Kan man fortsätta vara intim när tilliten fått en törn?
För den som är otrogen kan otrohet vara spännande, förförisk och ge känslor av förnyelse, föryngring och glädje. Den partner som blir förrådd kan dock känna förvirring, ilska, förtvivlan, smärta och ett brustet hjärta. Alla nära relationer innebär ett pågående arbete. Kärlek är en färskvara. Men när ett par står inför konsekvenserna av otrohet kan utmaningen kännas oöverstiglig.
En fråga som kan komma upp i parrelationer är skillnaden mellan hemlighetsmakeri och att ha ett privatliv. En partner anser till exempel att han eller hon förtjänar att ha lite privatliv, medan den andra tycker att detta är att vara hemlig. Vilket är vilket? Och hur kan vi veta skillnaden mellan de två? Hur kan vi navigera i detta?
Vi som arbetar på DBK brukar säga - att ha ett hemligt liv är ett tillstånd som är fri från observation och störningar.
När du till exempel lämnar en offentlig social tillställning och återvänder till privatlivet i ditt eget hem, kan personen som satt bredvid dig vid den offentliga tillställningen inte längre titta på, prata med, eller på annat sätt irritera dig.
I allmänhet innebär privatliv att man håller vissa saker privata genom att inrätta och upprätthålla gränser som är anpassade till en persons individuella behov och den personens värderingar och övertygelser. När någon tränger sig in i privatlivet kan man känna sig arg (och detta med all rätt) och vilja dra sig bort från den som sabbade hens privatliv.
Att hemlighålla däremot innebär att man aktivt och avsiktligt håller information dold från en eller flera personer. Att vara hemlig är ett tillstånd.
Om någon behåller hemligheter beror det på att man är rädd för vilken inverkan informationen kommer att ha om det blev känt, antingen när det gäller sig själv eller andra. Det som ofta ligger till grund för hemlighetsmakeri är rädsla för andra människors reaktioner och/eller repressalier. När dina hemligheter avslöjas kan du känna det som att du har tappat kontroll över den information som finns i hemligheten (eller hemligheterna) och hur andra svarar an på det. Således kan du vara rädd, ängslig, orolig och arg, och vill helst dra dig undan.
Med hjälp av ovanstående definitioner verkar skillnaden mellan att ha ett privatliv och att vara hemlig relativt tydligt, men så enkelt är det inte alltid:
Tänk på en man som upptäcker att hans partners syster är väldigt attraktiv. Han har ingen avsikt att någonsin agera på den attraktionen därför att han älskar och respekterar sin partner. Denna man kan reflektera över sin attraktion till sin svägerska privat. Hans fru kan dock anse det som en hemlighet. Som extern observatör är det svårt att säga om en åsikt är mer överensstämmande med verkligheten än den andra. Man kan fråga sig varför denna skillnad är viktig? Vi pratar bara semantik, eller? Nej, egentligen inte.
Det finns en stor skillnad mellan att ha ett privatliv och ha hemligheter när det gäller graden av vilken dold information som kan påverka ett intimt förhållande om eller när den informationen blir känd.
Om en man i hemlighet läser sin partners damtidning när han sitter på toaletten och känner sig lite generad för att han tittar på en tidning som riktar sig till kvinnor, kan han hemlighålla detta faktum. Och om hans fru upptäcker det kommer deras förhållande förmodligen inte att påverkas på något bestående sätt - annat än att hon kanske retar honom för det, eller att hans val av tidning kanske påverkar hennes klädval. Detta är ett exempel på privatlivets integritet. Men om samma person skulle onanera medan han tittade på sin hustrus damtidning, skulle han kanske försöka hemlighålla detta. Om hans fru skulle få reda på det kan hon bli arg eller känna sig mindre attraktiv. Men hon kan också skratta åt det, om hon finner beteendet roligt. Hur som helst, det faktum att han inte berättar för henne för att hon kan bli arg eller sårad gör det här till ett exempel på att vara hemlig.
Vad är otrohet?
Detta leder direkt till det egentliga ämnet för denna artikel - otrohet. Efter att ha arbetat med beroende sedan 1982, och med sexberoende och andra intimitetsstörningar i nästan 20 år tror jag att jag hört varje möjlig åsikt om otrohet. Längs min väg har jag lärt mig även att många människors försök att definiera otrohet är oftast mycket subjektiva försök, förutom när det gäller en sak som alltid funnits med:
Otrohet är när den tillit som finns i åtagna parrelationer bryts ned pga. att viktiga hemligheter göms undan från en partner (t ex en sambo, fru eller man).
Otrohet innebär alltså att du behåller viktiga sexuella och/eller romantiska hemligheter för dig själv - och anledningen till att dessa hemligheter hålls gömda är allt som oftast rädsla.
En annan sak jag lärt mig är att när det gäller de negativa effekterna av sex utanför en förment monogam relation, är det ingen skillnad mellan de sexuella aktiviteter som finns på nätet eller när det gäller verklig sex med riktiga människor. Känslan av smärta och svek är densamma för den som är lurad. Som jag skrivit om så många gånger tidigare - det är inte den specifika sexuella handlingen som orsakar det mesta av den känslomässiga smärtan och de skador som uppstår i en förment monogam relation. Det är de ständiga lögnerna, den känslomässiga distansen och förlusten av tillit som gör det. Det är vetskapen om att man blivit förd bakom ljuset och ljugen för.
Här är ett exempel på både hemlighetsmakeri och otrohet:
"Om jag berättar för min fru att jag laddade ner en dejting app. på min nalle förra veckan och tittade på olika profiler i tre timmar igår kväll kan hon bli riktigt arg. Även om jag inte försökte träffa någon. Jag behåller nog detta för mig själv.”
Många människor som är i en åtagen och varaktig parrelation klarar av att övertala sig själva att hemligheter är samma sak som att ha ett privatliv:
”Under lunchrasten idag träffade jag en kille som jag chattat med på nätet. Men jag
behöver inte berätta detta för min man därför att det är privat och skadar inte vår relation. Det han inte vet skadar ju inte.”
”När jag var bortrest i jobbet förra veckan gjorde jag av med tretusen kronor på en strippklubb. Men min fru behöver inte veta därför att pengarna kom från ett litet konto jag har och inte vårt gemensamma konto.”
Båda dessa personer har övertygat sig själva om att de bara håller det privat – fast egentligen handlar det om att de hemlighåller det de gjort.
Om du undrar om någonting du gjort är privat eller om det är en hemlighet kan du ställa dig själv en fråga:
Om personen jag håller denna information från visste hela sanningen, skulle han eller hon bli skadad, känna sig sviken eller bli arg?
Om svaret är ja - då håller du hemligheter. Porranvändning, att jaga prostituerade eller att besöka thaimassageställen för s.k. ”happy ending” är alla beteenden som människor hemlighåller för sina partners. På liknande sätt är beteenden som att snoka, följa efter sin partner utan deras vetskap, att på olika sätt avlyssna personen (det jag kallar för att ”ägna sig åt detektivarbete”), är också beteenden som många hemlighåller för sina partners De första exemplen på beteenden kan betraktas som olika slags sexuell otrohet, medan de andra exemplen är vanliga sätt att svara an på otrohet. Båda är exempel på hemlighetsmakeri.
Det primära problemet med hemligheter i intima relationer är att de undergräver tillit. Och vi vet faktiskt att de hälsosammaste nära relationerna bygger just på ömsesidig tillit. Detta betyder inga hemligheter. Samtidigt innebär detta inte att du inte kan ha någon personlig integritet. Till exempel är mina lösenord på Facebook privata. Min sambo är helt välkommen att läsa igenom dessa sidor för att se vad jag lägger ut, men min inloggningsinformation är min sak. Det viktiga är att vi hade en dialog om våra sociala mediekonton och kom ömsesidigt överens om en gräns som överensstämmer med våra unika uppsättning värderingar som par, istället för att en av oss helt enkelt bestämmer vad som är och inte är privat i vår relation. Naturligtvis innebär denna typ av ömsesidigt givande och emottagande mycket mer än åtkomst på Facebook. Alla aspekter av en relation ska öppet kunna diskuteras och debatteras, och diskussionerna och de ömsesidigt överenskomna gränserna som är ett resultat av detta förstärker snarare än försvagar parets intima band.
Tänk till exempel på det första exemplet som jag gav, där mannen dras till sin hustrus syster. Många par som upptäcker ett behov av att sätta en gräns i en liknande situation kommer förmodligen att komma överens om att det inte finns något behov av att dela information om en attraktion om man inte tänker agera på den. En partner kan säga: ”Om vi går på bio och du tycker att en skådespelerska är riktigt het, kan du berätta för mig om det eller så kan du hålla informationen privat. Men om du har en het ny medarbetare på jobbet som flörtar med dig, då vill jag veta om det."
Par kan till och med diskutera och komma överens om olika gränser för sexuella aktiviteter utanför deras relation. En del par kan till exempel välja att leva i en ”öppen relation” med gränser som oftast är specifika för just den parrelationen. En sådan överenskommelse kan vara att om någon har sex utanför förhållandet måste de berätta detta och t.o.m. ibland beskriva under vilka omständigheter det hände. Den enkla sanningen är att tydligt definierade avtal och gränser om ”acceptabel användning” av olika företeelser som porr, besök på strippklubbar, anonym sex, flirt och liknande kan fungera för en del par, så länge båda parter kan fullt ut delta i diskussioner om var gränserna går.
Par kan också diskutera och komma överens om hur och vad de ska avslöja för varandra. Vissa par kan komma överens om att om en av dem har gjort något som kan uppröra den andra, så länge den skyldiga tar ansvar för det inträffade genom att berätta om det inom 24 timmar och inte upprepa beteendet, så kommer vad de än gjort att förlåtas. Den här typen av överenskommelse hjälper till att eliminera hemligheter och kan hjälpa till att bygga tillit. I huvudsak lär sig partners att ingen av dem är perfekt, men båda bryr sig tillräckligt mycket om varandra och deras intima band för att vara ärliga istället för att behålla hemligheter. Och det är en kraftfull och mycket tröstande sak att veta.
Att vara ärlig och känslomässigt sårbar i en parrelation är en form av både personlig integritet och integritet i parrelationen. Ibland tror människor att de bara har kränkt sin integritet om de ljuger rakt av. Men hemligheter är underlåtenhet att säga som det är, och detta är lika skadliga för relationer och en persons personlig integritet som de lögner man säger högt. Många människor förstår inte detta, eller kanske de bara är rädda för att erkänna det… Som sådan behåller de viktiga hemligheter i sina relationer, och de utvecklar aldrig riktigt den nivå av tillit och känslomässig intimitet de egentligen vill ha.
Otrohet är att bryta löftet om att förbli trogen i relation till en partner, vare sig detta löfte gjordes som en del av äktenskapslöften eller vid intima samtal om överenskommelser mellan älskare. Även om det var otänkbart att bryta sådana bindningar vid tiden de gavs, är otrohet långt ifrån sällsynt. Och när det händer ställs man inför jobbiga frågor: Bör du stanna kvar? Kan tillit återskapas? Eller finns det inget annat val än att packa ihop sina saker och gå vidare?