tag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post8963364049998624975..comments2022-02-22T00:08:27.168-08:00Comments on Erik Sundbys Sexberoende Blogg: Råd till anhörigaSexberoendeperspektivethttp://www.blogger.com/profile/16274066783908218181noreply@blogger.comBlogger11125tag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-52787281216209622322016-07-23T23:01:28.810-07:002016-07-23T23:01:28.810-07:00Hej igen Erik
Hur lång tid kan dessa traumareakti...Hej igen Erik <br />Hur lång tid kan dessa traumareaktioner finnas kvar <br />Jag har levt i från min fd man sedan sep 2014 men bröt inte helt sexuellt förrän jan 2015 då började även min behandling för anhöriga o jag började terapi samtidigt. Hela 2015 var ett smärtsamt år då min dåvarande man gick i behandling men fortsatte gå till sitt jobb där han flertalet gånger varit otrogen. Det tog lång tid för mig att förstå o med hjälp av min sponsor förstod jag att det var ett dagligt trauma för mig att han gick dit. Jag hade svårt att stänga min man ute helt då min längtan o hopp var så starkt. Men när han mars/april 2015 bröt den överenskommelse vi gjort via Parsamtal om gränser för min trygghet o valde att åka iväg på ett event med sitt jobb där han året innan varit otrogen och där kollegan han varit otrogen med på sitt jobb även är där. slogs min värd åter i spillror o jag kämpade med att inte låta han komma nära mig på något sätt, den helgen han åkte kändes det som jag skulle dö. <br />Därefter var hela sommaren 2015 hemsk o min dåvarande man fortsatte skuldbelägga, tokiggöra o manipulera mig i vår kommunikation. Hösten vintern 2015 berättade han att han varit förälskad i en kvinnan han varit otrogen med, jag mådde otroligt dåligt över detta då han hela tiden sagt motsatsen jag bad han lämna min lägenhet o att jag just nu inte klarade va nära han då blev han aggressiv o skrek mot mig "ställ för fan inga frågor du inte kan hantera"<br />Nu i mars 2016 skickar han sms då han är på resande fot om att hans telefon gått sönder (han lånar någons telefon för att berätta det) jag blir enormt triggad o känner direkt att något inte stämmer, inte ett ljud hör jsg av honom sedan på hela helgen inte EN fråga om hur jag mår eller något. <br />När jag kommunicerar detta med han efteråt blir han kort o hård i tonen o ger förklaringar om varför o lägger sedan skuld på mig att det som är jobbigt för han är när jag ena stunden låter han va nära o sen får han inte, inte ens då förstod han varför jag alla gånger stänger han ute o sätter en gräns pga hans agerande men han känner bara att jag är orättvis<br />Detta blev mycket info nu men detta är ändå avskalat<br />Jag vill ge dig en bild av hur det sett ut för jag anser att jag gång på gång blivit åter traumatiserad och med detta fasit i hand tycker inte jag det är konstigt att min fd man fortfarande triggar mina trauman<br />Hur lång tid brukar trauma reaktioner sitta i<br />Jag fick diagnosen PTSD i okt 2015<br />eftersom min fd man fortfarande reser med sitt jobb, dricker alkohol, ej har sponsor o mycket sällan går på möten (har gjort 6v intensiv behandling) är han som en tickande bomb för mig o trots att jag vet det så blir jag hård mot mig själv att jag "fortfarande" blir triggade, att jag inte kommit längre, att jag borde väl snart känna mindre osv<br />Skulle du vilja vara snäll o säga ärligt vad du hör o ser i det jag delar o hur långtid tar trauma att läka?<br />Önskar dig en fin söndag kram Sann<br />Sannhttps://www.blogger.com/profile/09818746879730071155noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-45246530996917657462016-07-20T10:06:35.167-07:002016-07-20T10:06:35.167-07:00Stort Tack Erik för ditt svar
Det hjälper mig och...Stort Tack Erik för ditt svar <br />Det hjälper mig och gör mig trygg att få bekröftat att jag är på rätt spår<br />TackSannhttps://www.blogger.com/profile/09818746879730071155noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-30980706917834730302016-07-20T03:13:57.142-07:002016-07-20T03:13:57.142-07:00Hej igen! Jag tror också att du är på helt rätt sp...Hej igen! Jag tror också att du är på helt rätt spår! De strategier du beskriver (självomsorg, mindfullness, att ha en sponsor, etc.) är också det vi rekommenderar! <br /><br />Om det är så att du triggas igång i dina traumareaktioner genom att bara träffa personen ifråga, tycker jag du ska titta dig själv i spegeln och fråga "Behöver jag utsätta mig för detta?"<br /><br />Om det är så att du MÅSTE träffa personen (om ni t ex har barn tillsammans) tycker jag att du ska ha en plan för att hur du ska kunna göra det utan att triggas. Dvs. vad för beredskap du behöver ha på plats innan ni träffas, vad för beredskap du behöver ha på plats under tiden ni träffas, och vad för beredskap du behöver ha på plats efter det att ni har träffats. <br /><br />Allt detta handlar ju om självomsorg!<br /><br />Var rädd om DIG!<br /><br />Kram,<br /><br />Erik Sundby Sexberoendeperspektivethttps://www.blogger.com/profile/16274066783908218181noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-11110971131530569142016-07-19T10:36:59.117-07:002016-07-19T10:36:59.117-07:00Hej igen Erik
Tack för dina svar
Ditt svar gälland...Hej igen Erik<br />Tack för dina svar<br />Ditt svar gällande "hjärnspöken" får mig att inse att det är just så "en reaktion på traumat" . Dessa hjärnspöken "kickar" oftast igång om jag på något vis kommit min fd man nära igen (det kan räcka med en enkel kram eller vänlig o respektfull kommunikation) just då är allt lugnt i mig men när han gått kommer oron smygande, ångest o tankarna skjuter iväg åt alla håll. Jag liksom fastnar i tankar kring hans otroheter o hur han känt när han varit m dessa kvinnor o hur han lämnat ut sin kropp o vår sexualitet t andra, jag mår sämre o sämre o känner ilska, sorg o otillräcklighet. För att stoppa dessa tankar försöker jag intellektuellt att förstå att han varit sjuk, läser om missbruket o letar fakta på nätet. Detta är mitt sätt att dämpa stressen o smärtan <br />Jag har funderat mycket på att vi trots att vi ej lever ihop kanske hade behövt en parprocess för att den kanske kan hjälpa mig läka o få upprättelse, men jag är rädd för efter han slutade i behandling (6v intensiv) i nov, har han börjat dricka igen då han reser m jobb, dricker med grannarna o någon öl även själv, han går ytterst sällan på möte, han ingen sponsor o jobbar ej i stegen. Det jag säger är att han käns inte trygg för han känns som en tickande bomb o det gör det svårt för mig att tro att han kommer va ärlig i parprocess.<br />När jag däremot helt stänger han ute är dessa hjärnspöken ytterst begränsade o jag är mer i ren sorg. <br />Vilket råd ger du mig i denna situation? Jag vill ju bli fri hjärnspöken men det kanske med lugn o ro o självomsorg försvinner?<br />Jag går på möten, terapi, varit på 3 anhörig intensiv veckor, har sponsor , tränar mindfulness , känner jag är på rätt spår annars <br />Sannhttps://www.blogger.com/profile/09818746879730071155noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-11978135864976039952016-07-18T05:31:18.145-07:002016-07-18T05:31:18.145-07:00Hej igen!
Det du kallar för hjärnspöke är en van...Hej igen! <br /><br />Det du kallar för hjärnspöke är en vanlig traumareaktion som anhöriga har - att de tror att det de fantiserar om, det som snurrar runt i huvudet när det gäller den som sviket alltid är 100% sant. När det gäller hjärnspöken finns det alltid en viss sanning i dom. De kan de vara 100% sanna, eller 50% Sanna, eller bara 5% sanna. Men hjärnan skyddar sig sjäv och dig genom att utgå från att det alltid är 100% sant. Då slipper du nämligen bli sårad igen. <br />Det finns bara ett sätt som jag känner till att komma tillrätta med hur mycket sanning det ligger i ett hjärnspöke. Och detta är genom att kolla upp det hos den berörda parten. Men om man har en partner som inte vågar säga som det är är det väldigt svårt att lita på det den personen säger. Detta är en av anledningarna till varför vi på DBK har det vi kallar för "par-processen". Det handlar om att börja säga som det är och genom detta ge den anhöriga upprättelse. <br /><br />Vänligen, <br /><br />Erik SundbySexberoendeperspektivethttps://www.blogger.com/profile/16274066783908218181noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-47223214411015287712016-07-18T05:20:06.673-07:002016-07-18T05:20:06.673-07:00Hej och tack för din kommentar!
Som sagt, min erf...Hej och tack för din kommentar! <br />Som sagt, min erfarenhet är att det som ALLTID ligger överst i "byrålådan" för anhöriga är trauma kopplad till svek och att bli förd bakom ljuset. Även om vi har ett antal verktyg för att optimera läkningsprocessen tar det lång tid för de flesta anhöriga. <br />När läkningsprocessen är klar (något så när) är det många anhöriga som kan börja titta på sig själva och se mönster i sina val av partner. En del av dessa upptäcker att de är medberoende, en del upptäcker att de är kärleksberoende, och andra ser att de har en tendens till traumatisk bindning, eller har andra problem - typ ätstörningar eller sockerberoende. Och en del upptäcker helt enkelt att de inte har djupare problem som de behöver gå i terapi för. <br /><br />Jag är tacksam att du vågar ställa frågor och kommentera på denna blogg! Jag har en önskan om att fler ska våga göra det. Vänligen, Erik SundbySexberoendeperspektivethttps://www.blogger.com/profile/16274066783908218181noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-83978845248255452862016-07-15T10:02:58.119-07:002016-07-15T10:02:58.119-07:00En fråga gällande att vi anhöriga inte ska jämföra...En fråga gällande att vi anhöriga inte ska jämföra oss eller tro att vi inte är tillräckligt fina, sexiga mm för att det handlar inte om oss, jag kan liksom förstå att det inte handlar om att jag inte är tillräckligt attraktiv MEN det jobbiga är ju att min fd man har ju faktiskt känt attraktion o sett kvinnorna som attraktiva , detta har vi aldrig pratat om men jag förstår ju att det är så, det som gjort att han gått igång liksom känt sig attraherad o dragen till dem o även varit med samma kvinna flera gånger trots att han känt skam efteråt<br />Hur ser du på detta o hur hanterar vi anhöriga den biten att det funnits attraktion<br />För det kopplar iallafall jag ihop med känslor "att den personen är speciell" i min fd mans ögon<br />Tacksam för svar då detta är ett hjärnspöke för migSannhttps://www.blogger.com/profile/09818746879730071155noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-17471791497581495162016-07-15T09:53:22.560-07:002016-07-15T09:53:22.560-07:00Blir otroligt glad för ditt svar Erik, det är verk...Blir otroligt glad för ditt svar Erik, det är verkligen så och boktipset är jätte bra<br />Jag skulle även vilja rekommendera "your sexually addicted spouce" av Marscha Means. Upprättelsen är enormt viktigt att vi anhöriga får utrymme att utrycka vår historia och alla de känslor den bär på, detta har jag helt saknat från min fd han har skyddat sig bakom att han inte behöver ta detta med mig, allt ska pratas om på kliniken. Men så fungerar ju inte verkligheten livet pågår hemma o männen behöver lära sig den kommunikationen utanför kliniken också, mycket ny smärta o onödiga konflikter hade kunnat undvikas om männen i behandling även lär sig det o att de får terapeuter som vågar ge dem tuffkärlek o verkligen ge dem möjligheten att riva sina försvar<br />Som sagt blir glad för ditt inlägg o det ger hoppSannhttps://www.blogger.com/profile/09818746879730071155noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-4988417301201585642016-07-15T09:45:06.175-07:002016-07-15T09:45:06.175-07:00Känner igen mig så MYCKET i det du skriver
Min nu ...Känner igen mig så MYCKET i det du skriver<br />Min nu fd man har gått i behandling i ett år o kan fortfarande inte möta min ilska eller smärta o tyvärr "lär" sig sexmissbrukarna eller kanske väljer att misstolka terapeuterna när de säger att "din partner är medberoende o du har inte ansvar för hennes känslor utan det får hon ta hand om"<br />Det har gjort sjukt ont att fått höra från min då man att "du då du har ju en egen sjukdom att ta hand om o va tråkigt att det bara är jag som ska va ensam förövare i vår familj"<br />Detta har gjort att vi inte längre är gifta<br />Han fick fint beröm i behandlingen o att han gjorde ett fantastiskt jobb men mot mig hemma fortsatte han bli arg, skuldbelägga o tokiggöra samt att han under hela sin behandling jobbade kvar på sitt jobb där han flera gånger varit otrogen med sin kollega<br />Det var ett dagligt trauma för mig när han valde att åka dit<br />Det var helt enkelt omöjligt för mig att känna mig trygg nära honom<br />Sannhttps://www.blogger.com/profile/09818746879730071155noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-75342091877813381762016-03-15T04:54:37.111-07:002016-03-15T04:54:37.111-07:00Hej Kristina
Tack för ditt mejl! Jag känner inte ...Hej Kristina<br /><br />Tack för ditt mejl! Jag känner inte dig och vet inte vad som hänt (eller händer) i er relation… Men i ditt mejl nämner du 2 alternativ, om jag uppfattar dig korrekt:<br /><br />1. Släppa tagit och riskera smärta<br />2. Kontrollera och riskera ännu mer smärta<br /><br />Jag tror inte att något av dessa alternativ leder till problemlösning. Lösningen är inte att du stannar kvar i smärta och kanske t.o.m. fastnar i det. <br /><br />Jag tror att du behöver hjälp att få upprättelse. Jag tror att din man behöver hjälp för att kunna ge dig det. <br /><br />Jag tror också att du behöver hjälp med att arbeta med din egen självkänsla och jag tror att du behöver någon form av upprättelse av din man för att kunna arbete med det. <br /><br />Även om sexberoende är en kronisk sjukdom innebär inte detta att man inte kan tillfriskna. Många människor världen över gör det varje dag. Kan de, så kan din man - om han är motiverad och med korrekt stöd. Tillfrisknande handlar om att ta ansvar för det man gör (eller gjort), upphöra med detta, inventera hur man skadat andra och sedan gottgöra dessa personer så långt det går, utan att ställa till med ännu mer skada...<br /><br />Tillfrisknande handlar inte om att vara ett offer, eller att ens anhörig ska förstå eller skona en från konsekvenserna av sina beteenden.<br /> <br />Min erfarenhet är att man behöver professionell hjälp av terapeuter som är specialister på sexberoende och anhörigtrauma för att få korrekt vägledning och läkning i en parrelation. <br /><br />Jag vill också rekommendera dig att läsa ”Mending a Shattered Heart” av Stefanie Carnes (Patrik Carnes dotter), för din egen skull. <br /><br />Känner du att du behöver prata med en anhörigterapeut får du gärna kontakta en hos oss på DBK Stockholm (08-654 00 66 eller info@dbksverige.se) eller DBK Göteborg (031-82 05 16 eller info@dbksverige.se) <br /> <br />Vänligen,<br /><br />Erik Sundby, DBK SverigeSexberoendeperspektivethttps://www.blogger.com/profile/16274066783908218181noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1568666232221847210.post-30460576514902814902016-03-14T01:40:07.346-07:002016-03-14T01:40:07.346-07:00Lätt sagt- men ack så svårt! Släppa taget och därm...Lätt sagt- men ack så svårt! Släppa taget och därmed riskera ännu mer smärta?! Kontrollera och riskera ännu mer smärta!? Även om det inte är något jag kunde gjort annorlunda eller varit annorlunda så är KÄNSLAN ändå att jag är urusel på ALLA områden. Alla andra kvinnor är bättre. Det är min KÄNSLA! Är det fel av mig att uttrycka det till min man? Ska han "skonas" för att inte bli skammad och bromsad i tillfrisknandet? Ja - han är sjuk - men det gör inte min smärta mindre - snarare större - eftersom det känns som om jag aldrig ska kunna känna mig trygg igen- eftersom han är sjuk. För en frisk människa att förstå ett sådant här beteende är hisnande och nästan omöjligt, det känns som förväntan på mig är att JAG ska var såå förstående och förstå hela tiden. Min enda önskan är att HAN ska förstå vad hans beteende har gjort med mig och oss, så att jag kan sörja det jag trodde var vårt och sedan lämna det bakom mig. Det känns i dagsläget som en utopi.Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/16174599868390583516noreply@blogger.com