Vägvalsprogrammet - DBK Sveriges uppgiftsbaserade behandlingsprogram

 Inledning

På DBK Sverige har vi tre behandlingsprogram som vi utvecklat under de tjugo åren vi har varit verksamma. Det behandlingsprogram som är för sexberoende eller CSBD heter Vägvalsprogrammet och bygger på uppgifter man gör hemma för att sedan redovisa i sin grupp. Man får speglingar eller feedback av gruppen och av gruppledaren. Uppgifterna är utformade för att optimera tillfrisknandeprocessen (se nedan). Behandlingsprogrammet är influerat av en mängd olika men ändå liknande program i framför allt USA. Några exempel på de behandlingsprogrammen vi är influerade av kommer från International Institute for Trauma and Addiction professionals (IITAP) och från Sexual Recovery Institute i Los Angeles. Vägvalsprogrammet är också influerat av de behandlingsprogram för substansberoende som finns båda i Sverige och USA. Vår metodik är även inspirerad av 12-stegsprogrammet. 

 Förutom att var och en som arbetar på DBK har sina specialkompetenser är vi också utbildade på ITTAP i USA för att behandla sexberoende och det vi kallar för anhörigtrauma. Många av oss – inklusive jag själv – har våra rötter i de olika 12-stegsprogram som finns. 

 Nedan artikel beskriver ramen för vårt behandlingsprogram för sexberoende eller CSBD. I senare artiklar kommer jag att även redovisa för vår behandling för traumatiserade partners och andra anhöriga, samt vårt behandlingsprogram för par, den s.k. Parprocessen som nämns i artikeln. För den som är intresserad finns hela Parprocessen beskriven på Sexberoendepodden, klicka bara på länken: 

https://soundcloud.com/user-148947036/sets/dbks-behandling-foer-par

Tillfrisknandeprocessen

”Det finns en förutsägbar process i tillfrisknandet. Tillfrisknandet har sina egna utvecklingssteg och milstolpar som uppnås. Vi optimerar processen genom att använda specifika uppgifter” - Erik Sundby

1.Utvecklingsfas: den sexberoendes problem ökar. Detta genererar i sin tur en medvetenhet om att något behöver förändras. Antingen söker man terapeutisk hjälp eller söker upp 12-stegs möten, men avbryter efter ett tag. Den sexberoende har en benägenhet att minimera eller tror att hen kan "fixa" allt själv och är egentligen inte redo att ta emot hjälp.

 2. Kris -och beslutsfas: den sexberoende går över en gräns och upplever en fundamental önskan om förändring. Detta sker oftast pga. en eller flera kriser, till exempel att bli avslöjad av sin partner eller att få rättsliga problem, etc. Hos en del kommer inte beslutet om förändring på grund av en kris, utan helt enkelt av en ovilja att leva som tidigare.

 3. Chockfas: erkännande av sexberoendet är början till en förlustprocess. Den sexberoende pendlar mellan avstängdhet och tvivel; ilska och separationsångest. Abstinenssymtom kan uppstå i form av desorientering, förvirring och koncentrationssvårigheter. Hopplöshet, förtvivlan intensifieras alltmedan förmågan att se verkligheten i vitögat ändå ökar.

 4. Sorgefas: när den sexberoende kommer ur chocken blir hen medveten om sin känslomässiga smärta. Lidandets komponenter innehåller: 

•  Alla förluster under livet
• Förlust av utagerandebeteenden - en kär gammal vän som gett tröst. 
• Beroendet har täckt över djupare sår; olika typer av övergrepp och försummelse. Smärtfyllda insikter kommer upp till ytan, utan att man kan fly. Återfallsfrekvensen är stor under denna tid i tillfrisknandeprocessen.

5. Reparationsfas: att gå från smärta in mot en djupare rekonstruktion. Kärnföreställningarna förändras och nya beteendemönster utvecklas. Ansvarstagande i alla livets områden.

 6. Tillväxtfas: Den sexberoende uppnår balans i livet; kontakt med sig själv och tillgänglighet för andra. Hen är närvarande. Relationer förnyas. Den sexberoende utvecklar medkänsla med sig själv och andra samt integritet i relationer och tillit till sina egna gränser.

Vägvalsprogrammet

”Några få har kontakt med 1:a steget (erkännande av maktlöshet inför sitt sexberoende) som en existentiell position när de söker hjälp. Men det är mycket mer sannolikt att man når dit genom att arbeta med de uppgifter man får i behandlingen.”  – Erik Sundby

 När de flesta sexberoende personer söker hjälp är de oftast i en Utvecklingsfas. 99,9% av de som söker hjälp gör det utifrån att ha blivit avslöjad av sin partner och ”tvingade”. Vägvalsprogrammet är till för att hjälpa patienterna att fördjupa sina kunskaper om sexberoende (CSBD) och tillhandahålla en solid grund för tillfrisknande. För att över huvud tagit kunna ta till sig information är det viktigt att bryta igenom förnekelse. 

Statistiken visar att de första tre till fyra månaderna i behandling brukar fungera utan återfall (Källa: IITAP). I detta sammanhang pratar vi om att ”gå på rosa moln”, någonting som är vanligt även när det gäller till exempel alkoholism. Under denna tid är det därför viktigt för patienten att skapa en hållbar grund att stå på. Eller som det står i inledningstexten till Startpunkten (den första av fyra arbetsböcker som innehåller vårt behandlingsprogram): 

 ”Uppgifterna eller hemläxorna i Vägvalsprogrammet kommer att hjälpa dig analysera dig själv och dina sexuella beteenden och tillhandahålla en solid grund för ditt tillfrisknande. Våra praktiska övningar kommer också att hjälpa dig upptäcka alla aspekter av ditt problem. Övningarna är enkla och samtidigt utformade för att ge dig möjlighet till kraftfulla förändringar i ditt liv. De kräver av dig att du använder ditt förstånd och handlar i tillfrisknandets riktning, att du ger dig själv tid att skriva och att du är ärlig mot dig själv och dina gruppmedlemmar och din terapeut. 

Villigheten att sluta ägna sig åt tvångsmässiga sexuella beteenden kommer vid olika tillfällen för olika människor. Nästan alla nås av tillfrisknandets budskap genom påverkan från partners, familjen, vänner, arbetsgivare, rättsväsendet, skolan, sjukvården och/eller genom påverkan utifrån ekonomiska problem. Det är de negativa konsekvenserna av sina beteenden som gör att många fattar ett beslut om att de behöver hitta ett nytt sätt att leva. 

Det som betyder mest i början är att du slutar skylla dina problem på omgivningen och börjar se sanningen om ditt tvångsmässiga sexuella beteende i vitögat. Det som krävs av dig i tillfrisknandet är ärlighet vad det gäller det liv du levt, ett öppet sinnelag för att pröva nya sätt att leva och villigheten att använda din kraft och energi för att handla. En attityd av likgiltighet, intolerans och cynism kommer att trasa sönder dina försök att tillfriskna”. 

 Vägvalsprogrammet är uppdelad i 4 olika faser. Varje fas innehåller ett antal verktyg eller uppgifter som patienten arbetar med hemma. När det gäller fas 4 eller Fördjupning (traumabearbetning) ingår även andra metoder som gestaltterapi, familjekonstellationer, EMDR, psykodrama, transaktionsanalys, etc. 

Det ingår i terapeutens roll att kunna avgöra vilka uppgifter en person behöver med tanke på var patienten befinner sig i tillfrisknandeprocessen. Patientens ansvar är att ge sig själv tid att göra uppgifterna. När man är klar redovisas de i gruppen. Patienterna får speglingar eller feedback av de andra gruppmedlemmarna. 

Uppgifterna i Vägvalsprogrammet kombinerat med gruppterapi är utformade för att optimera tillfrisknandeprocessen (i en undersökning som gjordes av Dr. Patrick Carnes tyckte 85% av de tillfrågade personerna som hade deltagit i olika behandlingsprogram i USA för sexberoende att gruppterapi var den åtgärd som hjälpte dem mest). Uppgifterna hjälper den sexberoende att bryta förnekelse och de öppnar nya dörrar. De kommer att aktivera kognition och ge tillgång till ny information om sexberoendet och ett program för långvarigt tillfrisknande. 

Nedan följer ett förtydligande av de olika behandlingsfaserna och deras syften och mål.

 Fas 1 - Startpunkten: fokus på lösningen

Det primära syftet med Startpunkten är att sluta agera ut. För att kunna göra detta behöver patienten:

1. påbörja arbetet med att definiera vad ett utagerande är för dem – dvs. de sexuella beteenden som antingen skapar problem i livet eller underblåser problem som man redan har. 

2. Skapa grunden för fortsatt tillfrisknande i sitt liv.  

 Det primära syftet med uppgifterna i den här fasen i behandlingen är alltså att hjälpa patienten skapa grunden för långvarigt tillfrisknande genom att införliva stabilitet och rutiner. Detta görs genom en handlingsplan. Vi vill att patienten skall: 

✓     Deltar i behandlingsgrupp varje vecka

✓     Går på självhjälpsmöten minst 1 gång i veckan

✓     Ringer ut. Skaffar sig ett nätverk av tillfrisknande personer och använder nätverket för att t ex återskapa kontakt med sig själv. De som är nya i behandlingen får därför telefonnummer till alla i sin grupp. 

✓     Skapar dagliga tillfrisknande ritualer och rutiner. Använder veckoschemat (en av våra uppgifter) för att även schemalägga hälsosamma aktiviteter.

✓     Formulerar en målbild samt påbörja arbetet med att uppnå sina mål.

För de som har en partner som också deltar i behandling: Aktualiseras hur parprocessen går till genom att delta i ett s.k. Inledande parsamtal (ett första parsamtal där vi bl.a. beskriver parbehandlingen eller det vi kallar för parprocessen – ett program för läkning). 

Fas 2 – Fångad i tvånget

Att arbeta med uppgifterna i fas 2 gör det möjligt för patienten att fullt ut fokusera på tillfrisknandeprocessen genom att arbeta för att:

✓     Bryta igenom förnekelse och andra försvar

✓     Etablera beteendeförändringar

✓     Träna på fokus och närvaro

✓     Etablera sitt personliga nätverk och bygga band med andra tillfrisknande personer

✓     Upptäcka vad personlig hälsa innebär och hitta strategier för att uppnå detta

För de som även deltar i parprocessen (vårt behandlingsprogram för par) påbörjas fas 2 i parbehandlingen, dvs. avslöjandeprocessen. Den sexberoende skriver och läser upp en utagerandelista för sin partner under ett parsamtal, samt tar emot sin partners muntliga svarsbrev.

Fas 3 – Ur tvånget

Att arbeta med uppgifterna i fas 3 gör det möjligt att återskapa kontakten med sig själv på en djupare nivå genom att den sexberoende arbetar med -  

 ✓     Återfallsprevention

✓     Att skapa förutsättning för ett skifte i sin syn på sig själv och sina dysfunktionella tankemönster – ett s.k. ”paradigmskifte”

✓     Att ”gräva fram" sig själv

✓     Att utveckla sin "inre iakttagare" som intervention mot återfall

✓     Att utveckla färdigheter för närvaro och fokus

✓     Affektreglering

✓     För de som även deltar i parprocessen:  

1.     Att fortsätta med avslöjandeprocessen genom att skriva och lämna över ett s.k. Klargörandebrev och ta emot svarsbrev från sin partner under parsamtal.  

2.     Att delta i ett avstämningsmöte där vi påbörjar fas 3 i parprocessen: Att analysera relationen. Detta kan bara göras om avslöjandeprocessen är avslutad. 

 Fas 4 – Fri från tvånget

Det primära syftet med uppgifterna i fas 4 är att komma till rätta med skam och kärnföreställningarnas påverkan i livet. Att arbeta med de uppgifter som finns i fas 4 hjälper patienten att implementera Jaget genom att arbeta med – 

✓     Att omstrukturera sitt liv genom arbete med dysfunktionella tankemönster och kärnföreställningar

✓     Att träna på förmågan att hantera svåra situationer

✓     Att träna på förmågan att vara ”resilient”, att komma igen i tider av svårighet

✓     Paradigmintegration – att integrera ett nytt sätt att leva utan tvånget att agera ut

✓     Att skapa en hälsosam plattform för framtiden

✓     För de som även deltar i parprocessen: 

1.     Att fortsätta med parprocessen genom att delta i en avstämningsmöte där information om faserna 4 och 5 i parprocessen lämnas. 

2.     Att den sexberoende fortsätter utveckla medkänsla genom att formulera och läsa upp ett empatibrev till sin partner under ett parsamtal. 

 När det gäller de par som deltar i behandlingen så fortsätter arbetet i parprocessen med att återskapa tillit, arbeta med intimitet och sexuell intimitet. 

 Sammanfattning

 DBK’s Grundläggande koncept när det gäller behandling för sexberoende, eller CSBD är:  

✓     Sexberoende innehåller aspekter från familjesystemet. Familjesystemen innehåller trösklar där de börjar uppvisa symptom på dysfunktion eller sjukdom

✓     Sexberoende innehåller förutsägbara mönster av specifika sexuella utagerandebeteenden

✓     Sexberoende innehåller mönster som är organiserade kring relationella och personliga tillkortakommanden

✓     Sexberoende innehåller grundläggande trauman som manifesteras i personens sexualitet

✓     Olika beroenden eller beteendestörningar kan interagera med varandra och förstärka varandra

✓     Deprivation är en del av arkitekturen i personligheten hos en sexberoende och är en del av utagerandesystemet 

✓     Att leva i extremerna skapar urspårning  

✓     Beroenden frodas i motsägelser och avsaknad av kontinuitet

✓     Sexberoende frodas i mörker och dör i dagsljus

 Tillfrisknande innehåller förutsägbara steg. Med tanke på detta har vi inplanterat specifika uppgifter i processen. Genom att göra detta hjälper vi personer att få tillgång till hjälp snabbare och effektivare. Behandlingen är mätbar. 

 Vägvalsprogrammet är omfattande – mer omfattande än vad som beskrivs här. Vi har till exempel över ett hundra olika uppgifter till vårt förfogande. Det skulle krävas en hel bok för att beskriva hela programmet i detalj.  

Misstänker du att du behöver hjälp att ta dig ur destruktiva sexuella beteenden? Eller känner du någon som du tror behöver hjälp? På DBK Sverige har vi hjälpt tusentals enskilda och par hitta tillfrisknande och läkning för partners under 20 års tid. 

 Mejla gärna till: info@dbksverige.se

Eller ring: 070-965 43 48 Det är säkrast att nå oss under telefontiden som är onsdagar 11:00 till 13:00 

Att förstå processberoende

 Nästan alla är bekanta med och förstår åtminstone till viss del begreppet substansberoende – att vara beroende av eller missbruka kemikalier som nikotin, alkohol, olagliga droger och till och med receptbelagda mediciner som man tillför kroppen. Det kanske är svårare för många att förstå begreppet processberoende (beteendeberoende) – att tvångsmässigt engagera sig i ett eller fler specifika beteenden trots uppenbara negativa konsekvenser.

 I den senaste utgåvan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) uppger American Psychiatric Association att Substance Use Disorder (alltså substansmissbruk eller beroende) uppstår när en individ fortsätter att använda ett kemiskt ämne trots betydande negativa konsekvenser. För att uppnå diagnosen listar APA elva möjliga riktmärken, varav två räcker för att indikera beroende. De flesta verksamheter som behandlar substansberoende runtom i världen tenderar dock att leta efter följande kriterier:

 1. Tankemässig upptagenhet eller besatthet av det eller de valda kemiska substanserna.

2. Förlust av kontroll över användning, allmänt bevisat genom flera misslyckade försök att sluta eller minska användandet.

3. Negativa konsekvenser orsakade av användningen av det eller de valda kemiska substanserna.

 Något oförklarligt (eller t.o.m. inkonsekvent) undviker American Psychiatric Association nästan helt diskussioner om processberoende, som de utesluter (förutom spelberoende, som de kallar för Gambling Disorder i DSM-5). Världshälsoorganisationen, American Psychological Association och American Society for Addiction Medicine (och många andra psykiatriska och medicinska professionella organisationer) är mer framåtsträvande i detta avseende. Till exempel har American Society for Addiction Medicine utfärdat följande uttalande (undertecknads översättning):

 ”Beroende är en primär, kronisk sjukdom i hjärnans belönings – och motivationssystem, i minnet och i tillhörande nervbanor. Dysfunktion i dessa nervbanor visar sig genom karakteristiska biologiska, psykologiska, sociala och andliga konsekvenser. Detta återspeglas i en individs patologiska strävan efter belöning och/eller lindring genom att använda kemiska substanser och andra beteenden.”

 Trots American Psychiatric Associations i mitt tycke märkliga syn i DSM-5 råder det ingen tvekan om att processberoende existerar, och att de är lika förödande och destruktiva som substansberoende för både den beroende och människor som älskar och bryr sig om dem.

 De vanligaste processberoendena är:

• Sexberoende

• Porrberoende

• Kärleks -eller relationsberoende

• Tvångsmässigt ätande

• Spelberoende

• Shoppingberoende

• Videospelsberoende

• Sociala medier och internetberoende

 Om du undrar hur ett beteende kan vara beroendeframkallande, låt mig framkasta att alla de listade beteendena ovan utlöser samma neurokemiska reaktion som beroendeframkallande kemiska substanser, dvs. frisättning av dopamin, adrenalin och en mängd andra nöjesrelaterade neurokemikalier (oxytocin, serotonin) samt olika endorfiner.

 Ändå kan tanken på att ett beteende är beroendeframkallande vara svårt för många att förstå. Jag tror att det beror mest på att många potentiellt beroendeframkallande beteenden i allmänhet betraktas som hälsosamma, till och med nödvändiga aktiviteter. Till exempel att äta, söka efter romantik och att vara sexuell. De bidrar direkt till individens och arternas överlevnad. Om vi inte ägnar oss åt dessa beteenden dör vi, och så småningom kommer även vår art att dö ut.

 Genom att inse detta faktum så förstår säkert var och en att våra hjärnor är evolutionärt programmerade att uppleva njutning när vi ägnar oss åt dessa livsuppehållande aktiviteter. Och som beskrivits ovan, kommer den uppmuntran i form av dopamin, adrenalin, etc.

För individer som kämpar med underliggande känslomässiga och/eller psykologiska problem (depression, ångest, låg självkänsla, olösta trauman och liknande), kan dessvärre denna livsuppehållande njutningsreaktion förvandlas till en mekanism för att klara av att hantera livet. En välutvecklad överlevnadsstrategi för att hantera alla former av känslomässigt och/eller psykiskt obehag. Denna coping-mekanism vänder man sig sedan till gång på gång tills man tappar kontrollen över det. Det i sin tur är ett säkert tecken på beroende. Oavsett om det är ett kemiskt ämne eller ett beteende, använder den beroende sina specifika beteenden inte för att må bra utan för att må mindre, dvs att stänga av.

I slutändan är den primära skillnaden mellan substans- och beteendeberoende att den substansberoende intar alkohol eller andra droger för att skapa en känslomässigt eskapistisk neurokemisk reaktion, medan beteendeberoende personer förlitar sig på en intensivt njutbar fantasi eller aktivitet.

 Tänk på en person som är kokainberoende på lönedagen för att ytterligare förstå kopplingen mellan substans- och beteendeberoende. Efter att ha fått sin lön hoppar han av jobbet tidigt och kör till sin langare för att köpa kokain för pengar som han verkligen hade behövt köpa mat och betala hyran för. När han närmar sig det ställe där langaren befinner sig rusar hans hjärta, han svettas och händerna skakar. Han är så besatt och upptagen av att få använda att han inte ens märker att det står en polisbil parkerad ett kvarter bort.

 Vid det här laget är den här individen så fullständigt fokuserad på kokain att hans dagliga värld med alla dess problem och skyldigheter tillfälligt försvunnit. I väntan på att använda pumpar hans hjärna ut dopamin och adrenalin, vilket effektivt distraherar honom från hans olika livsproblem. Han har rymt från stress, depression och ångest. Hans beslutsfattande är förvrängt och han har tappat kontakten med verkligheten. Kort sagt, han är hög. Det spelar ingen roll att han inte tagit några verkliga droger ännu eftersom hans hjärna pumpar ut dopamin och andra njutningsrelaterade neurokemikalier som om han hade gjort det.

Detta neurobiologiska tillstånd av distraktion och känslomässig flykt, oavsett hur det framkallas, är målet med allt missbruk och beroende. Enkelt uttryckt handlar beroende om manipulation av neurokemi, och detta kan ske med eller utan ett beroendeframkallande kemisk substans. Särskilt sexberoende personer upplever en förväntansfull intensiv påtändning baserad mer på fantasier och rituella förberedelser än något annat beteendeberoende. I själva verket upplever en sexberoende mer njutning och flykt genom att förutse, jaga och förbereda sig för sex än genom själva sexakten. De har till och med ett namn för detta tillstånd och hänvisar till att de ”går in i bubblan eller transen”. Spelberoende beskriver ett liknande tillstånd av känslomässig och psykologisk dissociation. Beroende handlar inte om att få i sig ett ämne eller att delta i ett beteende, det handlar om att tappa kontakten med verkligheten under en längre period. Med beteendeberoende är det processen som leder fram till att man befinner sig i bubblan/trancen som skapar känslomässig lättnad. Det är därför beteendeberoende oftast kallas för processberoende.

 Om du behöver ytterligare bevis för att processberoende är verkligt tänk på det faktum att funktionella MRI-skanningar på hjärnan hos spelberoende personer eller porrberoende personer speglar skanningar hos personer som aktivt använder kemiska substanser såsom kokain - när de utsätts för beroendeframkallande stimuli. Faktum är att hjärnan hos sex -och porrberoende och kokainberoende personer nästan inte kan skiljas åt.

 För att ha en helhetssyn när vi gör behandlingsplaneringar för de människor som söker hjälp på DBK Sverige finner vi det hjälpsamt att kategorisera beroende utifrån tre områden:

 Område 1: Substansberoende (alkohol och andra droger)

Område 2: Beteendemässiga beroende (spel, shopping, etc.)

Område 3: Närings -och njutningsberoende (sex, mat)

 Anledningen till att jag väljer att lägga sex och mat i ett eget område är därför att de handlar om naturliga behov som löper amok eller går överstyr. Detta innebär bl.a. att tillfrisknande inte handlar om att sluta ha sex eller sluta äta. Tillfrisknande från båda matberoende och sexberoende handlar om att förhålla sig till mat respektive sex. Ett exempel är att människor som lider av matberoende gör matplaner som ett led i tillfrisknandet och människor som lider av sexberoende gör det vi kallar för sexuella tillfrisknandekartor.  

 Det gemensamma i alla de olika uttryck för beroendesjukdomen som finns är att de är överlevnadsstrategier som är till för att kidnappa hjärnans belöningssystem. Detta oavsett om man gör det genom att tillföra kroppen kemiska substanser som alkohol eller tobak (område 1), eller genom att utveckla ett beteendeberoende som spelberoende eller shoppingberoende (område 2), eller genom att använda naturliga behov som mat eller sexuella beteenden (område 3) så handlar det om att självmedicinera.

 Ett tillägg: Eftersom jag använt detta sätt att strukturera processberoende länge har jag upptäckt att hjälpsökande individer kan ha antingen flyktbeteenden, missbruk eller beroende i de olika områden.

 Ser man beroendesjukdomen på det här sättet ger det ett mycket bredare perspektiv på hur det går till när hjärnan kidnappas och vad ”droganvändning” egentligen innebär. Vi kan också tydligt se hur olika sätt att kidnappa hjärnan kan interagera med varandra, vilket är viktig information för att kunna tillfriskna och komma tillbaka till ett naturligt hälsotillstånd. Vi som arbetar med beroende kan också göra en mer relevant behandlingsplan vid bedömning av människors behov av insatser eller lämpliga åtgärder när det gäller behandling med hänsyn tagen till beroendeinteraktion dvs. kunskapen om hur olika beroenden kan samverka eller komplettera varandra på olika sätt, samt individens specifikt valda flyktbeteenden.  

 Tyvärr har vår kultur en begränsad förståelse för och lite medkänsla för processberoende, och ser dem vanligtvis antingen som moraliska brister eller mindre allvarliga än "riktigt" missbruk eller beroende (dvs. substansberoende). Jag påstår (liksom många andra världen över) att ingendera hållningen är korrekt. Processberoende är inte brister i karaktären; de är (precis som allt missbruk och beroende) maladaptiva beteenden som används i syfte att reglera känslor. Ännu viktigare är att processberoenden är lika destruktiva som drogberoende, och orsakar samma förödelse för den beroende, för dennas familj, för karriären och när det gäller livet i allmänhet.

Källor: Dr. Patric Carnes; Dr. Rob Wiess; Dr. David Fawcett

 Misstänker du att du har problem med processberoende? Eller känner du någon som du tror behöver hjälp? På DBK Sverige har vi framgångsrikt arbetat med sex -och porrberoende i 20 år. Under den tiden har vi även hunnit få ett kontaktnät av personer som arbetar med andra processberoenden som spel, shopping matberoende, etc.

Hör av dig!

 Telefon: 070-965 43 48

Mejl: info@dbksverige.se   

Upplever porrberoende personer abstinens när de slutar använda?

 Det är allmänt känt att alkoholister och narkomaner upplever abstinens ibland när de slutar tvärt - delirium tremens, frossa, feber, sömnlöshet, nattliga svettningar, huvudvärk, illamående, diarré, takykardi (förhöjd hjärtfrekvens), högt blodtryck, depression, agitation, ångest, hallucinationer, irritabilitet och liknande. Abstinens från en del kemiska substanser är värre än abstinens från andra. Opiatberoende (inklusive heroinberoende) och alkoholism tenderar att ge de värsta fysiska symptomen. Ibland kan dessa symtom faktiskt vara livshotande om de inte hanteras medicinskt.

Vanligtvis titreras den beroende som hanterar svåra fysiska abstinenssymtom bort från sin huvuddrog, vilket innebär att de får en medicin som "hanterar" deras abstinens genom att tillfälligt ersätta den beroendeframkallande drogen, och sedan avvänjas de sakta men stadigt från den medicinen. Vanligtvis tar denna process allt från några dagar till några veckor. Till exempel får kroniska alkoholister ofta en stadigt minskande dos av bensodiazepiner under de första två veckorna om de är i ett behandlingsprogram, och opiatmissbrukare får ofta minskande doser av ett opiat som Subutex eller Metadon.

 

Men hur är det med porrberoende? Får porrberoende personer fysisk abstinens på samma sätt som t ex heroinister? Vanligtvis inte. Detta betyder dock inte att ett plötsligt uppehåll av beroendeframkallande sexuella fantasier och porranvändning inte leder till abstinenssymtom. Faktum är att det nästan alltid gör det i någon mån, vilket vanligtvis visar sig på ett eller flera av följande sätt:

 

• Irritabilitet, ångest, agitation, depression, etc. De flesta porrberoende personer upplever extrem känslomässigt obehag när de börjar avhållsamhet från porren. Och varför skulle de inte det? När allt kommer omkring har porren varit deras främsta sätt att hantera allt obehag – inklusive ganska vanligt förekommande känslotillstånd som tristess – i många år eller till och med årtionden. När porr tas bort har de inte längre det där enkla, lätt tillgängliga sättet att bedöva sig och fly. Och utan det måste de möta sina känslor. Detta kan vara en otroligt obekväm upplevelse.

 

• En önskan att "byta" till ett annat beroende. Många porrberoende som är nya i tillfrisknande kan ersätta (eller vilja ersätta) sin porranvändning med någon annan tvångsmässig eller beroendeframkallande (och därför bortkopplande) aktivitet. Till exempel kommer en porrberoende som plötsligt slutar använda att uppleva en flod av obekväma känslor. Utan porren för att hejda strömmen av obehag kan han eller hon vända sig till att dricka, droga, röka, äta, spela, spendera, eller något annat njutbart/eskapistisk kemiskt ämne eller beteende. Med en medveten om beroendeinteraktion är det otroligt viktigt att tillfrisknande porrberoende personer håller ett vakande öga på sina andra beteenden, särskilt under de första månaderna i tillfrisknandeprocessen.

• Ensamhet och en längtan efter kontakt. För de flesta porrberoende personer maskerar pornografin inte bara stressen i det dagliga livet och känslomässigt obehag utan även underliggande trauman som allt som oftast är relaterad till en längtan efter intimitet. Utan den ständiga distraktionen som de sexuella fantasierna och bildspråket i porren ger, kan dessa mörka följeslagare ur personens historia stiga upp till ytan och orsaka intensiva känslor av ensamhet, rädsla, isolering och hopplöshet. Dessa känslor är helt normala och förväntade.

 

Under det tidiga tillfrisknandet kan även den minsta irritationen kännas som ett stort problem. Utan deras primära coping-strategi har porrberoende personer en tendens att vara överkänsliga och överreagera. De blir arga på sig själva och andra, de gråter, de är rädda, de är ensamma, etc. Som sådana är de inte alltid roliga att vara tillsammans med. Detta är primära bevis på deras (mestadels känslomässiga snarare än fysiska) symtom på abstinens.

Omvänt upplever en del porrberoende personer motsatsen till abstinens under tidig tillfrisknande. Detta är känt som smekmånaden eller att ”gå på rosa moln”. Dessa lyckliga individer upptäcker att när de ger sig in på tillfrisknandets väg tappar de plötsligt all lust att använda porren. De är fascinerade av den insikt de utvecklar och glada över att äntligen ha hittat en lösning på sitt djupaste och mest hemliga problem.

Denna tillfälliga fas i tidig tillfrisknande är bra så länge den varar. Men porrberoende personer som glider på det rosa molnet bör vara medvetna om att deras lust att använda porr kommer att komma tillbaka, och den kan bli starkare än någonsin när den gör det. Om denna eventualitet inte förutses och interventioner förbereds, är det lätt att antingen återfalla eller att tro att något har gått snett i tillfrisknandeprocessen. I verkligheten finns det aldrig ett ”behov” av återfall, och inget har gått snett i tillfrisknandeprocessen. Det är beroendet som är listig, falsk, och stark. Att beroendesystemet (eller beroendepersonligheten) vill suga den porrberoende tillbaka är en normal del av läkningsprocessen. Den porrberoende upplever helt enkelt en form av sen abstinens.

 

Varje porrberoende som upplever abstinenssymptom bör prata om detta med en stödjande person som kan porrberoendesystemet. Oftast kommer denna person att vara en terapeut, en 12-stegssponsor eller en vän i tillfrisknande. Andra nära vänner och familjemedlemmar kan också vara till hjälp. Om abstinenssymptom är extrema (särskilt depression, dissociation och/eller ångest), bör en terapeut som är kunnig i de mekanismer som finns i porrberoende eller tvångsmässig sexuellt beteende utifrån ICD-11 konsulteras så snart som möjligt.

Beroendepersonligheten föds ur skam

 Skam är kanske en av de vanligaste känslorna bakom beroendesjukdomen. Vi människor kan ta åt oss skam i tidig ålder och från många olika källor. Föräldrar, syskon och barndomskamrater kan skam belägga - ibland utan att ens veta om det. En del religiösa institutioner är också hårt kritiska och fördömande. Barn är försvarslösa att motstå skam eftersom de är inprogrammerade att acceptera allt som en vuxen säger till dem som sant. Om vi får veta att vi är dåliga, dumma, otillräckliga, fula eller något annat som ingjuter en kärna av självtvivel, accepterar vi det som sanningen. Dessa föreställningar kvarstår i vårt undermedvetna långt efter att vi vuxit upp, och även om vi ibland medvetet motbevisar de negativa budskapen med affirmationer (som till exempel; ”Jag duger som jag är"), kvarstår rester av skam även hos den mest medvetna personen.

 När vi blir mobbade; eller gjorts narr av; eller stöter på misslyckanden aktiveras de gamla skamkänslorna. Budskapen är detsamma, oavsett om de har sitt ursprung hos våra föräldrar, lärare, kamrater, kyrkan, tidningar, tv eller Internet - ”Jag är fel”. Människor reagerar på olika sätt när det gäller dessa mörka följeslagare, dessa störande föreställningar om sig själv. Vissa gör uppror - även om det oftast inte löser den underliggande övertygelsen och de relaterade känslorna. Vissa drar sig undan och gömmer sig och skapar hemligheter som de ägnar mycket psykisk energi åt. Andra dövar helt enkelt smärtan genom användning av sinnesförändrande droger eller beteenden. Ingen av dessa destruktiva överlevnadsstrategier befriar oss effektivt från skam; de tjänar bara till att driva oss djupare in i problematiska beteenden och vidga klyftan mellan vårt medvetna vuxna jag och det skadade inre barnet som finns kvar inom oss.

 Skam är kraftfullt när det gäller att skapa beroendeframkallande mönster och samtidigt är det en drivkraft för dessa mönsters fortsatta utveckling. Den underliggande slutsatsen i skam är, "Jag är fel" och "Världen får inte veta vem jag egentligen är. Då skulle de avslöja mig som en bluff. De skulle se att jag är fel." Dessa övertygelser eller kärnföreställningar antas från en tidig ålder när en aspekt av oss själva uppfattades som fel och oacceptabel. Barn har ofta inget annat sätt att ta itu med dessa känslor än att antingen begrava eller koppla bort dem. Alltså, från en mycket tidig ålder och bokstavligen driven av att få överleva, lär sig de som är mycket sårbara för skam att skapa ett "falskt jag" för det offentliga livet tillsammans med en privat och hemlig inre värld. Beroendepersonligheten är därmed född.

Avslutningsvis en parentes: Detta i motsats till liknande men distinkt annorlunda känslor som skuld. Skam säger, "Det är något fel på mig…", och på grund av detta så ”...måste jag dölja delar av mig själv, annars blir jag övergiven och avvisad." Skuldkänslor säger däremot - "Jag gjorde något fel och jag mår dåligt av det", och "vad kan jag göra för att fixa det och inte göra om det?" Skuld känns som något vi inte förtjänar, medan skam känns som något vi absolut förtjänar. Skuld kan få oss att rodna och skratta åt oss själva för något vi gjorde medan vi kan känna tröst med vetskapen om att vi inte är de enda som har gjort det. Skam får oss dock att känna oss isolerade, ensamma och unikt olyckliga – inte som alla andra.

Behöver du själv eller känner du någon som behöver hjälp med att sluta agera ut i destruktiva sexuella beteenden? DBK Sverige har framgångsrikt bedrivit behandling för sex -och porrberoende i 20 år. Vi behandlar även sk anhörigtrauma och par. Hör av dig!

Telefon: 070-965 43 48

info@dbksverige.se

Hemligheter i nära relationer

 

Kan man fortsätta vara intim när tilliten trasats sönder?

För den som är otrogen kan otrohet vara spännande, förförisk och ge häftiga känslomässiga upplevelser. Den partner som blir förrådd kan dock känna förvirring, ilska, förtvivlan, smärta - och så klart lida av ett brustet hjärta. Alla nära relationer innebär ett pågående arbete. Kärlek är en färskvara. Men när ett par står inför konsekvenserna av otrohet kan utmaningen kännas oöverstiglig.

 En fråga som kan komma upp i parrelationer hos oss på DBK är skillnaden mellan hemlighetsmakeri och att ha ett privatliv. En partner anser till exempel att han eller hon förtjänar att ha lite privatliv, medan den andra tycker att detta är att vara hemlig. Vilket är vilket? Och hur kan vi veta skillnaden mellan de två? Hur kan vi navigera i detta?

 Ett hemligt liv är ett tillstånd som är fri från observation och störningar -

 När du till exempel lämnar en offentlig social tillställning och återvänder till privatlivet i ditt eget hem, kan personen som satt bredvid dig vid den offentliga tillställningen inte längre titta på, prata med, eller på annat sätt irritera dig. 

 I allmänhet innebär privatliv att man håller vissa saker privata genom att inrätta och upprätthålla gränser som är anpassade till en persons individuella behov och den personens värderingar och övertygelser. När någon tränger sig in i privatlivet kan man känna sig arg (och detta med all rätt) och vilja dra sig bort från den som sabbade hens privatliv.

Att hemlighålla däremot innebär att man aktivt och avsiktligt håller information dold från en eller flera personer. Att vara hemlig är ett tillstånd

 Om någon behåller hemligheter beror det på att man är rädd för vilken inverkan informationen kommer att ha om det blev känt, antingen när det gäller sig själv eller andra. Det som ofta ligger till grund för hemlighetsmakeri är rädsla för andra människors reaktioner och/eller repressalier. När dina hemligheter avslöjas kan du känna det som att du har tappat kontroll över den information som finns i hemligheten (eller hemligheterna) och hur andra svarar an på det. Således kan du vara rädd, ängslig, orolig och arg, och vill helst dra dig undan. 

 Med hjälp av ovanstående definitioner verkar skillnaden mellan att ha ett privatliv och att vara hemlig relativt tydligt, men så enkelt är det inte alltid:

Tänk på en man som upptäcker att hans partners syster är väldigt attraktiv. Han har ingen avsikt att någonsin agera på den attraktionen därför att han älskar och respekterar sin partner. Denna man kan reflektera över sin attraktion till sin svägerska privat. Hans fru kan dock anse det som en hemlighet. Som extern observatör är det svårt att säga om en åsikt är mer överensstämmande med verkligheten än den andra. Man kan fråga sig varför denna skillnad är viktig? Vi pratar bara semantik, eller? Nej, egentligen inte.

 Det finns en stor skillnad mellan att ha ett privatliv och ha hemligheter när det gäller graden eller arten av vilken dold information som kan påverka ett intimt förhållande om eller när den informationen blir känd. 

 Om en man i hemlighet läser sin partners damtidning när han sitter på toaletten och känner sig lite generad för att han tittar på en tidning som riktar sig till kvinnor, kan han hemlighålla detta faktum. Och om hans fru upptäcker det kommer deras förhållande förmodligen inte att påverkas på något bestående sätt - annat än att hon kanske retar honom för det, eller att hans val av tidning kanske påverkar hennes klädval. Detta är ett exempel på privatlivets integritet. Men om samma person skulle onanera medan han tittade på sin hustrus damtidning, skulle han kanske försöka hemlighålla detta. Om hans fru skulle få reda på det kan hon bli arg eller känna sig mindre attraktiv. Men hon kan också skratta åt det, om hon finner beteendet roligt. Hur som helst, det faktum att han inte berättar för henne för att hon kan bli arg eller sårad gör det här till ett exempel på att vara hemlig.

 Vad är otrohet?

 Detta leder direkt till det egentliga ämnet för denna artikel - otrohet. Efter att ha arbetat med beroende sedan 1982, och med sexberoende eller tvångsmässig sexuellt beteende (utifrån ICD-11) och andra intimitetsstörningar sedan 2002 tror jag att jag hört varje möjlig åsikt om otrohet. Längs min väg har jag lärt mig även att många människors försök att definiera otrohet är oftast mycket subjektiva försök, förutom när det gäller en sak som alltid funnits med: 

Otrohet är att svika den känsla av förtroende och tillit som finns i en förmodad monogam relation

 Otrohet innebär alltså att du behåller viktiga sexuella och/eller romantiska hemligheter för dig själv - och anledningen till att dessa hemligheter hålls gömda är allt som oftast rädsla.

 En annan sak jag lärt mig är att när det gäller de negativa effekterna av sex utanför en förment monogam relation, är det ingen skillnad mellan de sexuella aktiviteter som finns på nätet – t ex porr - eller när det gäller verklig sex med riktiga människor. Känslan av smärta och svek är densamma för den som är lurad. Som jag skrivit om så många gånger tidigare - det är inte den specifika sexuella handlingen som orsakar det mesta av den känslomässiga smärtan och de skador som uppstår i en förment monogam relation. Det är de ständiga lögnerna, den känslomässiga distansen och förlusten av tillit som gör det. Det är vetskapen om att man blivit förd bakom ljuset och ljugen för. 

 Här är ett exempel på både hemlighetsmakeri och otrohet:

 "Om jag berättar för min fru att jag laddade ner en dejting app på min nalle förra veckan och tittade på olika profiler i tre timmar igår kväll kan hon bli riktigt arg. Även om jag inte försökte träffa någon. Jag behåller nog detta för mig själv.” 

 Många människor som är i en åtagen och varaktig parrelation klarar av att övertala sig själva att hemligheter är samma sak som att ha ett privatliv:

”Under lunchrasten idag träffade jag en kille som jag chattat med på nätet. Men jag behöver inte berätta detta för min man därför att det är privat och skadar inte vår relation. Det han inte vet skadar ju inte.”

 ”När jag var bortrest i jobbet förra veckan gjorde jag av med tretusen kronor på en strippklubb. Men min fru behöver inte veta därför att pengarna kom från ett litet konto jag har och inte vårt gemensamma konto.”

 Båda dessa personer har övertygat sig själva om att de bara håller det privat – fast egentligen handlar det om att de hemlighåller det de gjort.

 Om du undrar om någonting du gjort är privat eller om det är en hemlighet kan du ställa dig själv en fråga: 

 Om personen jag håller denna information från visste hela sanningen, skulle hen bli skadad, känna sig sviken eller bli arg?

 Om svaret är ja - då håller du hemligheter. Porranvändning, att jaga prostituerade eller att besöka thaimassageställen för s.k. ”happy ending” är alla beteenden som människor hemlighåller för sina partners. På liknande sätt är beteenden som att snoka, följa efter sin partner utan deras vetskap, att på olika sätt avlyssna personen (det jag kallar för att ”ägna sig åt detektivarbete”), är också beteenden som många hemlighåller för sina partners De första exemplen på beteenden kan betraktas som olika slags sexuell otrohet, medan de andra exemplen är vanliga sätt att svara an på otrohet. Båda är exempel på hemlighetsmakeri.

 Det primära problemet med hemligheter i intima relationer är att de undergräver tillit. Och vi vet faktiskt att de hälsosammaste nära relationerna bygger just på ömsesidig tillit. Detta betyder inga hemligheter. Samtidigt innebär detta inte att du inte kan ha någon personlig integritet. Till exempel är mina lösenord på Facebook privata. Min sambo är helt välkommen att läsa igenom dessa sidor för att se vad jag lägger ut, men min inloggningsinformation är min sak. Det viktiga är att vi hade en dialog om våra sociala mediekonton och kom ömsesidigt överens om en gräns som överensstämmer med våra unika uppsättning värderingar som par, i stället för att en av oss helt enkelt bestämmer vad som är och inte är privat i vår relation. Naturligtvis innebär denna typ av ömsesidigt givande och emottagande mycket mer än åtkomst på Facebook. Alla aspekter av en relation ska öppet kunna diskuteras och debatteras, och diskussionerna och de ömsesidigt överenskomna gränserna som är ett resultat av detta förstärker snarare än försvagar parets intima band.

 Tänk till exempel på det första exemplet som jag gav, där mannen dras till sin hustrus syster. Många par som upptäcker ett behov av att sätta en gräns i en liknande situation kommer förmodligen att komma överens om att det inte finns något behov av att dela information om en attraktion om man inte tänker agera på den. En partner kan säga: ”Om vi går på bio och du tycker att en skådespelerska är riktigt het, kan du berätta för mig om det eller så kan du hålla informationen privat. Men om du har en het ny medarbetare på jobbet som flörtar med dig, då vill jag veta om det."

 Par kan till och med diskutera och komma överens om olika gränser för sexuella aktiviteter utanför deras relation. En del par kan till exempel välja att leva i en ”öppen relation” med gränser som oftast är specifika för just den parrelationen. En sådan överenskommelse kan vara att om någon har sex utanför förhållandet måste de berätta detta och t.o.m. ibland beskriva under vilka omständigheter det hände. Den enkla sanningen är att tydligt definierade avtal och gränser om ”acceptabel användning” av olika företeelser som porr, besök på strippklubbar, anonym sex, flirt och liknande kan fungera för en del par, så länge båda parter kan fullt ut delta i diskussioner om var gränserna går.

 Par kan också diskutera och komma överens om hur och vad de ska avslöja för varandra. Vissa par kan komma överens om att om en av dem har gjort något som kan uppröra den andra, så länge den skyldiga tar ansvar för det inträffade genom att berätta om det inom 24 timmar och inte upprepa beteendet, så kommer vad de än gjort att förlåtas. Den här typen av överenskommelse hjälper till att eliminera hemligheter och kan hjälpa till att bygga tillit. I huvudsak lär sig partners att ingen av dem är perfekt, men båda bryr sig tillräckligt mycket om varandra och deras intima band för att vara ärliga i stället för att behålla hemligheter. Och det är en kraftfull och mycket tröstande sak att veta.

 Att vara ärlig och känslomässigt sårbar i en parrelation är en form av både personlig integritet och integritet i parrelationen. Ibland tror människor att de bara har kränkt sin integritet om de ljuger rakt av. Men hemligheter är underlåtenhet att säga som det är, och detta är lika skadliga för relationer och en persons personlig integritet som de lögner man säger högt. Många människor förstår inte detta, eller kanske de bara är rädda för att erkänna det… Som sådan behåller de viktiga hemligheter i sina relationer, och de utvecklar aldrig riktigt den nivå av tillit och känslomässig intimitet de egentligen vill ha.

 Otrohet är att bryta löftet om att förbli trogen i relation till en partner, vare sig detta löfte gjordes som en del av äktenskapslöften eller vid intima samtal om överenskommelser mellan älskare. Även om det var otänkbart att bryta sådana bindningar vid tiden de gavs, är otrohet långt ifrån sällsynt. Och när det händer ställs man inför jobbiga frågor: Bör du stanna kvar? Kan tillit återskapas? Eller finns det inget annat val än att packa ihop sina saker och gå vidare?

Vad tror du är skillnaden hemlighetsmakeri kontra privatliv? Vad tycker du om hemlighetsmakeri i nära relationer? Är det OK? 

Om du eller någon du bryr dig om sitter fast i ett hemligt sexliv som skapar problem i livet finns det hjälp att få.  DBK Sverige har bedrivit behandling för sex -och porrberoende i 20 års tid. Ring eller mejla för en bedömning! 

Telefon: 070-965 43 48

Mejl: info@dbksverige.se 

DBKs Poddserie om par behandling - vår s.k. Parprocess - ett program för läkning

Hej! Det var över två år sen jag skrev någonting i denna podd. Jag tänkte återuppta det fr.o.m. nu. Jag börjar med att läggas ut min poddserie om parbehandlingen på DBK Sverige. 

Jag kommer att lägga ut nya artiklar med jämna mellanrum. 

På DBK har vi behandlingsprogram för tre områden. Vi behandlar sex -och porrberoende; vi behandlar det vi kallar för anhörigtrauma; och vi behandlar par relationer. Nedan hittar du länkar till en podcastserie om vårt program för läkning i par relationer. 

 

På DBK har vi alltså arbetat med par i nästan 20 års tid. Vi har utvecklat ett specifikt program för läkning i parrelationer som bygger på kompetens, erfarenhet och forskning. I denna podcastserie förklarar vi de 8 olika grundprinciperna som vår läkningsprocess för par vilar på. De olika grundprinciperna avlöser och går in i och komplimenterar varandra. 

 

Avsnitt 1 är en introduktion till DBK’s parprocess. I avsnittet berättar Erik Sundby (verksamhetsansvarig på DBK Sverige) tillsammans med Tove Eloa Öberg, mer om vad sexberoende är och hur det kan ta sig olika uttryck. Kan vem som helst bli sexberoende? Vilka är det egentligen som går i behandling för sexberoende? Vi svarar bl.a. på frågan - Vad är otrohet egentligen?

 

https://soundcloud.com/user-148947036/intro-till-parprocessen

 

Avsnitt 2 handlar om första grundprincipen i parprocessen. Den handlar om hur viktigt det är att var och en i parrelationen hittar sin egen väg i tillfrisknande eller läkning. Erik Sundby berättar om vanliga reaktioner hos anhöriga i samband med att porrberoende och andra typer av sexberoende beteenden uppdagas. Stressreaktioner, ångest och inte sällan en stark önskan om att få reda på allt som varit dolt, innan upptäckten. Hur tar man sig igenom den första tiden efter upptäckten har gjorts? Vilka verktyg kan man få med sig i behandlingen, individuellt och som par?

Lyssna gärna och dela avsnittet till någon som du tror kan vara intresserad av att lära sig mer om läkning för par, om sexberoende, eller om det vi kallar för anhörigtrauma.

https://soundcloud.com/user-148947036/grundprincip-1-om-att-var-och-en-behover-hitta-sin-egen-vag-i-tillfrisknande-och-lakning

Avsnitt 3 handlar om den andra grundprincipen i parprocessen dvs. den om fullständiga terapeutiska avslöjanden.

För den som fått reda på sin partners sexberoende är det vanligt med frågor som "Vad är sant egentligen?" och "Vad är det jag inte vet?”.

Erik Sundby berättar om varför det är viktigt att berätta allt - med vissa undantag. Han berättar också om hur det går till när man ska berätta om sina sexuella hemligheter på ett sätt som inte gör mer skada, utan tvärtom leder till utveckling av parrelationen. 

Det är ett samtal om ärlighet, öppenhet och empati. 

Lyssna gärna och dela gärna vidare!

https://soundcloud.com/user-148947036/grundprincip-2-om-fullstandiga-terapeutiska-avslojanden

Avsnitt 4 handlar om grundprincip tre i vår parprocess - om att analysera förhållandet. Tillfrisknande från sexberoende och läkning som partner är något som i allra högsta grad pågår tjugofyra/sju. Det är en färskvara. 

Avsnitt fyra är ett samtal om samhörighet, kommunikation, intimitet och livsstil. Erik ger flera fina förslag på övningar att göra i din parrelation för att hitta styrkor i relationen och skapa ett tryggt rum för samtal.
Lyssna gärna! 

https://soundcloud.com/user-148947036/grundprincip-3-om-att-analysera-forhallandet

Avsnitt 5 – Är det alltid rätt att lämna relationen efter det att sexberoende upptäckts? Eller kan det vara rätt att stanna?  

Grundprincip fyra handlar om processen att komma till ett beslut om att antingen lämna relationen eller att stanna kvar. Hur kan var och en fatta det beslutet på rätt grunder?

Som del av samtalet tar Erik också upp det som man på DBK kallar för den terapeutiska separationen. Detta är någonting som kan bli aktuell för en del par som går i behandling på DBK. Hör Erik berätta om hur denna metod kan bidra till att skapa bättre förutsättningar för framtiden.

https://soundcloud.com/user-148947036/stanna-eller-ga

Avsnitt 6 – Efter det att man som par bestämt sig för att vara kvar i relationen är det dags att jobba på att återskapa tillit och förtroende. Detta är grundprincip fem i DBK’s parprocess. Hur är det möjligt att återskapa tillit och förtroende i en relation där svek och lögner har varit del av förhållandet innan sexberoendet kom upp i ljuset? Vad kan personen med sexberoende göra för att reparera bristen på tillit? Hur kan den som är partner tänka? Och inte minst - hur återskapar var och en tilliten till sig själv? Lyssna gärna och dela gärna vidare avsnittet!

https://soundcloud.com/user-148947036/tillit-och-fortroende-grundprincip-6

Avsnitt 7 – grundprincip sex handlar om att återskapa intimitet och närhet

I det här avsnittet av pratar Erik om att återskapa intimitet och känslomässig närhet, både till sig själv och till sin partner. Hur närmar man sig öppenhet och sårbarhet, hur läker man sin rädsla för övergivenhet? Vi berättar om hur det är möjligt att arbeta med sina grundföreställningar om kärlek och relationer. Erik ger också förslag på övningar att själv reflektera över - ensam eller med sin partner.Dela gärna avsnittet vidare så att fler får höra ett viktigt samtal om intimitet!

https://soundcloud.com/user-148947036/att-aterskapa-intimitet

 

 Avsnitt 8 i DBKs serie om läkning i parrelationer handlar om grundprincip sju dvs. principen om att återskapa sexuell intimitet. Detta är den sista grundprincipen i DBK’s parprocess. 

Dela gärna avsnittet vidare så fler får höra ett viktigt samtal om sexuell intimitet.

https://soundcloud.com/user-148947036/att-aterskapa-sexuell-intimitet

Avsnitt 9 – Hur är det att vara partner? I det här avsnittet möter du en kvinna, vi kan kalla henne för ”Lisa”. Hon berättar öppet och ärligt om hur det var för henne när hon förstod att hennes partner hade ett sexberoende. ”Lisa” berättar om relationen och om upptäckten, liksom tiden som följde efteråt med mycket ångest och svåra stressreaktioner. Hör henne också berätta om vägen till läkning för sin egen del, och vikten av att ha stöd av andra som förstår vad det handlar om.  

https://soundcloud.com/user-148947036/anhorigtrauma

 

Nytt från Sexberoendepodden!

Andra delen av "Parprocessen" handlar om hur man som par måste låta det sjuka i relationen dö och hur man nyktert kan analysera förhållandet, så att man kan ta ett kognitivt beslut om man ska stanna med varandra eller gå. I Sexberoendepodden pratar vi om en beroendeproblematik som många lider av, men ingen pratar om. Sexberoendepodden är en plats för det samtalet att ta vid. Vår förhoppning är att göra skammen och tabun till något konkret och hanterbart. Följ med på vår resa! Med Lotta, anhörig till en sexberoende och anhörigterapeut på DBK Sverige & Erik Sundby, sexberoende och grundare till DBK Sverige.

Lyssna på Parprocessen: Should I stay or should I go? från Sexberoendepodden på Apple Podcasts:

https://podcasts.apple.com/se/podcast/parprocessen-should-i-stay-or-should-i-go/id1479067029?i=1000457359824