Kärleksberoende Del 5

På höger sida på den här bloggen finns ett antal artiklar som är kortfattat information om olika fenomen. En av dessa artiklar handlar om kärleksberoende. Nedan är en fortsättning på den artikeln, och är alltså del 5.

Hur kärleksberoende personer och kärleksundvikande personer passar varandra som en hand i en handske

Det som skapar kärleksberoende  är trauman som handlar om övergivenhet/försummelse av barnet av primära vårdgivare (förälder, etc.). Försummelse i det här sammanhanget är när den primära vårdgivaren INTE är närvarande och det finns ”lite” gemenskap och känsla av tillhörighet. Det finns lite eller inget energiflöde från vårdgivaren som kan upplevas som – ”Ryggtavlan som försvinner bort”.

Övergivenheten/försummelsen gör att barnet får en känsla av att vara ”mindre än värdig”. Detta i sin tur skapar en tolerans så att man accepterar väldigt lite från andra människor - och skapar ”Det Förlorade Barnet”-rollen i dysfunktionella familjesystem. Övergivenheten/försummelsen ger budskap till barnet om att de inte är värda kärlek och att om barnet vill ha någonting som liknar kärlek, intimitet, och/eller respekt måste de nöja sig med smulor.

Det lilla barnet som växer upp i en miljö av övergivenhet/försummelse lär sig tre saker:

1. Barnet lär sig att de är mindre värda i relationer. Barnet blir då rädd för sin egen känsla av underdånighet och har inte heller någon de kan prata med om detta. De förmår inte älska.  De skapar intensiva fantasier kring deras önskan om att vara relationella.      

2. Barnet lär sig att de inte kan ta hand om sig själva och att de kommer att bli övergivna/försummade.                                

3. Barnet lär sig att om de inte kan komma tillräckligt nära kommer de att dö (som fantasi). Barnet tror att de måste hitta en annan person som de kan sammanblanda sig med för att överleva.

Kärleksberoende handlar om att vara besatt i en annan person, att önska att en annan människa ska älska en tillräckligt mycket för att man ska kunna älska sig själv och att den andra personen ska ta hand om den kärleksberoende på något sätt. Det är som om kärleksberoende personer vill att någon annan ska lägga tillrätta det som blev fel under barndomen och vill att den de är besatta av ska vara ny förälder.

Ett av de mest säregna dragen hos en kärleksberoende person är att de inte ”älskar” en person som han/hon egentligen är, utan har blivit kär i den fantasibild de skapat om personen. Det är i själva verket i den fantasibilden som kärleksberoende personer objektifierar den andra. När den andra inte lever upp till fantasibilden går den kärleksberoende in i undandragande från fantasin – inte den andra personen. Undandragandet är känslomässigt traumatiskt och den kärleksberoende kan uppleva självmordstankar/känslor eller känslor av att vilja döda ”objektet” i sin panik. I detta sinnestillstånd kan den kärleksberoende agera med stor kraft för att få tillbaka personen i fantasibilden.

”Love avoidance” eller kärleksundvikande

Sammanblandning; symbios; eller ”enmeshment”; är alla ord som beskriver hur det lilla barnets energi går åt till att ta hand om sin primära vårdgivare (förälder, etc.) och hur detta innebär att barnet ”dräneras”. Detta i sin tur skapar förutsättningar för att vara kärleksundvikande som vuxen. Barnet får inte vara sig själv och måste stänga av sin verklighet för att kunna anpassa sig till de krav som finns i ”jobbet” med att vara omhändertagande i relation till den primära vårdgivaren. Detta innebär i grunden att barnet är sin egen förälders förälder. Barnet förlorar sin spontanitet och utvecklas till en risktagare för att få lättnad från en inre förtryckande känsla av död och kvävning. Barnet kommer att lära sig att söka upp och skapa intensitet för att kunna känna någonting överhuvudtaget.

Barn som växer upp i en miljö där den primära vårdgivaren traumatiserar dem genom sammanblandning (s.k. enmeshment) lär sig tre saker:

1. Det lilla barnet lär sig att de bara har ett värde om de tar hand om ”behövande” människor. De utvecklar en attityd av att vara ”viktigare” än andra och som också blir ett hinder för kärlek och/eller intimitet.

2. Barnet lär sig att det är deras ”jobb” att ta hand om behövande människor och de känner skuld om de inte får göra det.  

3. Barnet lär sig att om man kommer nära andra leder det till att man kommer att kvävas och dö. För dem finns det likhetstecken mellan intimitet och kvävning och/eller att känna sig överväldigad/invaderad.  

En person som är kärleksundvikande är i relationer utifrån plikt, snarare än utifrån kärlek. Kärleksundvikande personer kommer att börja harmas över personen som man tar hand om och söka sig ut för att skapa intensitet. Detta för att fly känslan av att vara fångad och kvävd (många beskriver detta som att stå ”med ryggen mot väggen”). Sammanblandning eller enmeshment maskeras oftast som att knyta an i en relation. Den kärleksundvikande är allergisk mot antingen kärlek eller intimitet.

Den destruktiva spiralen för kärleksberoende – ”besatt av en fantasi”. En kärleksberoende persons djupaste rädsla är att bli övergiven och de har en underliggande rädsla för intimitet.

1. Den kärleksberoende går in i en relation utifrån en fantasi genom att svara upp på den kärleksundvikandes förförelser. Under fantasins dimridåer manipulerar den kärleksberoende utifrån en position om mindre värdighet. Kärleksberoende personer har lågt egenvärde, inga gränser och har oftast inte kontakt med verkligheten.

2. Den kärleksberoende är i förnekelse när det gäller den kärleksundvikandes murar, samtidigt som dessa murar hindrar personen att verkligen vara delaktig i relationen. Den kärleksberoende är ”hög” på fantasierna och fortsätter vara utanför verkligheten.

3. Den kärleksberoende är med om en händelse som gör att förnekelsen bryts sönder och fantasierna krossas. 

4. Den kärleksberoende går igenom en intensiv känslomässig undandragande från fantasierna och utvecklar depression, vrede, panik och skam. Den kärleksberoende upplever att gränserna faller sönder, blir ”behövande” i relationer (t ex barn, sin partner, etc.) och har svårt att ”hålla ihop” på ett relevant sätt.

5. Den kärleksberoende börjar engagera sig i tankemässig upptagenhet eller besatthet över att planera för att få tillbaka den kärleksundvikande in i sina fantasibilder igen. Den kärleksberoende fortsätter förlora sin förmåga att sätta gränser, blir alltmer dålig på att ta hand om sig själv pga. beroendeförhållandet i relationen och förlorar kontrollen. 

6. Den kärleksberoende engagerar sig i beroendeframkallande beteenden för att lindra eller medicinera bort smärtan som finns i undandragandet.

7. Den kärleksberoende återvänder antingen till relationen eller hittar en ny med fantasierna intakta. Den kärleksberoende är inte i kontakt med verkligheten, har en attityd av att vara mindre värd och är krävande i sitt beroende.

Den destruktiva spiralen för kärleksundvikande – ”att vara allergisk mot kärlek och intimitet”. Den kärleksundvikandes största rädsla är för intimitet, med en underliggande rädsla för övergivenhet.

1. Den kärleksundvikande går in i relationer därför att det är deras plikt. De känner sig skyldiga om de inte gör det. De har en attityd av att vara mer värdefulla än den man har en relation med.

2. Den kärleksundvikande gömmer sig bakom en mur av förförelse som gör att den kärleksberoende känner sig speciell. Detta utgår inte utifrån kärlek utan är manipulativ - inte verklig - och har inte sin grund i sanning.  

 3. Den kärleksundvikande känner sig överväldigad av sammanblandningen (enmeshment) och alla dessa ”behov” som den kärleksberoende har och börjar uppleva harm, förbittring, och agg. Bakom sin mur börjar den kärleksundvikande att kränka, såra och förolämpa den kärleksberoende, för att skapa förutsättningar för att lämna relationen.

4. Den kärleksundvikande flyr relationen för att kunna skapa intensitet (t ex genom sexuella utageranden) för att slippa känslor av att vara kvävd och överväldigade. De är intensivt omåttliga och engagerade i beroenderelationer.

5. Den kärleksundvikande går in i ”Den destruktiva  spiralen” för att fortsätta skapa intensitet så att de kan känna sig ”levande”.

6. Den kärleksundvikande kan återvända till relationen pga. skuld över sina egna rädslor för övergivenhet. Eller så kan de gå in i en ny relation. De upplever ett ”behov” av att göra sitt jobb.

Hur ser processen ut för tillfrisknande från kärleksberoende och kärleksundvikande?

För den kärleksberoende handlar det om att erkänna och se fantasierna för vad de är – just fantasier. De behöver sörja förlusten av dessa och börja lära sig älska och ta hand om sig själva. Detta innebär behandling för sitt kärleksberoende, traumabearbetning och att arbeta med sina inre dialoger (t ex att vara ovärdig kärlek).

För båda den kärleksberoende och den kärleksundvikande behöver fokus vara på traumabearbetning om övergivenhet, att älska sig själva, och att kunna ta hand om och vara omvårdande mot sig själva.

Tillfrisknade för den kärleksundvikande handlar om att ta sig ur intensiteten och etablera gränser för detta. Detta i sin tur innebär att fokusera på sammanblandningstraumat (enmeshment), arbete med att sätta gränser, att återvända till sanningen och verkligheten, och att ”hålla ihop” sig själv på ett måttligt, hälsosamt sätt.