Om sårbarhet

Det är först nyligen som ordet sårbarhet har kommit att beteckna en positiv egenskap i nära relationer. Ordet innebär att vara öppen för attack eller skada. Det som kännetecknar många av våra nutida superhjältar och även en del gamla gudar är att de är och var osårbara. Samtidigt brukar de också ha hemliga sårbarheter - annars skulle det inte finnas några spännande berättelser om dem. För att Akilles skulle växa upp och bli osårbar doppade hans mor honom i en flod när han var liten. Men eftersom hon höll honom i den ena hälen blev han inte osårbar just där. Detta enda känslighet dödade honom i slutet av berättelsen.

Hur en term som tidigare betecknade den svagaste länken kom att förknippas med känslomässig närhet är ett tecken på civilisation. Hoten i världen har förändrats. Det finns lite plats för den rustning som våra förfäder hade under t ex meddeltiden. Vid en viss punkt blir varje försök att vara osårbar meningslöst. Genom att identifiera och acceptera våra svagheter och dela och bearbeta dem tillsammans med de vi litar på omvandlar vi en oskyddad svaghet till en styrka.

De flesta av oss har fler sårbarheter än Akilles. Att omfamna sårbarheten som en positiv egenskap framkallar möjligheten för ömsesidig förtroende. Det innebär att vi litar på att de vi har i vår närmiljö inte kommer att skada oss, att de inte är fientliga. Vi lär oss att lita på att våra nära och kära kan hjälpa oss med att uppnå och vara kvar i välbefinnande, att de kan hantera vårt känslomässiga tillstånd och i vissa fall kan vi även lägga våra liv i deras händer.

Att känna sig sårad pga. någonting som hänt under arbetsdagen eller i relation till vänner eller obekanta människor kan vara smärtsamt. Men att såras av den vi har en kärleksrelation till kan göra att vi drar oss undan under lång tid, eftersom vi är som mest sårbara när vi är nakna - både fysiskt och känslomässigt. Vår sexuella medvetenhet växer långsamt och genom vår erfarenhet definierar vi och skapar sexualiteten medan det händer. Kärlekspar lär sig sin sexualitet tillsammans med varandra. Så på ett sätt är alla som har sex sårbara. Erkännandet av detta faktum kan skapa en viss ”helig” plats som kan ge ytterligare näring till samhörighet, identifikation och omsorg.

Glad påsk - och tänk på att...

... de flesta människor upplever påsk som en glad tid fylld av familjesamvaro, kontakt med nära vänner och glada fester. För sexberoende personer och deras anhöriga kan dock helgen vara en prövning. För dessa individer är påsk stressande och det kan kännas obehagligt att behöva vara ”lycklig”, sorglös och känslomässigt närvarande (eller åtminstone låtsas vara det).  Ibland är tillfrisknande sexberoende personer överväldigade av trycket och kan t.o.m. återgå till sina gamla utagerandemönster. Och många ännu-inte-i-tillfrisknandet sexberoende personer upptäcker hur de eskalerar i sina destruktiva mönster. Antingen tillbringar de mer tid i sina utageranden eller så ökar de den känslomässiga intensiteten i sina beteenden genom att delta i nya, mer kraftfulla och spänningsfyllda handlingar.

Lyckligtvis finns det ett antal steg som alla sexberoende personer kan vidta för att bibehålla eller till och med påbörja nykterhet under påskhelgen.

Om du redan är i tillfrisknande för sexberoende:

• Håll dig till dina vanliga rutiner så mycket som möjligt. Även om dessa sannolikt kommer att störas av lediga dagar, fester och andra evenemang. Rutiner ger tröst och trygghet, och välbefinnande är mycket viktigt under stressiga tider. Håll dig till ditt vanliga schema när det gäller att gå på gym, städa huset, titta på din favorit TV-program, etc.

• Fortsätt att delta i dina terapisessioner, 12-stegsmöten eller i andra stödgrupper och tillfrisknande sammanhang. Du kanske även behöver delta i några extra möten?  De flesta tillfrisknande personer tycker helgdagar är svåra och att tala om det på gruppnivå hjälper inte bara dig utan alla andra i rummet.

• Försök att inte FROSSA med alkohol. Bara för att du inte kan agera ut sexuellt eller romantiskt betyder det inte att du måste bedöva dig själv med drinkar! I tillfrisknandets värld kallas detta för att byta platser på Titanic. Utsikten är annorlunda, men fartyget sjunker fortfarande.

• Använd inte påsk maten eller godis för att slå på dig själv! Ingen är perfekt. Att slå sig sönder och samman över en relativt ofarlig överselse under en säsong där även alla andra människor ibland kämpar med självbehärskning är meningslöst, och en snabb väg till återfall.

• Ta hand om dig. Ibland tillbringar sexberoende personer så mycket tid med att oroa sig för andra (make, barn, etc.) under lediga tider att de glömmer bort sig själva. Förutom grundläggande egenvård (t ex att äta rätt, få tillräckligt med sömn, gå på möten, och checka in med din sponsor), bör du köpa dig en gåva eller ta några minuter att helt enkelt fly stojet och stimmet och njuta av ensamheten och tystnaden. Många i tillfrisknande upplever en kort paus som ett bra sätt att ladda batterierna.

• Undvik att isolera dig. Om du bor ensam är det bra att komma ut ur huset för att bara ta en promenad, en bit mat, se en film eller umgås med familjemedlemmar eller vänner i tillfrisknande. Ju mer du är i närheten av stödjande människor i ditt nätverk, desto mindre sannolikt är det att du tar ett återfall.

• Om du verkligen kämpar med att avhålla dig, hitta ett sätt att hjälpa en annan person. Detta gör verkligen jobbet. Volontär på ett härbärge, hjälpa till i olika frivillig organisationer, eller bäst av allt, hitta ett sätt att hjälpa en annan sexberoende eller kärleksberoende att hålla sig fri från utageranden.

• Använd inte fantasin om att alla andra har en perfekt påskhelg och du är den enda som behöver kämpa. ALLA kämpar. Mediebilden av lyckliga familjer leende och sjungande medan de småmysigt äter ägg på varandan är inte verkligheten. Verkliga livet är stökigt. Verkliga människor är röriga. Riktiga helger är också röriga och stressande för många människor ... och det är helt OK.

Om du fortfarande är aktiv i ditt sexberoende eller kärleksberoende:

Nu är en bra tid att räcka ut en hand och be om och ta emot hjälp. Den bästa gåva du kan ge dig själv och dina nära och kära är sexuell nykterhet. Att gå på ett möte eller prata med en certifierad sexberoende terapeut är fina första steg. Du kanske inte "blir bra" i tid för att njuta fullt ut av just den här påsken, men med lite hårt arbete och engagemang kan du se till att framtida säsonger är fyllda med äkta intimitet och glädje. Certifierade sexberoende terapeuter finns på DBK (www.dbksverige.se), eller så kan du söka upp möten genom att söka på webbplatserna för SLAA, SAA eller ASD.

Jag önskar alla människor en riktigt glad Påsk!

Traumatisk bindning – att vara kvar i destruktiva och exploaterande relationer

Man kan inte beskriva problem i relationer utan att ta upp frågan om det vi kallar för traumatisk bindning. Att vara kvar i exploaterande, utnyttjande och destruktiva relationer kan skapa osynliga bindande kedjor mellan dig och en annan person. En person som är farlig för dig, som utnyttjar och som förgiftar både relationen och ditt sinne, där känslan av att vara förrådd är grundläggande. Misshandel i relationer - båda när det gäller barn och vuxna - sexuellt utnyttjande och hot är alla exempel på områden där traumatisk bindning förekommer. Men inte bara relationer i familjer eller hos par kan innehålla dessa destruktiva bindningar. Detta kan vara aktuellt i alla relationsmässiga sammanhang som bygger på makt, kontroll och utnyttjande, t ex i företag, politiska partier och religiösa eller andliga föreningar och samfund. Alla relationer som har det gemensamt att de är viktiga för dig och är intensiva och handlar om ett utnyttjande av makt och tillit.

Typiska kännetecken på traumatisk bindning:

• När du fortsätter att försvara, förklara och ”täcka över” en relation trots att människor i din omgivning förmedlar starka negativa reaktioner
• När personen du har en relation med har ett konstant mönster av att inte handla för att bryta ett destruktivt mönster och du fortsätter tro på alla falska löften
• När det finns upprepade destruktiva bråk som ingen vinner
• När andra är förskräckta över det som pågår i ditt liv men du inte är det
• När du är besatt av att visa andra att han eller hon har fel om dig, din relation eller hur personen i relationen behandlar dig
• När du känner dig låst därför att du vet att personen är destruktiv men du tror inte du kan göra någonting åt det eller är ”dömd” att ha det så
• När du känner lojalitet med en person även då du bär på hemligheter som kan skada andra
• När du närmar dig en person som du vet är destruktiv för dig med en önskan om att hjälpa den personen att förändras
• När en persons talanger, karisma eller bidrag till samhället får dig att förbise destruktiva, exploaterande eller nedvärderande ageranden från den personens sida
• När du inte förmår lösgöra dig från en person även då du inte litar på eller egentligen inte ens tycker om den personen
• När du upplever att du saknar, längtar efter eller känner nostalgi för en relation som varit skadlig för dig – även om relationen höll på att förstöra ditt liv
• När ovanligt höga krav ställs på dig att ”täcka över” att du varit utnyttjad, kränkt eller exploaterad
• När du hemlighåller en persons destruktiva beteenden gentemot dig på grund av den personens ställning eller på grund av allt det goda den personen gjort i t ex samhället
• Om det historiskt sätt varit så i en relation att löften och överenskommelser brutits och du är ombedd att bortse från detta

Om du upplever att  någon eller flera av dessa mönster är upphov till  ohanterliga  svårigheter i ditt liv är du välkommen att kontakta DBK för vidare samtal - 08-654 00 66

Svek

Otrohet, oärlighet och bedrägeri är smärtsamma att uppleva - oavsett om man är på den mottagande sidan eller den som gör det. Ju djupare vi är i en relation med någon annan, ju mer öppnar vi oss för sårbarhet. I livet är det tyvärr oundvikligt att ibland svika eller skada de man älskar, detta verkar vara en del av den mänskliga naturen. Men när vi medvetet går in för att bedra en annan och genom detta kliver ur vår egen integritet, bryter vi mot deras förtroende och detta aktiverar skam hos oss själva. Att å andra sidan vara förrådd av en person vi litat på - särskilt av en älskare - är en av de mest smärtsamma upplevelser vi kan uthärda i livet.

 Oavsett om du svikit en annan eller svikits själv, är det viktigt att göra en bedömning eller inventering av vad du gjorde eller hur du reagerade. Ta sedan den tid som krävs för att förlåta dig själv eller någon annan. Det kan ta år att återställa förtroendet och att förlåta någon som svikit dig. Det finns inget recept för hur lång tid detta tar och därför går det inte att tvinga eller stressa på processen. Det är komplicerade frågor. Ge dig själv en paus, ta den tid du behöver och låt naturen ha sin gång. Om du gör det kommer du naturligtvis att läka och bli starkare.

Etik

Den sista tiden har vi på DBK kontaktats av ett antal personer som gör behandling för sexberoende eller kärleksberoende i en annan verksamhet. Dessa personer har haft en önskan om att påbörja behandling hos oss istället för att fortsätta i den behandlingsverksamheten. Anledningen uppges vara att den som leder den verksamheten har haft en sexuell relation med en kvinnlig patient. Detta är givetvis oacceptabelt. Det är också oacceptabelt att man fortsätter i den verksamheten och t.o.m. använder sin position för att prata om sin egen återfallsprocess i en behandlingsgrupp.  Jag vill med denna blogg inlägg helt ta avstånd från detta och andra brott mot etikregler och samtidigt återigen ta upp frågan om att behandlingsverksamheter som behandlar sexberoende saknar riktlinjer för styrning och granskning från myndigheternas sida. Hos Socialstyrelsen finns inget tillsynsansvar (se även mitt blogginlägg – ”Brev till Socialstyrelsen” från den 8 febuari 2013). 

     

Som ansvarig för en behandlingsverksamhet som bedriver behandling för sexberoende, kärleksberoende, anhörigproblematik och medberoende relaterad till sexberoende är det viktigt att all den personal som arbetar på DBK är införstådda med de etikregler som gäller, samt de handlingsplaner som finns när någon överträder dessa regler. Detta är speciellt viktigt när det handlar om någonting som är så sårbar som relationer, sexualitet och kärlek.     

Allmänheten och de som söker hjälp behöver också vara medvetna om att det finns regler som styr seriösa och professionella behandlingsverksamheter och enskilda terapeuter. Jag rekommenderar alla hjälpsökande individer att undersöka om en specifik terapeut eller den verksamhet som man tänker gå i terapi hos är specifikt utbildad för att arbeta med sexberoende. Idag finns två utbildningsverksamheter som jag brukar rekommendera. Den ena finns i USA och heter C-SAT utbildningen. Den görs vi en organisation som heter IITAP. De har utvecklat behandlingsmetodik, bedrivit forskning och ägnat sig åt utbildning i över 30 år. Den andra finns i Sverige och heter CSS-utbildningen. Den görs via en organisation som heter Sexberoendeperspektivet (SP), som är helt nytt. Om personalen i en behandlingsverksamhet har dessa någon av dessa utbildningar är detta en tydlig kvalitetsstämpel.

En annan sak man kan kolla upp är om enskilda terapeuter eller behandlingsverksamhet är medlemmar i ESAT. ESAT är en intresseorganisation som bl.a. värnar om korrekt behandling. Den har funnits i 3 år. Dess medlemmar skriver på ett kontrakt där man förbinder sig att följa ett etikregelsystem – annars riskerar man uteslutning.  

Sexberoende Bortom DSM-V

Verken sexberoende eller hypersexuell störning kommer att finnas med i den femte upplagan av den diagnostiska manualen för psykiatriska diagnoser - DSM-V. Åsikter om detta beslut av American Psychiatric Association (APA) varierar mellan olika personer som arbetar professionellt med människor. Vissa terapeuter har tolkat APA: s beslut att utesluta dessa diagnoser från DSM-V som en seger mot en "sex-negativ" diagnos, medan vi som behandlar sexberoende är oroliga för konsekvenserna av denna försummelse (i mitt tycke) från APAs sida:

1) Utan formella diagnostiska kriterier för att fastställa förekomsten av problematiska sexuella beteenden kan terapeuter göra terapi på många olika sätt som förvärrar de problematiska effekterna av tvångsmässiga sexuella beteenden

2) Man gör det allmänt svårare för personer som söker hjälp för sexuellt tvångsmässiga beteenden. Korrekt behandling blir oåtkomligt för många individer

I mitt yrkesval har jag som terapeut väldigt många gånger sett de förödande resultaten av sexuella beteenden som löper amok och därför känner jag mig besviken på APA: s ”dom”. Denna känsla av besvikelse gör samtidigt att jag har svårt att låta bli att reflektera över deras egen historia. Det dröjde till exempel väldigt länge innan de tog bort homosexualitet som en psykiatrisk diagnos…

Oavsett detta blir effekterna av det hela både en fråga om folkhälsa och personlig välbefinnande för många människor, eftersom sexuella beteenden som man förlorat sin förmåga att styra över orsakar betydande psykologiska, sociala, relationella och ekonomiska lidanden för enskilda individer och deras familjer. I sina värsta scenarier kan de leda till sexuellt överförbara sjukdomar, sammanbrott och uppbrott i familjer och en rad juridiska, rättsliga och ekonomiska problem.
Min syn är att problemet heter sexberoende, men diagnosen hypersexuell störningar kunde ändå ha varit ett steg i rätt riktning för att legitimera problemet.

Argumentet att behandling för sexberoende är en företeelse som lagts fram av "sex-negativa" personer och verksamheter bortser helt från den smärta, förvirring, trauma, rädsla och hopplöshet som upplevs av sexberoende personer och deras familjer. Detta riskerar att lämna i sin tur par och familjeterapeuter (alltså de som brukar behandla äktenskapliga problem inom ramen för monogami) med mycket få alternativ för att förklara beteenden hos en make eller maka som ständigt har sex utanför äktenskapet. Hur kan en familjerådgivare eller par terapeut erbjudande stöd till en person som vid upprepade tillfällen är förrådd av sin makes eller makas otrohet? Förklarar terapeuten bara att "din man är narcissist?" Eller att "din fru kämpar med borderline personlighetsstörning"? Dessa förklaringar är förenklingar, ofta felaktiga, och erbjuder lite terapeutiskt stöd när någon försöker desperat förstå en makes kroniska mönster av svek och otrohet.

De flesta människor vill inte förråda det förtroende de har tillsammans med en nära anhörig, och ännu färre vill att sina svek utvecklas till ett kroniskt mönster som förstör sammanhållningen i familjen och livet i allmänhet. Men detta är vad vi ser hos människor som kämpar med beroende, oavsett om beroendet är alkohol, droger, spel eller tvångsmässiga sexuella och sexuellt relaterade aktiviteter. Varför skulle vi inte se kroniska mönster av sexuella beteenden som är destruktiva för familjelivet, yrkeslivet och privatlivet som ett möjligt tecken på missbruk eller beroende? Resonemanget blir då: om det ser ut som en fisk, luktar som en fisk och simmar som en fisk - då är det nog en fisk!

Som terapeuter som ibland förlitar sig på DSM måste vi också ge tilltro till våra observationer - även när våra observationer inte pekar på några officiella diagnoser. Ta till exempel PTSD. Symptom som vanligen förknippas med Post Traumatic Stress Disorder och traumatisk hjärnskada beskrevs först 1915 av den engelska läkaren Charles Myers. Under hans tid tyckte kritiker att det som Myers beskrev som "shell shock" inte var ett legitimt tillstånd utan istället en serie av falska symptom som utagerades av fega soldater. 65 år efter Myers först skrev om ”shell-shock” införlivade APA Post Traumatic Stress Disorder som en legitim psykisk störning i DSM-III.

I likhet med PTSD blir de flesta störningar i DSM bara officiella diagnoser efter långa tider av forskning och debatt. Även om det finns tydliga fördelar med detta (i processen att få in en företeelse i DSM skärps kriterierna och argumenten för och emot), är det ibland som att klättra uppför en hal bergsväg. Detta ingår i DSMs natur men kan också försätta många terapeuter i en svår situation varje gång de konfronteras med konsekventa mönster av psykiskt lidande som inte går att rada upp utifrån någon diagnos i just DSM. Skulle terapeuten konceptualisera problemet genom filtret för en befintlig diagnos som inte riktigt passar in? Eller ska terapeuten gå bortom diagnos och konceptualisera problemet baserad på noggrant observerade beteendemönster? Detta är den verklighet som drabbar terapeuter som ser mönster av missbruk eller beroende i sina klienters sexuella beteenden.

Vi kan konceptualisera mönster av sexuella beteenden som löper amok som ett missbruk eller beroende (trots utelämnandet av detta i DSM-V). Eller vi kan försöka förstå dessa mönster genom att diagnostisera depression, ångestsyndrom, olika slags relations problem eller personlighetsstörning, men när vi gör det kommer vi inte riktigt till kärnan i frågan och förnekar oss själva möjligheten att göra relevanta behandlingsplaneringar.

När vi konceptualiserar kroniska sexuella beteenden som är destruktiva för personers liv som ett beroende har vi helt plötsligt en färdplan för att erbjuda behandling, stöd och hopp för att kunna hitta nya beteendemönster. Vi använder en behandlingsplan som flyttar en person från destruktiva sexuella beteenden mot hälsa, på samma sätt som andra behandlingar för missbruk och beroende gör. Detta inkluderar stödgrupper, motiverande samtal, psykosocial utbildning och kognitiv beteendeterapi som erbjuds i antingen öppenvård eller sluten vård. Dessa behandlingsalternativ syftar till upprättandet av känslomässig nykterhet från specifika sexuella beteenden som är destruktiva och problematiska för den som är beroende. Processen att uppnå nykterhet sammanfaller med att man upprättar ett stödnätverk, på samma sätt som Anonyma Alkoholister har skapat socialt stöd för alkoholister i årtionden. Genom att vara öppen för tanken att sexmissbruk och sexberoende finns behöver terapeuter inte famla i mörkret när de hjälper någon med ett mönster av sexuella beteenden som de förlorat kontrollen över. Istället kan terapeuten utforma en behandlingsplan som bygger på allt vi redan lärt oss genom årtionden av att behandla andra beroenden. Historiskt sett har välmenande läkare och terapeuter trott att alkoholism inte var behandlingsbar och kallade det för andra saker. Under tiden var det upp till dem som kämpade med sjukdomen att hitta ett sätt att hjälpa sig själva och varandra. Nu håller det medicinska samfundet med om att alkoholism är ett beroende. Sexberoende är i en liknande situation idag. I grund och botten innebär detta att om vi behandlar sexberoende som ett beroende fungerar detta för de som vill ha hjälp och är villiga att göra jobbet, på samma sätt som när det gäller behandling för alkoholism.  Jag har funnit att beroende personer uppskattar att få reda på att det de gör som saboterar deras liv har ett namn och att de inte är galna, utan att de vid något tillfälle förlorade kontrollen. Att hjälpa dessa personer att uppnå nykterhet ger dem tillbaka förmågan att göra hälsosamma val - en dag i taget.