Att förtränga

Trots en konstant flod av objektifiering, sexualisering och exploatering i vårt samhälle finns sexuellt förtryck lite varstans därute. Är läkning från en uppväxt tid i sexuellt repressiva miljöer att klä av sig naken och dansa på bordet? Vår sexualitet är ju inte bara en kroppsdel ​​eller bara yta. Sex är mer än bara ett ting. Många av de handlingar som folk ägnar sig åt för att komma ur repressionens grepp tjänar bara till att begrava och förstärka det ursprungliga förtrycket - utan att kasta ett nödvändigt ljus över hur man bär sig åt för att läka såren. All förtryck leder alltid till förtryckt förmåga till intimitet.

Ett vanligt klagomål i relationer är att ens partner är förtryckt och måste vara mer sexuellt öppen och tillgänglig. För mig som terapeut är detta alltid en röd flagga. Finns det tvång eller ohälsosamma gränser? Eller håller partnern faktiskt på att förtränga sin sexualitet? Varför är detta par inte på en plats i relationen där de har tillräckligt med intimitet för att kunna hitta förståelse för varandra och samförstånd i relationen? 

Processen med att genom kommunikation fastställa gemensamma sexuella behov är där det riktiga förtrycket visar sig. Det berör inte så mycket sexuella handlingar som förmågan att på ett tryggt sätt dela sin känslomässiga, relationella och sexuella sanning med sin partner och att få till sig en annan sanning utan att dömas eller döma.