Vad är ett beroende?

American Psychiatric Association (APA) ger ut en manual eller handbok över psykiatriska diagnoser som använts världen över i de flesta sjukvårdssystem. Denna ”diagnostiska bibel” (som för övrigt heter DSM) har funnits länge och använts bl.a. för att fastställa förekomsten av psykiatriska sjukdomar. DSM ges ut var 5:e år.

De senaste åren har man i DSM backat bort från termen ”addiction” – alltså beroende. Faktum är att den senaste upplagan (som släpptes i början av 2013 och heter DSM-5) enbart fokuserar på kemiskt beroende, alltså alkoholism och andra kemiska droger (och kallas i DSM för Substance Use Disorder). APAs motivering för denna anti-beroende hållning är mer än lite förbryllande, särskilt i en tid då offentlig acceptans och förståelse för beroende i alla dess former är allt högre. Det är ännu mer oroande och förbryllande att beroende (addiction) uteslöts ur den senaste upplagan av DSM utan någon som helst förklaring på varför. Detta leder ju givetvis till att professionella behandlare frågar sig vad det handlar om och fantiserar om anledningen. Det finns en del professionella behandlare som t.o.m. påstår att anledningen skulle vara att det blir för dyrt för försäkringsbolagen i USA att behandla alla dessa människor som har olika beroenden. Eller kanske tycker APA helt enkelt inte att sexuella aktiviteter (till exempel) kan uppfylla de indikatorer de själva beskrivit för kemiskt beroende? Låt oss för all del titta närmare på detta.

Just nu har APA en lista på 11 potentiella indikatorer för kemiskt beroende. Om två eller fler av dessa förekommer i en persons liv är den personen kemiskt beroende. Dessa indikatorer är:

Kontrollförlust (den kemiska drogen tas i större mängder eller under längre tider än avsett)

      Misslyckade försök att skära ned eller sluta

      Överdriven tid som använts till att skaffa den kemiska drogen, använda den kemiska drogen eller att återhämta sig från användningen 

      Begär (en stark och påträngande önskan om att använda den kemiska drogen)

      Återkommande användande av den kemiska drogen som leder till misslyckanden att uppfylla skyldigheterna i skolan, arbetet eller hemma

      Att fortsätta använda trots negativa konsekvenser

      Att minska eller ge upp viktiga sociala, och/eller yrkesmässiga, och/eller fritidsaktiviteter

      Återkommande användning även när det är fysiskt farligt

      Återkommande användning även när det orsakar eller förvärrar fysiska eller psykiska problem

       Toleransökning

      Abstinens

Om vi ersätter ordet ”kemikalier” med orden ”specifika sexuella aktiviteter” får vi 11 kriterier för sexberoende. Och återigen – två eller flera av dessa innebär att en person är sexberoende. Och många av dessa indikatorer finns hos sexberoende män och kvinnor som söker hjälp. Kanske t.o.m. de flesta!

Vanliga argument som förs av personer som inte tycker att APA skulle införa sexberoende som en officiell diagnos i DSM är att ingen kan utveckla toleransökning eller uppleva abstinens när de inte får tillräckligt med sex. De som påstår detta förstår sig helt enkelt inte på sexberoende. Sexberoende personer brukar uppleva båda toleransökning och abstinens!

Toleransökning – i alla former av beroende – beror på att den beroendes hjärnkemi (mestadels dopamin i hjärnans belöningssystem) anpassar sig till kontinuerlig överstimulering genom att producera mindre dopamin eller genom att stänga av dopaminreceptorer. För att övervinna detta eskalerar den beroende i sina typiska beteenden. En narkoman tar mer av sin favorit drog och/eller byter till en starkare. På samma sätt ökar sexberoende personer den tid de tillbringar i sina tvångsmässiga sexuella aktiviteter och/eller ökar intensiteten i det de gör (ser mer grafiska versioner av porr, ägnar sig åt sexuella aktiviteter som är mer intensiva, etc.). 

Sexberoende personer upplever också abstinens, som oftast ger sig till känna i form av depression, ångest, irritabilitet och frustration. Sömnsvårigheter och koncentrationsproblem är också vanligt förekommande. Eftersom sexberoende personers dopaminstinna belöningssystem används för att få konstant stimulering reagerar de med begär efter sex när de under en längre tid är åtskilda från den känsla av rus detta ger. Och de blir elaka, vresiga eller ledsna om och när de inte kan få dopaminruset – ”Ibland känns det som att man vill klättra upp för vägen eller gå ut och klappa till nån!” – som en patient sa till mig häromdagen. Jag har t.o.m. varit med om patienter som får självmordstankar i abstinensen. Det är sant att dessa abstinenssymptom är mindre synligt fysiska än till exempel det delirium som upplevs av kroniska alkoholister eller de influensa liknande symptom som heroinister upplever. Men sanningen är att det är väldigt få kemiskt beroende personer som upplever svåra fysiska abstinens symptom. Det är mycket vanligare att deras abstinenssymptom liknar sexberoende personers.

När man tittar på de kriterier som finns för ”Substance Use Disorder” i DSM och samtidigt tittar på hur de specifika sexuella aktiviteter som sexberoende personer ägnar sig åt har rusat iväg utom kontroll, löpt amok och skapat negativa konsekvenser - ja då måste man konstatera att de beteendena uppfyller APAs egna normer för vad som är ett beroende. Varför APA valt att ignorera detta faktum – särskilt i dagens alltmer informerade värld – är ett mysterium. Tyvärr är det osannolikt att vi snart kommer att få ett svar på detta mysterium. Under tiden kan specialister på beroendebehandling och tillfrisknande använda sig av diagnostiska kriterier som rekommenderas av andra professionella organisationer. Det vi använder på DBK Sverige är ASAMs (American Society for Addiction Medicine) definition av beroende. En kort översättning av denna definition är:

Beroende är en primär, kronisk sjukdom i hjärnans belönings – och motivationssystem, i minnet och tillhörande nervbanor. Dysfunktion i dessa nervbanor manifesterar sig i karakteristiska biologiska, psykologiska, sociala och andliga konsekvenser. Detta återspeglas i en individs patologiska strävan efter belöning och/eller lindring genom att använda kemiska substanser och/eller beteenden.

Beroende präglas av oförmåga att konsekvent avstå från och försämrad förmåga att kontrollera beteendena; begär; minskat erkännande av de betydande problem beteendena orsakar för personen själv och i relationer till andra; och dysfunktionella reaktioner.      

Liksom andra kroniska sjukdomar innebär beroende ofta cykler av återfall och remission. Utan behandling eller att engagera sig i sitt eget tillfrisknande är beroende progressiv och kan leda till invaliditet och för tidig död.