Förra sommaren var det en "reportage" i ett radioprogram som heter "Ligga Med P3". Radioprogrammet byggde på helt felaktig och missvisande information om oss på DBK. Jag antar att de ville få upp lyssnarsiffror genom sensation och drama...
Hur som helst, denna radioprogram låg sedan till grund för uttalanden som fanns i en artikel i en tidning som kallas för HVB/LSS-Världen. Med anledning av de felaktigheter som finns båda i radioprogrammet och i tidningsartikeln är det angeläget för oss på DBK att ge en mer korrekt och uppdaterad bild av vår verksamhet.
Den
verksamheten som tidigare hette Dysberoendekliniken har bytt namn och heter
sedan ett och ett halvt år tillbaka DBK (Diagnos och Behandlingskliniken).
Det finns flera anledningar till varför vi bytt namn. Dels har ägarförhållanden
förändrats. Dels har vi under de senaste 4 åren ägnat åt oss att utveckla
verksamheten genom att utbilda vår personal i USA för att kunna erbjuda våra
patienter bästa möjliga hjälpen för sexberoende, anhörigproblematik eller
trauma och medberoende relaterat till sexberoende. Numera är de flesta som
arbetar på DBK alltså utbildade i USA.
En verksamhet
som DBK
– som alltså började som ett försöksprojekt för att sedan utvecklas till en etablerad
verksamhet – befinner sig i ständigt förändring och utveckling. Detta tror jag är
speciellt sant för oss därför att det från början inte fanns någon som helst behandlingsmetodik
för sexberoende i Sverige. När vi började vår verksamhet 2004 fanns inte heller
en gemensam syn ute i samhället. Det fanns inte en definition av problemet
eller ens en tro på att det skulle kunna finnas ett beroende relaterat till
människors sexualitet. Det är fortfarande så att väldigt många människor i
Sverige inte tror på själva begreppet sexberoende (se gärna mitt blogginlägg http://eriksundby.blogspot.se/2013/01/de-som-fornekar-sexberoende-varfor-ar.html). På DBK har vi förståelse för
personer som inte håller med oss. Vi begriper att det tar tid att komma till
acceptans när det gäller nya idéer och företeelser. Detta innebär dock inte att
vi kan gå med på kritik utifrån brist på kunskap om vad vi faktiskt gör eller
kritik som är helt tagen från luften. Vi vill gärna ha utvecklande kritik som
har sin grund i hur det är – inte i hur man tror att det är.
För
närvarande och sedan ganska lång tid tillbaka har vi ett evidensbaserat behandlingsprogram som vi tagit hit från USA. Under de 9 år som vi behandlat
sexberoende, anhörigtrauman och medberoende relaterat till sexberoende har vi hunnit
skaffa oss personlig erfarenhet och metodik på en nivå som inte finns någon
annanstans i Sverige och den behandling vi bedriver har sin grund i forskning. På
DBK
utgår vi från ASAMs (American Society for Addiction Medicine) nya definition av
beroende, som ses utifrån ett biologiskt perspektiv. Vi menar att de flesta
behandlingshem för kemiskt beroende i Sverige skulle behöva ta del av vårt
program, våra omdanande pedagogiska verktyg och våra nya idéer om beroende. Med
anledning av detta står vi inför starten för en utbildning i behandling av
sexberoende, anhörigtrauman och medberoende relaterat till sexberoende. Vi har pågående
seminarier som man kostnadsfritt kan delta i och som riktar sig till människor
som på ett eller annat sätt får kontakt med sexberoende personer och deras
familjer.
Numera har
alltså all vår personal antingen gått i, eller går i utbildning i USA för att
kunna erbjuda bästa möjliga hjälpen till de som söker hjälp hos oss. DBK's
behandlingsprogram baseras på IITAPs (International Institute
of Trauma and Addiction Professionells, www.iitap.com) "Task Centered Approach"-
det vi kallar för uppgiftsbaserat behandlingsprogram©. På vår hemsida (www.dbksverige.se)
kan man finna de
antaganden som denna behandlingsmetod baseras på, samt den litteratur och
forskning som ligger till grund för detta.
För oss har
det varit viktigt från början att de personer som söker hjälp hos oss får
behandling för rätt sak. Vi vill att våra patienter uppfyller kriterier för
diagnos för sexberoende innan de påbörjar en behandling. Vi är inte
intresserade av att de som går i behandling hos oss inte har problematiska och tvångsmässiga beteenden relaterad till
deras sexualitet. Detta skulle bara ställa till det för oss när det gäller
gruppdynamik och avledande från det egentliga problemet, för att inte tala om
diagnosexpansion och alla de problem som finns relaterat till detta. Problem som
oftast slutar i otydlighet när det gäller behandlingsmässig riktning och i kaos.
Till vår hjälp i detta har vi ett antal diagnostiska verktyg, t ex SDI-R
testet. SDI-R testet är validerat i USA (se: Assessing sexual addiction with the sexual
dependency inventory-revised av David L. Delmonico, Duquesne
University och Donald L. Bubenzer, Kent State
University. Eller googla bara på SDI-R). Vi håller på att se om vi inte kan få
detta validerat i Sverige. De
diagnostiska hjälpmedel vi har till vårt förfogande är till för vår egen och
patienternas säkerhet.
Sedan DBK
blev en verksamhet har vi behandlat 1770 sexberoende personer och deras anhöriga.
I skrivande stund har vi 97 patienter fördelade på 60 manliga sexberoende
personer, 12 kvinnliga sexberoende personer och 25 anhöriga. Det är inte min
erfarenhet att människor söker hjälp för ett problem de inte har – och
speciellt inte om de betalar själva för terapin eller behandlingen. Jag har nog
aldrig varit med om att personer som söker hjälp bara inbillar sig att de har
ett tvångsmässigt sexuellt beteende. Att påstå någonting sådant är i mitt tycke
en nedvärdering av den smärta och lidande som finns i sexberoende och
människors förmåga att sträva efter att uppnå hälsa (för att inte tala om det
lidande som anhöriga utsätts för).
Det ska sägas
att den kritik vi får är att de som bedriver forskning kring sexberoende är
människor som har ett personligt intresse i att diagnosen finns, alltså är det
fråga om människor som driver egna verksamheter för sexberoende som gör
undersökningarna. Detta upplever vi som relevant kritik och vi har också som
mål att forskare som inte har någonting att göra med behandling av sexberoende en
dag ska intressera sig för detta folkhälsoproblem.
Varken
sexberoende eller hypersexuell störning kommer med i nästa upplaga av DSM (DSM
V). De flesta störningar i DSM blir bara officiella diagnoser efter långa tider
av forskning och debatt. Även om det finns tydliga fördelar med detta (i
processen att få in en företeelse i DSM skärps kriterierna och argumenten för
och emot), är det ibland som att klättra uppför en hal bergvägg. Detta ingår i
DSMs natur men kan också försätta många behandlare i en svår situation varje
gång de konfronteras med konsekventa mönster av psykiskt lidande som inte går
att rada upp utifrån någon diagnos i just DSM. Skulle terapeuten
konceptualisera problemet genom filtret för en befintlig diagnos som inte riktigt
passar in? Eller ska terapeuten gå bortom diagnos och skaffa sig en förståelse
av problemet baserat på noggrant observerade beteendemönster? Detta är den verklighet
som drabbar behandlare som ser mönster av missbruk eller beroende i sina
klienters sexuella beteenden.
Vi kan
förstå mönster av sexuella beteenden som löper amok som ett missbruk eller
beroende (trots utelämnandet av detta i DSM-V). Eller vi kan försöka förstå
dessa mönster genom att diagnostisera depression, ångestsyndrom, olika slags relationsproblem
eller personlighetsstörningar, men när vi gör det kommer vi inte riktigt till
kärnan i frågan och förnekar oss själva möjligheten att göra relevanta
behandlingsplaneringar.
När vi
konceptualiserar kroniska sexuella beteenden som är destruktiva för personers
liv som ett beroende har vi helt plötsligt en färdplan för att erbjuda
behandling, stöd och hopp för att kunna hitta nya beteendemönster. Vi använder
en behandlingsplan som flyttar en person från destruktiva sexuella beteenden
mot hälsa, på samma sätt som andra behandlingar för missbruk och beroende gör.
Detta inkluderar stödgrupper, motiverande samtal, psykosocial utbildning och
kognitiv beteendeterapi som erbjuds i öppenvård (tyvärr finns än så länge ingen
möjlighet att ha slutenvårdsbehandling för sexberoende). Behandlingen syftar
till upprättandet av känslomässig nykterhet från specifika sexuella beteenden
som är destruktiva och problematiska för den som är beroende. Processen att
uppnå nykterhet sammanfaller med att man upprättar ett stödnätverk, på samma
sätt som Anonyma Alkoholister har skapat socialt stöd för alkoholister i
årtionden. Genom att vara öppen för tanken att sexmissbruk och sexberoende
finns behöver behandlare inte famla i mörkret när de hjälper någon som har ett
mönster av sexuella beteenden som de förlorat kontrollen över. Istället kan
behandlaren utforma en behandlingsplan som bygger på allt vi redan lärt oss
genom årtionden av att behandla andra beroenden. Historiskt sett har välmenande
läkare, terapeuter och behandlare trott att alkoholism inte var behandlingsbar
och kallade det för andra saker. Under tiden var det upp till dem som kämpade
med sjukdomen att hitta ett sätt att hjälpa sig själva och varandra. Nu håller
det medicinska samfundet med om att alkoholism är ett beroende. Sexberoende är
i en liknande situation idag. I grund och botten innebär detta att om vi
behandlar sexberoende som ett beroende fungerar detta för de som vill ha hjälp
och är villiga att göra jobbet, på samma sätt som när det gäller behandling för
alkoholism. Jag har funnit att beroende personer uppskattar att få reda på
att det de gör (och som saboterar deras liv) har ett namn och att de inte är
galna, utan att de vid något tillfälle förlorade kontrollen. Att hjälpa dessa
personer att uppnå nykterhet ger dem tillbaka förmågan att göra hälsosamma val
- en dag i taget.
DBKs främsta
mål är att göra det vi kan för att det ska vara OK för människor i Sverige att
söka hjälp för sexberoende/missbruk. Även om denna målsättning börjar bli
verklighet idag, finns fortfarande väldigt mycket att göra.
Ett annat mål
vi har är att arbeta för att både sjukvård och socialtjänst ska få upp ögonen
för beroendeinteraktion och börja se samverkan mellan olika beroenden och även
behandla alla kategorier av beroende. Jag tänker mig en framtid där det inte
finns stängda dörrar mellan människors behov av att få hjälp med matberoende,
sexberoende, kemisk beroende och spelberoende. . Idag är det stängda dörrar
mellan verksamheter som behandlar olika kategorier av beroende, t ex mellan de
som arbetar med matberoende/ätstörningar och de som arbetar med alkoholism (se
gärna min bok: ”Det Är Inte Kärlek – När
Sex Blir En Drog” för information om de olika kategorierna av beroende).
Detta gör det svårt att göra relevanta behandlingsplaner och är båda dyrt och
ineffektivt sett ur ett samhällsperspektiv.
Bilaga: ASAMs nya definition av
beroende
Den
Amerikanska intresseorganisationen American Society for Addiction Medicine har
utvecklat en ny definition av beroende. Den gamla definitionen innefattade ju
enbart s.k. kemiskt beroende (alkoholism, narkomani, etc.) Den sammanfattade
definitionen av sexberoende utifrån ASAMs definition är:
Sexberoende
är en primär, kronisk sjukdom i hjärnans belönings – och motivationssystem, i minnet
och i tillhörande nervbanor. Dysfunktion i dessa nervbanor visar sig genom
karakteristiska biologiska, psykologiska, sociala och andliga konsekvenser.
Detta återspeglas i en individs patologiska strävan efter belöning och/eller
lindring genom att använda specifika sexuella beteenden. Sexberoende
kännetecknas dels av oförmåga att konsekvent avstå från dessa beteenden och
försämrad förmåga att kontrollera beteendena. Sexberoende kännetecknas också av
begär efter de sexuella beteendena och minskad förmåga att erkänna och
acceptera betydande problem pga. sina beteenden och konsekvenserna av
beteendena i sina relationer, liksom en dysfunktionell känslomässig reaktion.
Liksom andra kroniska sjukdomar innebär sexberoende ofta cykler av återfall och
remission. Utan behandling eller engagemang i tillfrisknande är sexberoende
progressiv och kan resultera i invaliditet eller för tidig död.
Sexberoende
är alltså:
- En fysisk sjukdom i hjärnan
- En sjukdom som för med sig fysiska, psykiska, sociala och andliga konsekvenser
- En primär sjukdom (dvs. ej orsakad av något annat )
- En kronisk sjukdom (man har den resten av livet)
- En återkommande sjukdom, dvs. den "går i skov"
- En progredierande sjukdom (blir bara värre om man inte gör något åt den)
- En dödlig sjukdom om den ej behandlas
- Sjukdomen är behandlingsbar och skall behandlas av specialutbildad personal.
Erik Sundby, verksamhetsansvarig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar