det mycket, mycket svårt att stoppa den beroendeframkallande cykeln.

Något som triggar hjärnan att minnas är nöjet och det lustfyllda i att använda sin drog. Detta i sin tur är ett potentiellt förstadium för återfall (vi som arbetar med sexberoende pratar om återkallen eufori). Detta innebär att nästan vad som helst – båda externa objekt och interna känslotillstånd - kan vara en utlösande faktor. Interna triggers innebär att obehagliga känslor som depression, ångest, skam, ilska, rädsla, skuld, ånger, etc., kan utlösa suget. Externa triggers kan vara människor, platser, saker och händelser. Att bara se en dator kan utlösa en önskan att agera ut för en cybersexberoende person. För en spelberoende kan suget utlöses av att köra förbi ett casino. För vissa beroende personer kan något som till synes är godartad – en alkoholist som befinner sig på en fest där det förekommer sprit kan triggas. Att komma i konflikt med sin partner eller bli tillrättavisad på jobbet kan också vara utlösande faktorer. Det är viktigt att notera att inte alla triggers är negativa till sin natur. Ibland kan materiella framgångar och positiva känslor väcka lusten att festa – dvs. önskan att använda eller agera ut.

Tyvärr är triggers oundvikliga. Tänk på alkoholister som kör förbi annonser för öl, whisky och vodka. Tänk på narkomaner som tittar på dramatiska TV program om brottslighet där man säljer eller använder droger eller matberoende personer som ser alla dessa annonser om god mat. Tänk på vilken beroende person som helst som behöver hantera livets berg och dalbana och de känslor det framkallar…

Det värsta är att i ett tidigt skede av nykterhet, när en person är som mest sårbar för återfall är de inre reaktionerna på alla de olika känslomässiga och synliga ledtrådar som utlöser suget är starkare snarare än svagare. Detta innebär att det faktiskt är svårare att inte plocka upp sin drog eller agera ut sitt begär under trettio dagar än vad det är under de tre första dagarna. Ytterligare en faktor som förvärrar det hela är det faktum att de underliggande (tidigare självmedicinerade) psykologiska problemen - som ångest och depression – sannolikt kommer att göra sig påminda mer och mer allt eftersom tiden borta från sin drog eller från sina utagerandemönster ökar. Faktum är att studier visar att triggers och de underliggande känslomässiga problemens inverkan i livet är på topp när en beroendeperson är ren eller fri från utageranden mellan trettio och nittio dagar. Lyckligtvis börjar oddsen för långsiktig avhållsamhet öka efter nittio dagar och efter ett år är oddsen för varaktig nykterhet faktiskt ganska bra. Därför är det mycket viktigt att lära tillfrisknande beroendepersoner hur de kan identifiera och motverka deras triggers så snart som möjligt.


Den goda nyheten är att våra neurala nätverk är motståndskraftiga och anpassningsbara. En överväldigande majoritet av beroendepersoner kan förvänta sig att deras hjärnor fungerar. Detta innebär i sin tur att så småningom kommer man att närma sig baslinjen när det gäller utsöndring av neurotransmittorer i hjärnan – dvs. så länge de håller sig rena från droger eller utagerandemönster. Tricket är att hjälpa beroendepersoner att hålla sig rena under ett år till 18 månader. Alltså den tid som deras hjärnor behöver för att normaliseras - vilket innebär att bryta igenom förnekande, identifiera triggers och att man får behandlingsverktyg som gör att man utvecklar hälsosamma mekanismer för att hantera livet på dess egna villkor.


söndag 10 november 2013

Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Erbjud behandling för sexköpare!

Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Erbjud behandling för sexköpare!: Om man ska tro på det som kommit fram i olika mediala sammanhang sista tiden ökar antalet personer som köper sex – och de blir allt yngre....

Erbjud behandling för sexköpare!

Om man ska tro på det som kommit fram i olika mediala sammanhang sista tiden ökar antalet personer som köper sex – och de blir allt yngre. Detta trots samhällets lösning att ge böter om man åker fast.
Själv tycker jag det är bra att sexköp kriminaliserades, men kanske inte av den anledning som andra människor har. Utifrån att vara en terapeut som behandlar sexberoende vet jag att sexberoende människor bara nås av tillfrisknandets budskap genom de negativa konsekvenserna man får av det man gör. Oftast – men inte alltid - måste man tyvärr köra näsan i skiten (och helst gnugga runt) för att inse att man behöver göra en förändring i sitt liv. Oftast är förnekelsen, minimeringarna och rationaliseringarna alldeles för omfattande innan. Nu är ju inte alla som köper sexuella tjänster sexberoende, men många är det. Och sexberoende personer som är inne i ett utagerande tänker överhuvudtaget inte på de eventuella konsekvenserna av sina beteenden. Eller så övertalar de sig själva att de ska klara av att hantera det som eventuellt kommer att hända. När man vill ha sin drog tror man sig kunna fixa det mesta...
Jag menar att förståelse för de mekanismerna som finns i köptsex är viktig för att komma tillrätta med problemet. Utifrån ett sexberoende perspektiv handlar inte köp av sexuella tjänster om sex. Inte egentligen. Det handlar om att förväxla intimitet och intensitet - det man egentligen behöver med det man vill ha. Sexberoende personer som köper sex förväxlar finansiellt beroende och närhet.
För en sexberoende person handlar det om att överleva alla orimliga krav man ställer på sig själv och som andra ställer. De tror att de måste spela en roll, vara någon som de egentligen inte är, eller satsa på pengar och makt. De litar inte på att de kan få det de behöver av andra. På en djup känslomässig nivå handlar det om brist på tillit. Många kommer från rigida familjesystem där det mesta handlar om att överanpassa sig efter systemet. De är vana att få bekräftelse för vad de gör, i motsats till att bli sedd för den de är. De vet egentligen inte hur de ska göra för att ta hand om sig själva eller andra och pga. tillitsbristen är de inte villiga att ge av sig själva förbehållslöst. Att göra detta skulle samtidigt innebära att göra sig sårbara – att klä av sig rustningen (och inte bara kläderna). Sexberoende personer som köper sex har ingen bra erfarenhet av att vara just sårbara. I samma stund som man lägger pengarna på bordet för en sexuell tjänst bekräftar man också att allt ska ske på sina villkor. Jag slipper blottlägga mig och kan se det som en affärstransaktion istället. Men när det är över finns bara tomheten kvar. Och skulden och skammen - ruelsen över det man gör mot sin fru, sina barn, sina sanna vänner och eventuellt mot sitt arbete - och framför allt mot den man egentligen är.
Att ge böter för detta är inte korrekt verktyg om man vill få stopp på deras framfart, även om det är bra i förlängningen att man får konsekvenser för det man gör när det är frågan om ett beroendeframkallande beteende.
Varför inte erbjuda människor att kolla upp vad det egentligen handlar om i samband med att man ger böter, om man verkligen vill göra en skillnad? Man skulle skicka en lapp tillsammans med inbetalningskortet, där det står ungefär så här:


’”Om du misstänker att du har ett problem när det gäller köp av sexuella tjänster finns det hjälp för dig. Om du känner att det räcker nu, att du aldrig kommer få det du behöver om du fortsätter, att det du gör bara ger näring till skuld och skam men att du samtidigt inte klarar av att sluta själv – då är du välkommen att ringa detta nummer eller mejla till denna adress. Detta är helt frivilligt.”  


fredag 8 november 2013

Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Hämnd – apropå näthatet

Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Hämnd – apropå näthatet: För nästan 4000 år sedan infördes Hammurabis lagar, bl.a. ”Öga för öga, tand för tand”. Denna primitiva lag finns i viss mån även idag och...

Hämnd – apropå näthatet

För nästan 4000 år sedan infördes Hammurabis lagar, bl.a. ”Öga för öga, tand för tand”. Denna primitiva lag finns i viss mån även idag och går att se bevis för lite varstans – och ibland går det till och med till ytterligheter. På grund av våra begränsningar har få människor – kanske ingen av oss – förmåga att se olika situationer helt klart och tydligt. Är inte det mesta subjektivt? De flesta av oss kommer någon gång att hitta anledningar att spela Gud som utmäter straff, antingen subtilt genom passiv-aggressivitet eller uppenbart genom sabotage – eller genom vårt sexberoende. Vem som helst kan tyckas vara en fiende i stunden, även nära och kära och de vi älskar. Ibland triggas alltså våra personliga historiska mönster!
Känslor av besvikelse, ilska och orättvisa är vanliga under hela barndomen. Splittringen som kan uppstå av att ha upplevt båda kärlek och hat i relation till viktiga personer under uppväxttiden kan vara traumatiserande, om inte möjlighet finns att på ett hälsosamt sätt integrera eller härbärgera dessa ytterligheter. Jag kommer ihåg när jag var liten och hade bråkat med mina föräldrar, hur jag kunde ligga på min säng och tänka – ”Tänk om jag vore död. Då skulle de ångra sig. Då skulle de be om förlåtelse.” - Jag fick fantasibilder av hur de stod vid min grav och bad om ursäkt för det de hade gjort, storgråtande i sin sorg – ”Kom tillbaka. Förlåt oss.” – Men då skulle det minsann vara för sent! Att jag i så fall låg där död hade ingen betydelse alls i det sammanhanget, jag skulle ju ändå få rättvisa och mina föräldrar skulle få sitt straff! Senare i livet gjorde jag många andra saker för att hämnas, men i stort sett kan man säga att jag låg kvar där i min säng med mina fantasier om rättvisa och hämnd i många, många år.
Jag påminns om en gammal indiansaga. Jag kommer inte ihåg hela sagan med den går ungefär så här: 

Det var en farfar och sonson som var ute på en skogsvandring. Framåt kvällen gjorde de upp en brasa och hade det fint. Farfar sa till sonsonen – ”Jag tror att alla människor äger två hundar. Den ena är blå (eller om det var någon annan färg?) och den är bitsk. Den tycker inte om att man kommer nära och skäller på allt och alla. Den andra är vitt (?) och tycker om att bli klappad och att springa på ängarna och rulla sig i gräset. Och de här två hundarna slås ständigt med varandra.”
Grabben tänkte på det där ett tag och så frågade han – ”Men farfar, vilken hund är det som vinner när de slås?”
Varpå farfar svarade – ”Det beror på vilken man ger mat. Den som får mest näring vinner.”

När det uppstår konflikter i en miljö som är fast förankrad i kärlek kan barn förverkliga intimitet i sina relationer. I känslomässigt vacklande eller utarmade miljöer tycks alla kärleksfulla band hotas av en konflikt.

Att stå upp för orättvisor eller att kräva vedergällning kan vara förståeligt. Men att uppnå detta genom hat eller genom våld kommer aldrig att leda till harmoni, välbefinnande eller sinnesro. Medlen måste vara lika med det resultat man vill uppnå. Det enda motgift för hämnd är att älska sig själv och känslan av att vara älskad. Är det möjligt att bjuda på kärlek, medkänsla, medvetenhet och förståelse när hämndens låga förbrukar och tär?  Vi behöver alla lära oss att utveckla tillit och tro på oss själva i stället för att vara så pass beroende av andra människor att minsta svek får oss att känna som att livet är över. Hämndlyssna tankar eller handlingar är alltid ett tecken på att du ”matar fel hund.” Det finns inget i den yttre världen som någonsin kommer att göra oss hela. Sinnesro är ett inre arbete.


lördag 26 oktober 2013

En uppdatering kring nya upptäckter i beroendeforskning

Jag har märkt att man de senaste åren kunnat se väldigt fin forskning kring beroende från Harvard universitetet i USA. Här kommer ett exempel. Nedan är ett utdrag ur en artikel med titeln – Understanding addiction – how addiction hijacks the brain (Harvard Health Pubications):

Ingen börjar med avsikt att utveckla ett beroende, men många människor fastnar i beroendets snara. Då forskare först började undersöka vad som orsakade beroende på 1930-talet trodde de att människor som utvecklat sjukdomen var på något sätt moraliskt bristfälliga eller saknade viljestyrka. De trodde att om man straffade missdådare alternativt uppmuntrade dem att uppbåda tillräckligt vilja för att bryta vanan, skulle dessa personer kunna övervinna beroendet.
Den vetenskapliga konsensusen har förändrats sedan dess. Idag accepterar vi beroendet som en kronisk sjukdom som förändrar både hjärnans struktur och funktion. Precis som hjärt- och kärlsjukdomar skadar hjärtat och diabetes försämrar bukspottkörteln kapar beroendesjukdomen hjärnan. Detta händer när hjärnan går igenom en rad förändringar, som börjar med att man hittar en källa till lust och glädje och slutar med att man drivs mot ett tvångsmässigt beteende.

Lustprincipen
Hjärnan registrerar alla nöjen på samma sätt, oavsett om de kommer från en psyko aktiv drog, en monetär belöning, ett sexuellt möte eller en tillfredsställande måltid. I hjärnan har nöjet en distinkt signatur: frisättningen av signalsubstansen dopamin i nucleus accumbens, ett kluster av nervceller som ligger under hjärnbarken. Dopaminfrisättning i accumbenskärnan är så konsekvent bunden till lust och glädje att denna region har benämnts som hjärnans nöjescentrum.
Alla kemiska droger som människor kan missbruka - från nikotin till heroin - orsakar en särskilt kraftig ökning av dopamin i nucleus accumbens. Sannolikheten att användningen av en drog eller deltagande i en givande aktivitet eller beteende kommer att leda till beroendesjukdom är direkt kopplad till den hastighet med vilken den främjar dopaminfrisättning, intensiteten i denna frigörelse och tillförlitligheten i det.
Även olika sätt för hur man tar en drog kan påverka hur troligt det är att det ska leda till ett beroende. Genom att röka en drog eller injicera det intravenöst - i motsats till att svälja det som ett piller, till exempel – ger vanligtvis en snabbare, starkare dopamin frigörelse och det är då mer sannolikt att det kan leda till beroende.

Hjärnans belöningssystem
Beroendeframkallande droger och beteenden ger en genväg till hjärnans belöningssystem genom att de översvämmar accumbenskärnan med dopamin. Hippocampus fastställer minnet av denna snabba känsla av tillfredsställelse, och amygdalin skapar en betingad respons på dessa stimuli.

Inlärningsprocess
Forskarna trodde en gång att enbart upplevelsen av njutning var tillräckligt för att få människor att fortsätta söka en beroendeframkallande substans eller aktivitet. Men senare forskning visar att situationen är mer komplicerad än så. Dopamin inte bara bidrar till upplevelsen av njutning, utan den spelar också en roll i inlärning och minne - två centrala inslag i övergången från att tycka om något till att bli beroende av det.
Enligt den nuvarande teorin om beroende interagerar dopamin med en annan signalsubstans - glutamat – för att ta över eller kidnappa hjärnans system för belöningsrelaterat lärande. Detta system har en viktig roll för att upprätthålla livet, eftersom det sammankopplar aktiviteter som behövs för människans överlevnad (som att äta och sex) med glädje och belöning.
Belöningssystemet i hjärnan innefattar områden som arbetar med motivation och minne samt med nöje. Beroendeframkallande ämnen och beteenden stimulerar samma krets - och överbelastar det.
Upprepad exponering för ett beroendeframkallande ämne eller beteende gör att nervceller i nucleus accumbens och prefrontala cortexen (det område i hjärnan som har att göra med planering och genomförande av uppgifter) kommunicerar på ett sätt som kopplar samman detta med att tycka om något med att vilja ha det, och som i sin tur driver oss till att söka upp det. Denna process motiverar oss alltså att vidta åtgärder för att söka källan till njutningen.
Med tiden anpassar sig hjärnan på ett sätt som faktiskt gör det eftertraktade substansen eller aktiviteten mindre lustfyllt. I naturen kommer belöningar oftast bara med tid och ansträngning. Beroendeframkallande droger och beteenden ger däremot en genväg genom att översvämma hjärnan med dopamin och andra signalsubstanser. Våra hjärnor har inte ett enkelt eller bra sätt att motstå detta angrepp. Beroendeframkallande droger kan till exempel släppa två till 10 gånger mer dopamin än naturliga belöningar gör - och de gör det snabbare och mer tillförlitligt. I en person som utvecklar ett beroende blir hjärnreceptorerna överväldigade. Hjärnan reagerar genom att producera mindre dopamin eller eliminera dopaminreceptorer - en anpassning man kan likna vid att vrida ner volymen på en högtalare när bullret blir för högt.
Som ett resultat av dessa anpassningar har dopamin mindre påverkan på hjärnans belöningscentrum. Människor som utvecklar ett beroende upptäcker över tid att den önskade substansen eller beteendet inte längre ger dem lika mycket glädje. De måste ta mer av drogen (eller eskalera i beteendet oftare) för att få samma ”hög” eller mängd dopamin. Deras hjärnor har anpassats - en effekt som kallas toleransökning.

Tvånget tar över
Vid denna punkt tar tvånget över. Nöjet som är förknippat med en beroendeframkallande drog eller beteende avtar - men minnet av den önskade effekten och behovet av att återskapa den (och viljan att göra det) kvarstår ännu. Det är som om det normala motivationsmaskineriet inte längre fungerar.
Inlärningsprocessen som tidigare nämnts kommer också in i bilden. Hippocampus och amygdalin lagrar information om olika signaler som finns i miljön och som är associerade med den önskade substansen eller aktiviteten, så att man kan hitta det igen. Dessa minnen bidra till att skapa en betingad respons – en intensiv begär - när personen stöter på de miljömässiga signalerna (Det vi som arbetar med sexberoende kallar för triggers; min anmärkning.). Begäret bidrar inte bara till utveckling av beroendet, utan även till att man kan återfall efter en hårdvunnen nykterhet. En person som är beroende av heroin kan vara i fara för återfall när han ser en injektionsnål till exempel. En annan person kan börja dricka igen efter att ha sett en flaska whisky. En porrberoende kan triggas av att se en dator (min mening). Inlärande genom betingning bidrar till att förklara varför människor som utvecklar ett beroende riskerar återfall även efter år av avhållsamhet.

Tillfrisknande är möjlig

Det räcker inte med att " bara säga nej " - som man föreslog 1980. Istället kan du skydda dig själv (och läkas) från beroende genom att säga "ja" till andra saker. Odla olika intressen som ger mening åt ditt liv. Förstå att dina problem är oftast övergående. Och kanske viktigast av allt – att du erkänner att livet inte alltid ska vara lustfyllt.

fredag 4 oktober 2013

Onani

Det finns förhistoriska grottmålningar som skildrar våra förfäder när de onanerar för ungefär 40000 år sedan. De forntida babylonierna trodde att den store guden Apsu skapade Vintergatan genom att onanera. Och enligt de gamla grekerna uppfann Hermes onani som ett sätt att läka hans sons – satyren Pans - brustna hjärta. Pan hade blivit tillrättavisad av nymfen Echo på grund av sin kärlek till Narcissus som - i sin tur - skulle dö av självbesatt onanistisk kärlek till sig själv - allt i en överraskande sammanflöde av symbolik. Denna myt blev populär genom filosofen Diogenes, själv känd för att han onanerade offentligt med anledning av att han tyckte det fanns ingen mänsklig verksamhet så skamligt som när det sker i det dolda. Även om onani är väldokumenterad i många kulturer har det också funnits belackare som varnat för farorna - de medicinska och moraliska misslyckanden” av att ägna sig åt egen njutning. Under 18:e och 19:e århundradena slog dessa synpunkter rot i den västerländska civilisationen - ända tills Kinsey rapporten, som bland annat hjälpte till att sätta det medicinska etablissemanget i gungning. Men så sent som 1994 blev Dr Joyce Elders sparkad från sin position som Surgeon General i USA för att ha påstått i en informell kommentar att onani var en hälsosam del av den mänskliga sexualiteten och borde läras ut som sådan i sexualundervisning i skolorna.

Faktum är att onani är en normal hälsosam del av sexualitet och en inneboende gåva som vi alla föds med. Den mänskliga kroppen är också konstruerad på ett sådant sätt att vi har fri tillgång till våra könsorgan. Oberoende av vilken andlig tro man har är det helt klart att den här funktionen sattes på plats för vår njutnings skulloavsett om det sker enskilt eller tillsammans. Onani är hälsosam när vi upplever glädjen över att kunna ge oss själva njutning på ett båda omvårdande och erotisk sätt. Självomsorg och erotiskt innebär i detta fall att det inte finns skam eller självbefläckelse förknippad med handlingen eller de medföljande fantasierna. För dem som har missbrukat onani på ett tvångsmässigt sätt, kan det ta tid innan hälsosamma fantasier kan definieras och införlivas onani. Ha tålamod och rådgör med andra som har gått före i tillfrisknande. Om fantasierna som hänger ihop med onaniskapar problem för dig, släpp då fantasin och fokusera på känslorna i din kropp och din medfödda rätt till njutning.

lördag 28 september 2013

Porr via internet och drogpåverkan ser likadant ut i hjärnan!

I nedan artiklar jämför man hjärnaktivitet mellan kemiska droger och porr via internet. Likheterna är slående! 

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2428861/Porn-addicts-brain-activity-alcoholics-drug-addicts.html

http://www.theguardian.com/commentisfree/2013/sep/26/brain-scans-porn-addicts-sexual-tastes

http://www.channel4.com/info/press/programme-information/porn-on-the-brain

onsdag 25 september 2013

Debattartikel i Forskarbladet

Här kommer en nypublicerad debattartikel i tidningen Forskarbladet!            


http://www.forskarbladet.se/index.php/artiklar/naturliga-behov-loper-amok/

fredag 6 september 2013

Ett Hus Med Renoveringsbehov


Följande är en berättelse av en kvinna som går i anhöriggrupp. Jag har fått hennes tillåtelse att publicera den här på min blogg. Jag tycker den visar tydligt vad anhöriga till sexberoende personer har att leva med - hur det känns från början om man ska tillfriskna ihop som par.

Jag hade inte för ett ögonblick tänkt mej ett nytt hus....trivdes alldeles utmärkt med tillvaron utan hus...kände mej fri ,att göra vad jag ville.
Men ödet ville annorlunda, så fort jag såg huset kände jag en förälskelse...allt var exakt som jag drömt om ...glasveranda  öppenspis  utsikt mot havet en lagom vild trädgård.....även rummen i huset kändes välbekanta och trivsamma som om jag bott där tidigare.... Huset hade en lätt sliten charm....jag hade inget val jag flyttade in....
Mina möbler passade in....nya gardiner...lite mattor...kläderna på plats ...
Lyckan var total.
Så levde jag i ett par år, innan upptäckten av mögel i badrummet....hela badrummet....kände mej lurad det här måste ju ha pågått en tid....det kanske fanns mögel redan då jag flyttade in .....många blev dom tårar då jag pendlade med tanken att flytta eller renovera...insåg att allt måste rivas i hela badrummet...kaklas om ....nya rör listan blev lång...ringde en expert som talade om för mej att arbetet skulle ta ett halvår minst...men det skulle bli bra....kanske till och med bättre än innan.....
Det kostade Gud vad det kostade......men det blev tillslut bra....kunde börja hänga in handdukar igen....i början gick jag omkring och sniffade efter mögel,
Det tog ett tag innan jag kunde släppa det helt....men den dagen kom också.
Kände mej åter lycklig..fyllde rummen med blommor ,musik,mat ,vänner.
Jag hade lagt alla mina besparingar på det där förbaskade badrummet...
Kände mej både glad och nöjd att jag vågade det...om det blev bättre vet jag inte men det blev åtminstone lika bra.
Det förflöt en himla massa år där människor kom och gick ..skratt...trygghet..kärlek...jag trivdes i mitt hus.
Ibland fick jag för mej att det luktade mögel...gick omkring och sniffade...inbillning eller kan jag känna en svag doft....ibland blev jag sjuk, då jag fått för mej att visst i helvete luktar det mögel...men jag hittade inget.
Nu hade mögeldoften kommit oftare....det kan inte vara inbillning...jag känner det så tydligt...måste gå ut och få frisk luft ....tänka klart..vad händer om möglet är tillbaka.
En dag tog jag mod och gick ner i källaren....herregud....det var mögel över allt
Kunde knappt andas...vad vad det jag såg....allt var angripet...inte en fläck var ren....allt vändes ut och in på mej....hur hade detta gått till...varför hade jag inte sett eller märkt något....vad ska jag göra ?var ska jag bo? Ville bara fly eller elda upp skiten....jämna huset med marken...gå därifrån utan att vända mej om.
Men jag stod kvar som förstenad kunde inte ta ett steg åt något håll...
Dagen efter tillkallades åter en expert.....denna gång för en ordentlig bedömning av huset....jag ville ha ett ärligt svar från någon som kan sin sak om all typ av mögel....hoppades nästan att han skulle säga att det här lilla vän går inte att göra något åt...då kunde jag packa ihop och flytta..göra mej hemmastadd någon annan stans..men inget mer hus aldrig ett till hus till.
Experten tog tid på sej...han måste se var ursprunget, orsaken till möglets uppkomst börjat någonstans....under den tiden kunde jag inte äta ....allt kom upp igen.....svårt att andas....svårt att tänka...det var ju för fan bara ett hus ...det finns hur många hus som helst....varför bara tänka tanken att hänga sej kvar i detta mögelförgiftade hus....gör dej själv en tjänst...gå därifrån..nu..
Jag Satt länge på bryggan...huset hade aldrig sett så ogästvänligt ut...slitet....kallt.
Jag satt kvar tills solen gått upp...i dags ljuset såg huset fallfärdigt men inte lika ogästvänligt ut....bestämde mej för att prova att sova en natt innanför husets väggar.
Ville inte sova i mitt rum utan tog mitt täcke och la mej i ett rum i en vrå där jag aldrig sovit förut.....jag blev kvar där i veckor eller vad det månader ....minns inte tiden flyter ihop.
Ringer experten -hur ska jag göra. .? Han ber om ett möte ... Han ville berätta hur det ligger till.
Mycket riktigt det är mögel i hela huset från källaren till vinden i alla rum en del har klarat sej undan med bara en fuktskada.
Det går att sanera...det kommer ta ett par år....sen kommer renoveringen...det kan ta opp till fyra år....det blir kostsamt....det finns ingen försäkring för den här typen av mögel angrepp....det finns heller ingen försäkring för att inte möglet kommer tillbaka....
Så.... Vad råder du mej att göra ...? 
Jag tror eftersom du verka trots allt älska detta hus.....så ....en sanering till att börja med vore klokt innan du fattar vidare beslut..
Jag Kände mej tacksam.....för att hitta ett anledning att inte flytta direkt...
Det kändes inte vidare bekvämt att bo kvar i huset under själva saneringen.
Jag kände mej rädd ,sjuk, och förtvivlad......som en skugga av mitt forna jag.
Med tiden så kunde även jag se att möglet bit för bit hade avlägsnats.....
Andningen kändes bättre...jag kunde skratta igen ....maten smakade bättre..
Lusten att träffa vänner kom sakteligen tillbaka.....men livet kändes skirt....
Som om allt hängde på en tunn tråd...saneringen fortgår det tar ett tag till ..jag ser  fram emot att börja med att  renovera...vissa rum är redan klara där har jag börjat möblera och boa in mej,där känner jag mej hemma...ett rum i taget...sa experten,du måste ha tålamod..ett rum i taget....

En anhörig och medberoende.....

söndag 1 september 2013

"Triggers" – Vad de är och varför de är viktiga

En trigger är en del av den mekanism som avfyrar ett gevär.

För en sexberoende är en trigger en del av en mekanism som signalerar att resan mot sin värsta mardröm har börjat. 

Fallande snö på ett berg kan i förlängningen trigga en lavin. På ett liknande sätt kan den destruktiva sexuella processen triggas av de mest obetydliga händelser eller känslor. Att känna till sina triggers och att göra planeringar för att avbryta den destruktiva processen innan man börjar falla utför, är nyckeln till tillfrisknande.

Den destruktiva processen liknar det som händer när man åker berg -och dalbana. När tåget når en specifik punkt på spåret finns ingen återvändo. Det känns både underbart, upplyftande och njutningsfullt när man bara åker med. Upplevelsen liknar känslan hos en sexberoende tidigt under ett utagerandets. Att använda den sexuella aktiviteten är genomsyrad av förväntan, upphetsning, njutning, ibland rädsla som ingår i kicken. Eventuella tankar om att sluta finns inte med. Man övertalar sig själv att man kommer att kunna hantera de negativa konsekvenserna sen…

Hjärnan ställs in på att söka upp det som är intressant, spännande - det som ger njutning och underhållning. Para ihop detta med rädsla, stress och inre oro och hjärnan får en perfekt cocktail för att agera ut. Tyvärr uppmuntrar hjärnan den sexberoende att upprepa processen och på så sätt kan ett beroende utvecklas så småningom.

Medan förloppet upprepas om och om igen ökar den också i kraft allt eftersom man skaffar sig tolerans. Detta innebär att man måste öka ”dosen” eller risktagandet för att uppnå samma kick eller njutning och den sexberoende tappar kontroll undan för undan. Man utvecklar ett slags sinne för allt möjligt som kan trigga ”behovet” av att få agera ut. 

En trigger kan vara nästan vad som helst och det finns 2 kategorier av triggers – externa och interna. Externa triggers är människor, platser, ting och situationer utanför den sexberoende. Det kan vara en sexuell bild på TV, en person på gatan, doften av en vis parfym, eller viss musik. Det kan vara att köra förbi en porrbutik, ett badhus, stranden, att se en dator, reklam vid busshållplatsen, osv.

Interna triggers är mycket svårare att hantera därför att de handlar om förmågan att hantera olika känslor. Exempel på detta kan vara ilska över någonting som den sexberoende föreställer sig rättfärdigar sitt utagerande. Ett annat exempel är känslor av hopplöshet och meningslöshet som den sexberoende vet genom erfarenhet att utagerandet råder bot på – oaktat kortvarigt och tillfälligt. Till en början verkar avledande, den sexuella drogen eller distraktionen vara värd den förtvivlan som kommer sen - iallafall tills man sitter där! Eftersom negativa känslor och tankar om sig själv är ofta den sexberoendes ständiga följeslagare kan han eller hon hitta någon på internet, inleda chatt som slutar med anonym sex för att förändra sin sinnesstämning – detta oavsett de risker ett sådant äventyr innebär.

Eftersom triggers finns i början av den destruktiva processen har de den lägsta kraften. Man har inte förlorat initiativet än. I början av den destruktiva processen är följaktligen det tillfället där processen är lättast att stoppa.

Den mekanism vi använder för att stoppa en trigger kallas för motkraft. Motkrafter mot triggers är ett konkret sätt att arbeta med 2:a steget i 12-stegsprogrammet.  För att en motkraft ska vara framgångsrik måste den uppnå visa kriterier. Motkraften måste vara direkt tillgänglig för den sexberoende:

  • Motkraften måste vara någonting som är möjlig att göra i vardagen
  • Det måste finnas en rimlig möjlighet att motkraften kommer att fungera framgångsrikt när och var den behövs
  • Motkraften måste vara någonting som den sexberoende kommer att göra
  • Motkraften måste vara specifik för den trigger, ritual eller händelse som i förlängningen kommer att leda till att personen agerar ut
  • Motkraften måste vara omvårdande

 Om man inte övar på motkrafterna innan de används kommer de att vara lika oanvändbara som en 12 kronors sedel.

lördag 27 juli 2013

Prägling

Prägling i vår tidiga barndom är absolut nödvändigt för tillväxt och trygghet. Men att hänga sig fast vid dysfunktionell prägling även när vi blir vuxna är som om en fjäril skulle hålla sig fast vid sin kokong. Det är vårt eget ansvar att ifrågasätta grundläggande värderingar om oss själva och våra relationer - och förkasta de som inte längre tjänar oss eller som är destruktiva. Alltför ofta identifierar vi oss med ”personliga synpunkter” som egentligen kommer från någon annan viktig person som fanns i vår omgivning under uppväxttiden. Vi vet inte hur man ska bära sig åt för att inte identifiera oss med de perspektiv som givits oss. Vissa människor vänder sig till droger och alkohol i ett försök att dämpa tidiga influenser och uppleva nya sanningar. Att vända sig bort från verkligheten i ett försök att förbättra den kommer tyvärr bara leda till att våra tankemässiga skapelser inte tillför någonting positivt i det långa loppet. En drogpåverkad hjärna speglar egentligen det ursprungliga traumat - att vara helt överväldigad av själva det dysfunktionella.

 Alla har varit eller är beroende av föräldrar och vårdgivare, lärare, grannar, kollegor, media, politiker, andliga ledare, skönlitteratur - vår kultur. Vissa av dessa influenser gör uppenbara försök att kontrollera vårt tänkande och genom detta begå psykisk misshandel som är jämförbar med hjärntvätt. I detta finns alldeles för lite utrymme för autonomi (självständighet). Andra influenser fungerar som ett dovt upprepande som likt en grammofonskiva som hakat upp sig upprepar det gamla programmet i huvudet i olika situationer under livets gång.  Eller som en radio ekande sitt brus vid olika frekvenser. Om den prägling vi får är överdrivet fokuserad på t ex fel, kommer dessa att bli ingrodd i vårt minne - även om vi är genetiskt skapta för att ta emot vissa meddelanden och inte lyssna på andra. Även om vi utvecklar en förmåga att känna igen vårt eget förvrängda tänkande, kan negativ prägling fortfarande leverera en känsla av förtrogenhet, nostalgi och lojalitet gentemot våra ursprungsförhållanden som kan kännas fel att förneka. En känsla av att inte duga kan vara en vanlig känslomässig position i livet för dem vars prägling likställs med uppföranderegler som innebär att man i grunden är ovärdig, särskilt när det gäller sexualitet och relationer. På grund av negativ prägling kan skadliga tankar kännas trygga och otrygghet verkar vara det säkraste. Oavsett dåligt mående och kaos vet man vad man har, men vet aldrig vad man kommer att få istället. Det finns naturligtvis ingen rationell anledning att lyssna på ett radioprogram på en kanal vars innehåll inte är det vi verkligen behöver. Det är upp till oss att byta kanal från vårt vanliga ingrodda tänkande. Ingen annan kan hitta nya frekvenser som är anpassade till vår individuella sanning. 

söndag 30 juni 2013

MEDBEROENDE

Medberoende bärs upp av dysfunktionella barndomsupplevelser som ofta varit traumatiska. När ett barn växer upp med dysfunktionella föräldrar finns de kränkande mönstren kvar och återupplevs som en intensiv känslomässig smärta. Dessa mönster leder också till komplicerade och ofta smärtsamma nära relationer i vuxenlivet eftersom medberoende personer är oförmögna att leva livet på dess egna villkor i sina försök att få kontroll. När jaget har förvrängts är egenkärlek ett obegripligt koncept och en som man inte har tillgång till. Samtidigt är just egenkärlek tillsammans med respekt och omsorg viktiga byggstenar för att ha mogna, respektfulla relationer. Medberoende personer kontrollerar andra för att kompensera för brist på förmåga att älska sig själva.

En annan byggsten för relationer är självkänsla. Självkänsla bekräftas och får näring av medkänsla riktad mot sig själv. Detta innebär att vi behandlar oss själva med värme och förståelse när vi inte får saker och ting att fungera rätt. Ju mer själv-medkännande vi har, desto mer optimistiska, motiverade och positiva vi är. Hur vi relaterar till oss själva påverkar hur vi verkar i världen. Att sätta gränser är ytterligare ett steg som behövs för att motverka medberoende. Utan fungerande fysiska och inre gränser låta vi folk köra över oss, vilket i sin tur kan vara en form av övergrepp. Gränser signalerar till andra att vi bryr oss om oss själva, utan dem förblir vi perenna offer, som alltid klagar över vad som har "gjorts mot oss." (Perenna: växter som vissnar på vintern. Om man tar hand om dem växer de sen på våren)

Att växa upp i en dysfunktionell familj förvränger verkligheten. Det är oftast de kvicktänkta barnen som ser "elefanten i vardagsrummet" och blir den starkaste eftersom de vägrar att ignorera det, vilket samtidigt gör dem till ett problem i det dysfunktionella systemet. Att leva som vuxen tillsammans med någon som skadar dig känslomässigt, psykiskt eller fysiskt och att tolerera det är inte att leva i verkligheten. Att försöka ändra en annan till en idealiserad version av vem vi skulle vilja att de var är ett spel som ingen kan vinna. Men att äga din egen verklighet och uttrycka det är ett tecken på god psykisk hälsa.


 Tillfrisknande från medberoende innebär att du behöver lära dig att vara din egen förälder och ta han om dina egna vuxna behov. Ingen annan kommer att göra det – den möjligheten är stängt sedan länge (i relation till viktiga vuxna i din omgivning under din uppväxttid). Börja idag genom att uttrycka dina egna tankar, känslor och funderingar till andra på ett sätt som varken är alltför känslomässig eller å andra sidan alltför känslomässigt avstängd. 

måndag 24 juni 2013

”... Men jag älskar ju honom!” – i så fall, vad är kärlek? (en liten artikel om kärleksberoende och traumatisk bindning)

Omogen kärlek säger: "Jag älskar dig för att jag behöver dig."
Mogen kärlek säger, "Jag behöver dig för att jag älskar dig."
~ Erich Fromm

Det finns en hel del fint med att vara kär, bl.a. att man mår bra. Det är inte bara att vi uppfattar den andra som fantastiskt, utan vi tycker att vi själva är fantastiska och det som händer är fantastiskt. Var vi är på väg är också fantastiskt. Känslor är smittsamma. Människor fångar in dem hos varandra. Så när din förmåga till kärlek blommar ut är det naturligt att känna glädje, självsäkerhet, att du känna dig vacker, smart och trygg, och att din omgivning smittas av detta.    
Men allt eftersom tiden går blir en del "kärleksrelationer" allt annat än kärleksfulla - ja, en del blir rent av kränkande. Hur kan något sådant hända? Hur kan "att älska" upplevas så olika av olika människor?
Lyssna på denna klagan från en ung kvinna:

"Jag blev smickrad när han ville vara med mig hela tiden. Jag kände mig speciell när han berättade att han inte kunde leva utan mig. Nu ser jag hur han har försökt ”äga” mig. Han vill vara med mig hela tiden, inte så mycket för att han älskar mig men eftersom han vill styra mig. "

"När han ringde mig flera gånger om dagen kände jag att han var den mest kärleksfulla personen jag träffat. Han brydde sig inte bara om mig utan också om vem jag var med och vad jag gjorde. Numera ser jag hur svartsjuk han egentligen var. Han litade inte på mig om han inte visste var jag var varje stund av varje dag. Det känns så frånstötande för mig nu. "

"Han skulle ofta ge mig råd om livet. Det kunde vara om politik, näringsliv, ekonomi, eller om hur man pratar med andra som man umgås med. Det kändes bra att lyssna på honom. Han verkade så kunnig, så världslig. Jag gillade att han lärde mig så mycket. Nu ser jag att han måste ge mig "råd" om allt eftersom han ville att jag bara ska göra saker på hans sätt. "

Nu när hon inser vad hans "kärleksfulla" beteende egentligen handlar om, bryta hon av relationen? Inte en chans. Varför? Därför att även om han blir arg när han inte vet var hon är, blir nere när hon inte lyssnar på hans "råd” och irriterad när hon pratar med andra i telefon, älskar hon honom fortfarande.
Verkligen? Vad är det för typ av kärlek där hon är olycklig för det mesta – gråter över hur han behandlar henne, är rädd för att bli kritiserad för vad hon gör (eller inte gör) och orolig över vad för humör han kommer att vara på när de träffas nästa gång. Låter det här som en kärleksfull relation?

Kärlek är ett ord som valsar runt en hel del och har många olika betydelser. Här är tre av dem:

• Romantisk kärlek. Romantisk kärlek är marinerad i fantasin. Spänning styr dagen. Du går på luft. Han/hon kan inte göra något fel. Du är den lyckligaste personen på jorden. Ingenting kommer någonsin att komma mellan er två.

Men ack, förälskelse står inte tidens tand. Allt eftersom det avtar bryter antingen ett par upp ("det var en storartad kärleksaffär…") eller så utvecklas den till rutinerad kärlek.

• Rutinerad kärlek är marinerad i omsorg, respekt, tillit och empati. Skillnader och individualitet respekteras. Konflikter utarbetas. Kärleken växer djupare. Kärleken växer sig starkare.

Och sedan finns det kärleksberoende.

• Beroendeframkallande kärlek är marinerad i desperation. Du känner att du inte kan leva utan den andra personen. Du behöver honom/henne för att känna dig komplett. Även om du inte längre mår bra om dig själv som du gjorde när du var "förälskad i honom”, känner du att du inte kan lämna honom/henne.

"Men jag älskar ju honom" har blivit ditt mantra. Trots att du sällan njuter av att vara med honom/henne älskar du personen. Trots att ständigt kritiseras älskar du honom/henne. Trots all gråt över förolämpningar du har fått och trots att du är rädd för hans/hennes ilska älskar du honom/henne.
Kärleksberoende saknar logik. Den respekterar inte bakomliggande anledningar som traumabindning eller traumatisk upprepning. Den ger inte tilltro till andras råd. Trots att din självkänsla träffar en ny låg, lämnar du inte relationen. Precis som en narkoman, kan du inte ge upp din drog.
Så vad ska göras om du själv är eller vet någon som är "beroende av kärlek?" Ta ett första steg genom att erkänna det för vad det är. Det är inte kärlek, det är ett beroende. Erkänn sanningen. Du fruktar att förlora relationen. Du fruktar att vara ensam. Du fruktar att flytta ut ur din komfortzon och dina önskedrömmar om hur det borde vara.
När du uppbringat tillräckligt med mod att erkänna vad ditt problem är, sök hjälp hos en professionell behandlare som är specifikt utbildad för att arbeta med just den typ av problem du har, och som kan erbjuda dig stöd och samtidigt ge dig de kunskaper och strategier du behöver för att släppa taget om ditt beroende. Gå på ett SLAA-möte för att hitta andra i en liknande situation.

Om du gör det du behöver göra för att stå fri från ditt beroende finns inga tvivel om att du en dag kommer att vara redo för en kärleksfull relation som växer sig starkare och varmare ju längre tiden går.

fredag 21 juni 2013

STRESS

Allmänt i vår kultur pressas vi att se bättre ut, tjäna mera pengar och lukta godare. Vi bombarderas ständigt av bilder och budskap som manar till allsköns självförbättring. Därför är det naturligt att människor reagerar på all stress "där ute." Men dessa yttre påtryckningar som stjälper så många av våra dagar får egentligen sitt fotfäste i det inre trycket. Om det inte vore för våra egna förväntningar, jämförelser med andra och rädsla, skulle vi förbli lugn i stormen. Sinnesro härrör ibland från att veta att det inte finns mer vi kan göra - att vi verkligen gjort vårt bästa. Accepterar du ofullkomlighet som en naturlig del av livet?

För att få befrielse från daglig eller livslång tryck sexualiserar många människor stress. Ingen dålig idé, eller hur? Du ser en attraktiv människa och känner påslagen, antingen romantiskt eller sexuellt. Verkar nog så enkelt… Men om man ”packar upp” dessa stunder avslöjas det att ångest och inte attraktion oftast underblåser känslorna. Till exempel; låt oss säga att du inte gillar din kropp. Att plötsligt möta en person med din ideala kroppsbild kan utlösa stress. Du kan snart komma på dig själv med att sexualisera en förmodligen ganska neutral social situation. Vi har alla distinkta relationella brister, som när de utlöses kan sexualiseras och frigöra dopamin i hjärnan som i sin tur framkaller en må-bra känsla som täcker över stress.

”Sex i sig själv – alltså hela konceptet - kan ge stress. Sexualitet växer oftast på ett slumpartat sätt. Mer som en charmig lapp av ogräs än som en odlad trädgård. Vi härstammar från frön av äldre växter (våra föräldrar) och våra relationer spirar upp, ibland utan att vi ens vet om med vilka vi relaterar. Men en odlad trädgård ger en ädel inställning till den fredliga skönheten i floran.” Skriver Alexandra Katehakis.

Odla din sexualitet medvetet. Låt det inte bli en skrothög för dig att göra av med stress.


fredag 7 juni 2013

Angående felaktig information

Förra sommaren var det en "reportage" i ett radioprogram som heter "Ligga Med P3". Radioprogrammet byggde på helt felaktig och missvisande information om oss på DBK. Jag antar att de ville få upp lyssnarsiffror genom sensation och drama... 
Hur som helst, denna radioprogram låg sedan till grund för uttalanden som fanns i en artikel i en tidning som kallas för HVB/LSS-Världen. Med anledning av de felaktigheter som finns båda i radioprogrammet och i tidningsartikeln är det angeläget för oss på DBK att ge en mer korrekt och uppdaterad bild av vår verksamhet. 

Den verksamheten som tidigare hette Dysberoendekliniken har bytt namn och heter sedan ett och ett halvt år tillbaka DBK (Diagnos och Behandlingskliniken). Det finns flera anledningar till varför vi bytt namn. Dels har ägarförhållanden förändrats. Dels har vi under de senaste 4 åren ägnat åt oss att utveckla verksamheten genom att utbilda vår personal i USA för att kunna erbjuda våra patienter bästa möjliga hjälpen för sexberoende, anhörigproblematik eller trauma och medberoende relaterat till sexberoende. Numera är de flesta som arbetar på DBK alltså utbildade i USA.

En verksamhet som DBK – som alltså började som ett försöksprojekt för att sedan utvecklas till en etablerad verksamhet – befinner sig i ständigt förändring och utveckling. Detta tror jag är speciellt sant för oss därför att det från början inte fanns någon som helst behandlingsmetodik för sexberoende i Sverige. När vi började vår verksamhet 2004 fanns inte heller en gemensam syn ute i samhället. Det fanns inte en definition av problemet eller ens en tro på att det skulle kunna finnas ett beroende relaterat till människors sexualitet. Det är fortfarande så att väldigt många människor i Sverige inte tror på själva begreppet sexberoende (se gärna mitt blogginlägg http://eriksundby.blogspot.se/2013/01/de-som-fornekar-sexberoende-varfor-ar.html). På DBK har vi förståelse för personer som inte håller med oss. Vi begriper att det tar tid att komma till acceptans när det gäller nya idéer och företeelser. Detta innebär dock inte att vi kan gå med på kritik utifrån brist på kunskap om vad vi faktiskt gör eller kritik som är helt tagen från luften. Vi vill gärna ha utvecklande kritik som har sin grund i hur det är – inte i hur man tror att det är.  

För närvarande och sedan ganska lång tid tillbaka har vi ett evidensbaserat behandlingsprogram som vi tagit hit från USA. Under de 9 år som vi behandlat sexberoende, anhörigtrauman och medberoende relaterat till sexberoende har vi hunnit skaffa oss personlig erfarenhet och metodik på en nivå som inte finns någon annanstans i Sverige och den behandling vi bedriver har sin grund i forskning. På DBK utgår vi från ASAMs (American Society for Addiction Medicine) nya definition av beroende, som ses utifrån ett biologiskt perspektiv. Vi menar att de flesta behandlingshem för kemiskt beroende i Sverige skulle behöva ta del av vårt program, våra omdanande pedagogiska verktyg och våra nya idéer om beroende. Med anledning av detta står vi inför starten för en utbildning i behandling av sexberoende, anhörigtrauman och medberoende relaterat till sexberoende. Vi har pågående seminarier som man kostnadsfritt kan delta i och som riktar sig till människor som på ett eller annat sätt får kontakt med sexberoende personer och deras familjer.

Numera har alltså all vår personal antingen gått i, eller går i utbildning i USA för att kunna erbjuda bästa möjliga hjälpen till de som söker hjälp hos oss. DBK's behandlingsprogram baseras på IITAPs (International Institute of Trauma and Addiction Professionells, www.iitap.com) "Task Centered Approach"- det vi kallar för uppgiftsbaserat behandlingsprogram©. På vår hemsida (www.dbksverige.se) kan man finna de antaganden som denna behandlingsmetod baseras på, samt den litteratur och forskning som ligger till grund för detta.

För oss har det varit viktigt från början att de personer som söker hjälp hos oss får behandling för rätt sak. Vi vill att våra patienter uppfyller kriterier för diagnos för sexberoende innan de påbörjar en behandling. Vi är inte intresserade av att de som går i behandling hos oss inte har problematiska och tvångsmässiga beteenden relaterad till deras sexualitet. Detta skulle bara ställa till det för oss när det gäller gruppdynamik och avledande från det egentliga problemet, för att inte tala om diagnosexpansion och alla de problem som finns relaterat till detta. Problem som oftast slutar i otydlighet när det gäller behandlingsmässig riktning och i kaos. Till vår hjälp i detta har vi ett antal diagnostiska verktyg, t ex SDI-R testet. SDI-R testet är validerat i USA (se: Assessing sexual addiction with the sexual dependency inventory-revised av David L. Delmonico, Duquesne University och Donald L. Bubenzer, Kent State University. Eller googla bara på SDI-R). Vi håller på att se om vi inte kan få detta validerat i Sverige. De diagnostiska hjälpmedel vi har till vårt förfogande är till för vår egen och patienternas säkerhet.

Sedan DBK blev en verksamhet har vi behandlat 1770 sexberoende personer och deras anhöriga. I skrivande stund har vi 97 patienter fördelade på 60 manliga sexberoende personer, 12 kvinnliga sexberoende personer och 25 anhöriga. Det är inte min erfarenhet att människor söker hjälp för ett problem de inte har – och speciellt inte om de betalar själva för terapin eller behandlingen. Jag har nog aldrig varit med om att personer som söker hjälp bara inbillar sig att de har ett tvångsmässigt sexuellt beteende. Att påstå någonting sådant är i mitt tycke en nedvärdering av den smärta och lidande som finns i sexberoende och människors förmåga att sträva efter att uppnå hälsa (för att inte tala om det lidande som anhöriga utsätts för).    

Det ska sägas att den kritik vi får är att de som bedriver forskning kring sexberoende är människor som har ett personligt intresse i att diagnosen finns, alltså är det fråga om människor som driver egna verksamheter för sexberoende som gör undersökningarna. Detta upplever vi som relevant kritik och vi har också som mål att forskare som inte har någonting att göra med behandling av sexberoende en dag ska intressera sig för detta folkhälsoproblem.   

Varken sexberoende eller hypersexuell störning kommer med i nästa upplaga av DSM (DSM V). De flesta störningar i DSM blir bara officiella diagnoser efter långa tider av forskning och debatt. Även om det finns tydliga fördelar med detta (i processen att få in en företeelse i DSM skärps kriterierna och argumenten för och emot), är det ibland som att klättra uppför en hal bergvägg. Detta ingår i DSMs natur men kan också försätta många behandlare i en svår situation varje gång de konfronteras med konsekventa mönster av psykiskt lidande som inte går att rada upp utifrån någon diagnos i just DSM. Skulle terapeuten konceptualisera problemet genom filtret för en befintlig diagnos som inte riktigt passar in? Eller ska terapeuten gå bortom diagnos och skaffa sig en förståelse av problemet baserat på noggrant observerade beteendemönster? Detta är den verklighet som drabbar behandlare som ser mönster av missbruk eller beroende i sina klienters sexuella beteenden.

Vi kan förstå mönster av sexuella beteenden som löper amok som ett missbruk eller beroende (trots utelämnandet av detta i DSM-V). Eller vi kan försöka förstå dessa mönster genom att diagnostisera depression, ångestsyndrom, olika slags relationsproblem eller personlighetsstörningar, men när vi gör det kommer vi inte riktigt till kärnan i frågan och förnekar oss själva möjligheten att göra relevanta behandlingsplaneringar.

När vi konceptualiserar kroniska sexuella beteenden som är destruktiva för personers liv som ett beroende har vi helt plötsligt en färdplan för att erbjuda behandling, stöd och hopp för att kunna hitta nya beteendemönster. Vi använder en behandlingsplan som flyttar en person från destruktiva sexuella beteenden mot hälsa, på samma sätt som andra behandlingar för missbruk och beroende gör. Detta inkluderar stödgrupper, motiverande samtal, psykosocial utbildning och kognitiv beteendeterapi som erbjuds i öppenvård (tyvärr finns än så länge ingen möjlighet att ha slutenvårdsbehandling för sexberoende). Behandlingen syftar till upprättandet av känslomässig nykterhet från specifika sexuella beteenden som är destruktiva och problematiska för den som är beroende. Processen att uppnå nykterhet sammanfaller med att man upprättar ett stödnätverk, på samma sätt som Anonyma Alkoholister har skapat socialt stöd för alkoholister i årtionden. Genom att vara öppen för tanken att sexmissbruk och sexberoende finns behöver behandlare inte famla i mörkret när de hjälper någon som har ett mönster av sexuella beteenden som de förlorat kontrollen över. Istället kan behandlaren utforma en behandlingsplan som bygger på allt vi redan lärt oss genom årtionden av att behandla andra beroenden. Historiskt sett har välmenande läkare, terapeuter och behandlare trott att alkoholism inte var behandlingsbar och kallade det för andra saker. Under tiden var det upp till dem som kämpade med sjukdomen att hitta ett sätt att hjälpa sig själva och varandra. Nu håller det medicinska samfundet med om att alkoholism är ett beroende. Sexberoende är i en liknande situation idag. I grund och botten innebär detta att om vi behandlar sexberoende som ett beroende fungerar detta för de som vill ha hjälp och är villiga att göra jobbet, på samma sätt som när det gäller behandling för alkoholism. Jag har funnit att beroende personer uppskattar att få reda på att det de gör (och som saboterar deras liv) har ett namn och att de inte är galna, utan att de vid något tillfälle förlorade kontrollen. Att hjälpa dessa personer att uppnå nykterhet ger dem tillbaka förmågan att göra hälsosamma val - en dag i taget.

DBKs främsta mål är att göra det vi kan för att det ska vara OK för människor i Sverige att söka hjälp för sexberoende/missbruk. Även om denna målsättning börjar bli verklighet idag, finns fortfarande väldigt mycket att göra.  

Ett annat mål vi har är att arbeta för att både sjukvård och socialtjänst ska få upp ögonen för beroendeinteraktion och börja se samverkan mellan olika beroenden och även behandla alla kategorier av beroende. Jag tänker mig en framtid där det inte finns stängda dörrar mellan människors behov av att få hjälp med matberoende, sexberoende, kemisk beroende och spelberoende. . Idag är det stängda dörrar mellan verksamheter som behandlar olika kategorier av beroende, t ex mellan de som arbetar med matberoende/ätstörningar och de som arbetar med alkoholism (se gärna min bok: ”Det Är Inte Kärlek – När Sex Blir En Drog” för information om de olika kategorierna av beroende). Detta gör det svårt att göra relevanta behandlingsplaner och är båda dyrt och ineffektivt sett ur ett samhällsperspektiv.   

Bilaga: ASAMs nya definition av beroende

Den Amerikanska intresseorganisationen American Society for Addiction Medicine har utvecklat en ny definition av beroende. Den gamla definitionen innefattade ju enbart s.k. kemiskt beroende (alkoholism, narkomani, etc.) Den sammanfattade definitionen av sexberoende utifrån ASAMs definition är:
Sexberoende är en primär, kronisk sjukdom i hjärnans belönings – och motivationssystem, i minnet och i tillhörande nervbanor. Dysfunktion i dessa nervbanor visar sig genom karakteristiska biologiska, psykologiska, sociala och andliga konsekvenser. Detta återspeglas i en individs patologiska strävan efter belöning och/eller lindring genom att använda specifika sexuella beteenden. Sexberoende kännetecknas dels av oförmåga att konsekvent avstå från dessa beteenden och försämrad förmåga att kontrollera beteendena. Sexberoende kännetecknas också av begär efter de sexuella beteendena och minskad förmåga att erkänna och acceptera betydande problem pga. sina beteenden och konsekvenserna av beteendena i sina relationer, liksom en dysfunktionell känslomässig reaktion. Liksom andra kroniska sjukdomar innebär sexberoende ofta cykler av återfall och remission. Utan behandling eller engagemang i tillfrisknande är sexberoende progressiv och kan resultera i invaliditet eller för tidig död.

Sexberoende är alltså:

  • En fysisk sjukdom i hjärnan
  • En sjukdom som för med sig fysiska, psykiska, sociala och andliga konsekvenser
  • En primär sjukdom (dvs. ej orsakad av något annat )
  • En kronisk sjukdom (man har den resten av livet)
  • En återkommande sjukdom, dvs. den "går i skov"
  • En progredierande sjukdom (blir bara värre om man inte gör något åt den)
  • En dödlig sjukdom om den ej behandlas
  • Sjukdomen är behandlingsbar och skall behandlas av specialutbildad personal.



Erik Sundby, verksamhetsansvarig