Erik Sundbys Sexberoende Blogg är till för att (1) sprida information om sexberoende, och (2) ge råd om olika företeelser i tillfrisknande från sexberoende.
söndag 24 november 2013
Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Beroende omprogrammerar hjärnan
Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Beroende omprogrammerar hjärnan: En av de frågor som oftast ställs av sexberoende personer och deras anhöriga är: Varför är det så svårt att hålla sig nykter? För att kunn...
Beroende omprogrammerar hjärnan
En av de frågor som oftast ställs av sexberoende personer
och deras anhöriga är: Varför är det så svårt att hålla sig nykter? För att
kunna svara på den frågan hjälper det att ha en grundläggande förståelse för
hur beroende omprogrammerar den mänskliga hjärnan. Samma omprogrammering inträffar
oavsett om det är fråga om kemiska beroenden (alkohol och andra droger), beteendemässiga
beroenden (spelberoende, shoppingberoende, etc.), eller närings – och
njutningsberoenden (sexberoende, matberoende).
Accumbenskärnan (även känd som hjärnans belöningscentrum) i
en normal frisk hjärna registrerar behagliga känslor som svar på naturligt förekommande
njutningsfyllda, lustfyllda och stimulerande aktiviteter. All livsbejakande stimuli
(som att äta, ha sex, etc. )belönas med känslor av njutning, eftersom de garanterar
individens överlevnad och genom detta även artens. Dessa känslor av välbehag
orsakas främst av frisättningen av hjärnans budbärare – neurotransmittorer (neurokemikalier
i hjärnan som bär meddelanden) - såsom dopamin, serotonin och oxytocin
(mestadels dopamin). Accumbenskärnan kommunicerar sedan med andra områden i
hjärnan, inklusive områden som har att göra med beslutsfattandet, minne och
humör och berättar hur mycket man fick njuta av att äta, ha sex, etc. På detta
sätt kan människan "lära" sig vad som är lustfylld. Vi förknippar alltså
dessa aktiviteter med en känsla av välbefinnande och gör framtida beslut
baserat på denna information.
Tyvärr kan hjärnans belöningscenter manipuleras. Till
exempel kan beroendeframkallande kemiska droger stimulera systemet på ett
artificiellt sätt genom att översvämma hjärnan med dopamin - allt från två till
tio gånger mer dopamin än det som tillhandahålls av fysiska stimuli (som mat,
etc.). Det är en ganska stor tryckvåg av glädjenektar! I samma väva överförs
denna njutningsrelaterade information till områden i hjärnan som har att göra
med minne, humör och beslutsfattande - precis som när det handlar om naturliga
stimuli. På detta sätt kan vi "lära" oss att ta specifika droger som
ger oss en stor dos av njutning.
Emellertid är hjärnan byggd för att anpassa sig till den
information den tar emot. Med tiden anpassar den sig till de höga nivåerna av
dopamin som orsakas av fortsatt droganvändning genom att producera mindre
dopamin och/eller eliminera dopaminreceptorer. Ändå minns hjärnan nöjet det en
gång fick från drogen och den fortsätter att uppmuntra användningen. Att fatta tycke
för en drog förvandlas till begär efter den drogen och tvånget tar över. Med
andra ord så har hjärnan omprogramerat sig själv och blir beroende. Droger kan inte
längre ge den nivå av njutning som de en gång gjorde, men den enskilde känner
sig ändå tvungen att fortsätta använda.
”Fan också!” – Triggers, begär och återfall
Triggers är de tankar och känslor som framkallar begär efter
drogen och spelar en väsentlig roll efter det att hjärnan blivit inprogrammerad
för beroendet. Om en person som är beroende kan lära sig att identifiera
triggers och stoppa deras påverkan i tid - innan de framkallar begär – har
denna person en chans att hålla sig nykter trots att triggern utlösts. Det bör
här noteras att begär efter sin drog eller begär att få agera ut inte är samma
sak som när en icke-beroende person blir sugen på en påse chips eller en skopa
glass efter en hård dag på jobbet. Begäret är mer som behovet av luft efter att
ha hållit andan en längre tid. Med andra ord, när drogsuget tar tag i en person
ligger det utanför medveten kontroll och utanför förnuft och logik – som en
reflex. Triggers är så kraftfulla att de är helt enkelt överväldigande och tar
kontroll över en individs tankeprocess. När begäret sätter in är det mycket,
mycket svårt att stoppa den beroendeframkallande cykeln.
Något som triggar hjärnan att minnas är nöjet och det lustfyllda
i att använda sin drog. Detta i sin tur är ett potentiellt förstadium för återfall
(vi som arbetar med sexberoende pratar om återkallen eufori). Detta innebär att
nästan vad som helst – båda externa objekt och interna känslotillstånd - kan
vara en utlösande faktor. Interna triggers innebär att obehagliga känslor som
depression, ångest, skam, ilska, rädsla, skuld, ånger, etc., kan utlösa suget. Externa
triggers kan vara människor, platser, saker och händelser. Att bara se en dator
kan utlösa en önskan att agera ut för en cybersexberoende person. För en
spelberoende kan suget utlöses av att köra förbi ett casino. För vissa beroende
personer kan något som till synes är godartad – en alkoholist som befinner sig
på en fest där det förekommer sprit kan triggas. Att komma i konflikt med sin
partner eller bli tillrättavisad på jobbet kan också vara utlösande faktorer.
Det är viktigt att notera att inte alla triggers är negativa till sin natur.
Ibland kan materiella framgångar och positiva känslor väcka lusten att festa –
dvs. önskan att använda eller agera ut.
Tyvärr är triggers oundvikliga. Tänk på alkoholister som kör
förbi annonser för öl, whisky och vodka. Tänk på narkomaner som tittar på dramatiska
TV program om brottslighet där man säljer eller använder droger eller
matberoende personer som ser alla dessa annonser om god mat. Tänk på vilken
beroende person som helst som behöver hantera livets berg och dalbana och de
känslor det framkallar…
Det värsta är att i ett tidigt skede av nykterhet, när en
person är som mest sårbar för återfall är de inre reaktionerna på alla de olika
känslomässiga och synliga ledtrådar som utlöser suget är starkare snarare än
svagare. Detta innebär att det faktiskt är svårare att inte plocka upp sin drog
eller agera ut sitt begär under trettio dagar än vad det är under de tre första
dagarna. Ytterligare en faktor som förvärrar det hela är det faktum att de
underliggande (tidigare självmedicinerade) psykologiska problemen - som ångest
och depression – sannolikt kommer att göra sig påminda mer och mer allt
eftersom tiden borta från sin drog eller från sina utagerandemönster ökar.
Faktum är att studier visar att triggers och de underliggande känslomässiga problemens
inverkan i livet är på topp när en beroendeperson är ren eller fri från
utageranden mellan trettio och nittio dagar. Lyckligtvis börjar oddsen för långsiktig
avhållsamhet öka efter nittio dagar och efter ett år är oddsen för varaktig
nykterhet faktiskt ganska bra. Därför är det mycket viktigt att lära
tillfrisknande beroendepersoner hur de kan identifiera och motverka deras
triggers så snart som möjligt.
Den goda nyheten är att våra neurala nätverk är motståndskraftiga
och anpassningsbara. En överväldigande majoritet av beroendepersoner kan
förvänta sig att deras hjärnor fungerar. Detta innebär i sin tur att så
småningom kommer man att närma sig baslinjen när det gäller utsöndring av neurotransmittorer
i hjärnan – dvs. så länge de håller sig rena från droger eller
utagerandemönster. Tricket är att hjälpa beroendepersoner att hålla sig rena
under ett år till 18 månader. Alltså den tid som deras hjärnor behöver för att
normaliseras - vilket innebär att bryta igenom förnekande, identifiera triggers
och att man får behandlingsverktyg som gör att man utvecklar hälsosamma mekanismer för att hantera livet på dess egna villkor.
söndag 10 november 2013
Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Erbjud behandling för sexköpare!
Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Erbjud behandling för sexköpare!: Om man ska tro på det som kommit fram i olika mediala sammanhang sista tiden ökar antalet personer som köper sex – och de blir allt yngre....
Erbjud behandling för sexköpare!
Om man ska tro på det som kommit fram i olika mediala
sammanhang sista tiden ökar antalet personer som köper sex – och de blir allt
yngre. Detta trots samhällets lösning att ge böter om man åker fast.
Själv tycker jag det är bra att sexköp kriminaliserades, men
kanske inte av den anledning som andra människor har. Utifrån att vara en
terapeut som behandlar sexberoende vet jag att sexberoende människor bara nås
av tillfrisknandets budskap genom de negativa konsekvenserna man får av det man
gör. Oftast – men inte alltid - måste man tyvärr köra näsan i skiten (och helst
gnugga runt) för att inse att man behöver göra en förändring i sitt liv. Oftast
är förnekelsen, minimeringarna och rationaliseringarna alldeles för omfattande
innan. Nu är ju inte alla som köper sexuella tjänster sexberoende, men många är
det. Och sexberoende personer som är inne i ett utagerande tänker överhuvudtaget
inte på de eventuella konsekvenserna av sina beteenden. Eller så övertalar de
sig själva att de ska klara av att hantera det som eventuellt kommer att hända.
När man vill ha sin drog tror man sig kunna fixa det mesta...
Jag menar att förståelse för de mekanismerna som finns i
köptsex är viktig för att komma tillrätta med problemet. Utifrån ett sexberoende
perspektiv handlar inte köp av sexuella tjänster om sex. Inte egentligen. Det
handlar om att förväxla intimitet och intensitet - det man egentligen behöver
med det man vill ha. Sexberoende personer som köper sex förväxlar finansiellt
beroende och närhet.
För en sexberoende person handlar det om att överleva alla
orimliga krav man ställer på sig själv och som andra ställer. De tror att de
måste spela en roll, vara någon som de egentligen inte är, eller satsa på pengar
och makt. De litar inte på att de kan få det de behöver av andra. På en djup
känslomässig nivå handlar det om brist på tillit. Många kommer från rigida
familjesystem där det mesta handlar om att överanpassa sig efter systemet. De
är vana att få bekräftelse för vad de gör, i motsats till att bli sedd för den
de är. De vet egentligen inte hur de ska göra för att ta hand om sig själva
eller andra och pga. tillitsbristen är de inte villiga att ge av sig själva förbehållslöst.
Att göra detta skulle samtidigt innebära att göra sig sårbara – att klä av sig
rustningen (och inte bara kläderna). Sexberoende personer som köper sex har
ingen bra erfarenhet av att vara just sårbara. I samma stund som man lägger
pengarna på bordet för en sexuell tjänst bekräftar man också att allt ska ske
på sina villkor. Jag slipper blottlägga mig och kan se det som en
affärstransaktion istället. Men när det är över finns bara tomheten kvar. Och
skulden och skammen - ruelsen över det man gör mot sin fru, sina barn, sina
sanna vänner och eventuellt mot sitt arbete - och framför allt mot den man
egentligen är.
Att ge böter för detta är inte korrekt verktyg om man vill
få stopp på deras framfart, även om det är bra i förlängningen att man får
konsekvenser för det man gör när det är frågan om ett beroendeframkallande beteende.
Varför inte erbjuda människor att kolla upp vad det
egentligen handlar om i samband med att man ger böter, om man verkligen vill
göra en skillnad? Man skulle skicka en lapp tillsammans med inbetalningskortet,
där det står ungefär så här:
’”Om du misstänker att
du har ett problem när det gäller köp av sexuella tjänster finns det hjälp för
dig. Om du känner att det räcker nu, att du aldrig kommer få det du behöver om
du fortsätter, att det du gör bara ger näring till skuld och skam men att du samtidigt
inte klarar av att sluta själv – då är du välkommen att ringa detta nummer
eller mejla till denna adress. Detta är helt frivilligt.”
fredag 8 november 2013
Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Hämnd – apropå näthatet
Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Hämnd – apropå näthatet: För nästan 4000 år sedan infördes Hammurabis lagar, bl.a. ”Öga för öga, tand för tand”. Denna primitiva lag finns i viss mån även idag och...
Hämnd – apropå näthatet
För nästan 4000 år sedan infördes Hammurabis lagar,
bl.a. ”Öga för öga, tand för tand”. Denna primitiva lag finns i viss mån även
idag och går att se bevis för lite varstans – och ibland går det till och med
till ytterligheter. På grund av våra begränsningar har få människor – kanske
ingen av oss – förmåga att se olika situationer helt klart och tydligt. Är inte
det mesta subjektivt? De flesta av oss kommer någon gång att hitta anledningar
att spela Gud som utmäter straff, antingen subtilt genom passiv-aggressivitet
eller uppenbart genom sabotage – eller genom vårt sexberoende. Vem som helst
kan tyckas vara en fiende i stunden, även nära och kära och de vi älskar.
Ibland triggas alltså våra personliga historiska mönster!
Känslor av besvikelse, ilska och orättvisa är vanliga
under hela barndomen. Splittringen som kan uppstå av att ha upplevt båda kärlek
och hat i relation till viktiga personer under uppväxttiden kan vara
traumatiserande, om inte möjlighet finns att på ett hälsosamt sätt integrera
eller härbärgera dessa ytterligheter. Jag kommer ihåg när jag var liten och
hade bråkat med mina föräldrar, hur jag kunde ligga på min säng och tänka –
”Tänk om jag vore död. Då skulle de ångra sig. Då skulle de be om förlåtelse.”
- Jag fick fantasibilder av hur de stod vid min grav och bad om ursäkt för det
de hade gjort, storgråtande i sin sorg – ”Kom tillbaka. Förlåt oss.” – Men då
skulle det minsann vara för sent! Att jag i så fall låg där död hade ingen
betydelse alls i det sammanhanget, jag skulle ju ändå få rättvisa och mina
föräldrar skulle få sitt straff! Senare i livet gjorde jag många andra saker
för att hämnas, men i stort sett kan man säga att jag låg kvar där i min säng
med mina fantasier om rättvisa och hämnd i många, många år.
Jag påminns om en gammal indiansaga. Jag kommer inte
ihåg hela sagan med den går ungefär så här:
Det var en farfar och sonson som var ute på en
skogsvandring. Framåt kvällen gjorde de upp en brasa och hade det fint. Farfar
sa till sonsonen – ”Jag tror att alla människor äger två hundar. Den ena är blå
(eller om det var någon annan färg?) och den är bitsk. Den tycker inte om att
man kommer nära och skäller på allt och alla. Den andra är vitt (?) och tycker
om att bli klappad och att springa på ängarna och rulla sig i gräset. Och de
här två hundarna slås ständigt med varandra.”
Grabben tänkte på det där ett tag och så frågade han –
”Men farfar, vilken hund är det som vinner när de slås?”
Varpå farfar svarade – ”Det beror på vilken man ger
mat. Den som får mest näring vinner.”
När det uppstår konflikter i en miljö som är
fast förankrad i kärlek kan barn förverkliga intimitet i sina relationer. I
känslomässigt vacklande eller utarmade miljöer tycks alla kärleksfulla band
hotas av en konflikt.
Att stå upp för orättvisor eller att kräva
vedergällning kan vara förståeligt. Men att uppnå detta genom hat eller genom
våld kommer aldrig att leda till harmoni, välbefinnande eller sinnesro. Medlen
måste vara lika med det resultat man vill uppnå. Det enda motgift för hämnd är
att älska sig själv och känslan av att vara älskad. Är det möjligt att bjuda på
kärlek, medkänsla, medvetenhet och förståelse när hämndens låga förbrukar och
tär? Vi behöver alla lära oss att utveckla tillit och tro på oss själva i
stället för att vara så pass beroende av andra människor att minsta svek får
oss att känna som att livet är över. Hämndlyssna tankar eller handlingar är
alltid ett tecken på att du ”matar fel hund.” Det finns inget i den yttre
världen som någonsin kommer att göra oss hela. Sinnesro är ett inre arbete.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)