En uppdatering kring nya upptäckter i beroendeforskning

Jag har märkt att man de senaste åren kunnat se väldigt fin forskning kring beroende från Harvard universitetet i USA. Här kommer ett exempel. Nedan är ett utdrag ur en artikel med titeln – Understanding addiction – how addiction hijacks the brain (Harvard Health Pubications):

Ingen börjar med avsikt att utveckla ett beroende, men många människor fastnar i beroendets snara. Då forskare först började undersöka vad som orsakade beroende på 1930-talet trodde de att människor som utvecklat sjukdomen var på något sätt moraliskt bristfälliga eller saknade viljestyrka. De trodde att om man straffade missdådare alternativt uppmuntrade dem att uppbåda tillräckligt vilja för att bryta vanan, skulle dessa personer kunna övervinna beroendet.

Den vetenskapliga konsensusen har förändrats sedan dess. Idag accepterar vi beroendet som en kronisk sjukdom som förändrar både hjärnans struktur och funktion. Precis som hjärt- och kärlsjukdomar skadar hjärtat och diabetes försämrar bukspottkörteln kapar beroendesjukdomen hjärnan. Detta händer när hjärnan går igenom en rad förändringar, som börjar med att man hittar en källa till lust och glädje och slutar med att man drivs mot ett tvångsmässigt beteende.

Lustprincipen

Hjärnan registrerar alla nöjen på samma sätt, oavsett om de kommer från en psyko aktiv drog, en monetär belöning, ett sexuellt möte eller en tillfredsställande måltid. I hjärnan har nöjet en distinkt signatur: frisättningen av signalsubstansen dopamin i nucleus accumbens, ett kluster av nervceller som ligger under hjärnbarken. Dopaminfrisättning i accumbenskärnan är så konsekvent bunden till lust och glädje att denna region har benämnts som hjärnans nöjescentrum.

Alla kemiska droger som människor kan missbruka - från nikotin till heroin - orsakar en särskilt kraftig ökning av dopamin i nucleus accumbens. Sannolikheten att användningen av en drog eller deltagande i en givande aktivitet eller beteende kommer att leda till beroendesjukdom är direkt kopplad till den hastighet med vilken den främjar dopaminfrisättning, intensiteten i denna frigörelse och tillförlitligheten i det.

Även olika sätt för hur man tar en drog kan påverka hur troligt det är att det ska leda till ett beroende. Genom att röka en drog eller injicera det intravenöst - i motsats till att svälja det som ett piller, till exempel – ger vanligtvis en snabbare, starkare dopamin frigörelse och det är då mer sannolikt att det kan leda till beroende.

Hjärnans belöningssystem

Beroendeframkallande droger och beteenden ger en genväg till hjärnans belöningssystem genom att de översvämmar accumbenskärnan med dopamin. Hippocampus fastställer minnet av denna snabba känsla av tillfredsställelse, och amygdalin skapar en betingad respons på dessa stimuli.

Inlärningsprocess

Forskarna trodde en gång att enbart upplevelsen av njutning var tillräckligt för att få människor att fortsätta söka en beroendeframkallande substans eller aktivitet. Men senare forskning visar att situationen är mer komplicerad än så. Dopamin inte bara bidrar till upplevelsen av njutning, utan den spelar också en roll i inlärning och minne - två centrala inslag i övergången från att tycka om något till att bli beroende av det.

Enligt den nuvarande teorin om beroende interagerar dopamin med en annan signalsubstans - glutamat – för att ta över eller kidnappa hjärnans system för belöningsrelaterat lärande. Detta system har en viktig roll för att upprätthålla livet, eftersom det sammankopplar aktiviteter som behövs för människans överlevnad (som att äta och sex) med glädje och belöning.

Belöningssystemet i hjärnan innefattar områden som arbetar med motivation och minne samt med nöje. Beroendeframkallande ämnen och beteenden stimulerar samma krets - och överbelastar det.

Upprepad exponering för ett beroendeframkallande ämne eller beteende gör att nervceller i nucleus accumbens och prefrontala cortexen (det område i hjärnan som har att göra med planering och genomförande av uppgifter) kommunicerar på ett sätt som kopplar samman detta med att tycka om något med att vilja ha det, och som i sin tur driver oss till att söka upp det. Denna process motiverar oss alltså att vidta åtgärder för att söka källan till njutningen.

Med tiden anpassar sig hjärnan på ett sätt som faktiskt gör det eftertraktade substansen eller aktiviteten mindre lustfyllt. I naturen kommer belöningar oftast bara med tid och ansträngning. Beroendeframkallande droger och beteenden ger däremot en genväg genom att översvämma hjärnan med dopamin och andra signalsubstanser. Våra hjärnor har inte ett enkelt eller bra sätt att motstå detta angrepp. Beroendeframkallande droger kan till exempel släppa två till 10 gånger mer dopamin än naturliga belöningar gör - och de gör det snabbare och mer tillförlitligt. I en person som utvecklar ett beroende blir hjärnreceptorerna överväldigade. Hjärnan reagerar genom att producera mindre dopamin eller eliminera dopaminreceptorer - en anpassning man kan likna vid att vrida ner volymen på en högtalare när bullret blir för högt.

Som ett resultat av dessa anpassningar har dopamin mindre påverkan på hjärnans belöningscentrum. Människor som utvecklar ett beroende upptäcker över tid att den önskade substansen eller beteendet inte längre ger dem lika mycket glädje. De måste ta mer av drogen (eller eskalera i beteendet oftare) för att få samma ”hög” eller mängd dopamin. Deras hjärnor har anpassats - en effekt som kallas toleransökning.

Tvånget tar över

Vid denna punkt tar tvånget över. Nöjet som är förknippat med en beroendeframkallande drog eller beteende avtar - men minnet av den önskade effekten och behovet av att återskapa den (och viljan att göra det) kvarstår ännu. Det är som om det normala motivationsmaskineriet inte längre fungerar.

Inlärningsprocessen som tidigare nämnts kommer också in i bilden. Hippocampus och amygdalin lagrar information om olika signaler som finns i miljön och som är associerade med den önskade substansen eller aktiviteten, så att man kan hitta det igen. Dessa minnen bidra till att skapa en betingad respons – en intensiv begär - när personen stöter på de miljömässiga signalerna (Det vi som arbetar med sexberoende kallar för triggers; min anmärkning.). Begäret bidrar inte bara till utveckling av beroendet, utan även till att man kan återfall efter en hårdvunnen nykterhet. En person som är beroende av heroin kan vara i fara för återfall när han ser en injektionsnål till exempel. En annan person kan börja dricka igen efter att ha sett en flaska whisky. En porrberoende kan triggas av att se en dator (min mening). Inlärande genom betingning bidrar till att förklara varför människor som utvecklar ett beroende riskerar återfall även efter år av avhållsamhet.

Tillfrisknande är möjlig

Det räcker inte med att " bara säga nej " - som man föreslog 1980. Istället kan du skydda dig själv (och läkas) från beroende genom att säga "ja" till andra saker. Odla olika intressen som ger mening åt ditt liv. Förstå att dina problem är oftast övergående. Och kanske viktigast av allt – att du erkänner att livet inte alltid ska vara lustfyllt.